Igår var det precis ett halvår sedan jag registrerade mig på Facebook. Det var i lobbyn på ett hotell i Budapest. Sedan dess har jag bland annat kontinuerligt uppdaterat min statusrad, “Rasmus is…”. Den urladdning av social hybris som Facebook varit, och som nu avtagit kraftigt i intensitet men utan tecken på att slockna riktigt än, kan vara värd att fundera över. Dessutom är det uppenbart att Facebook under en tid har haft en reellt viktig funktion för att mobilisera folk till olika slags festligheter och kulturevenemang (“events”), vilket också är ett skäl att inte enbart vifta bort fenomenet som ointressant. (Detta sagt till de som tänkte slentriangnälla på att vi alls tar upp Facebook.)
Redan tidigt lovade jag mig själv att efter ett halvår skriva en kritisk utvärdering, funktion för funktion, för att därefter kunna sikta på att avveckla mitt deltagande. En sådan utvärdering kommer om några dagar. Först måste vi bara bena ut Facebooks ontologi, alltså frågan om vilken slags ting vi tänker oss när vi talar om communities som dessa.
Bara det att tala om Facebook som något förgånget antyder ju att de inte bara är “platser” utan även har en temporal dimension. Efter att Copyriot i höstas påstått att “Facebook är ingen plats, det är en händelse“, kom en klok respons från Christopher Kullenberg:
Om facebook är en händelse, så är det en mycket märklig, och väldigt psykedelisk sådan.
/…/
Men är det då verkligen FB bara en händelse? Nej det måste vara en rumhändelse som snart är på väg att brinna upp genom vår överaffirmation. Vad kan vi då jämföra FB med? Kanske en festival; garanterad överaffirmation med nya kopplingar mellan människor i rummet (efter ex. musiksmak, genom begär) och temporal begränsning. Kommer vi få en post-FB depression motsvarande att man kraschar efter Hultsfred kanske…
Festivalmetaforen verkar funka. Facebook som en händelse som äger rum på på en virtuell plats, med början och slut i tiden. En stor rätt kass festival, för festivaler ska inte bara långsamt mynna ut, de ska ha en storslagen avslutning följt av kollektivt uppbrott.
Samtidigt har Facebook, som Christopher Kullenberg också påpekat, också haft en stark närvaro av vardaglig rumslighet:
Facebooks rumslighet har dessutom öppnat för en surfandets antropologi där man fått insyn i det faktum att datormediet är invecklat i vardagen på ett intressant sätt. Statusuppdaterandet, under det ständiga presens-indikativ-imperativet, har givit oss insikten att man “is lagar mat” samtidigt som den medierade Facebook-rumsligheten skakar tillvaron med sin utsträckthet.
Utvärdering snart, alltså. Här länkar till de tidigare Copyriot-inlägg som tar sig av olika aspekter av fenomenet Facebook:
- Facebook som glömska och tidsfördriv (augusti 2007)
- Angående antifacebookianismen (november 2007)
- Foucault vs. Facebook? (december 2007)
Uppdatering: Alla som vill debattera frågan om Facebooks ondska uppmanas att först läsa Tom Hodgkinson i The Guardian men också Kalle Palmås i SFT.
14 kommentarer ↓
Jag ser mycket fram emot detta. Jag har haft många funderingar själv, speciellt kring Events-applikationen. Jag hoppas du tar upp och utvärderar den utförligt!
Detta ska bli intressant läsning! Det finns dock en aspekt som är jobbig med Facebook – vardagens reterritorialisering. När man väl skaffade sitt konto och euforiskt lade till kontakter man inte hade träffat, och kontakter som man i vanliga fall inte skulle pratat med så blev det som en kombinerad klass-reunion och ett gigantiskt mingelparty. Nu däremot har hastigheten saktat ned mot noll, och man lägger till kontakter ungefär som när man samlar visitkort. Den initiala hastigheten har alltså räfflats in i vardagens rytmer. Detta har även gjort att man inte vill riskera att missa ett event som bara annonseras på FB. Det har blivit lite som e-post: man vet att man måste kolla den, men oftast får man inget spännande.
Jag låter mig inte helt övertygas angående argumentationen om rumslighet och FB. Går det inte att ta ett steg tillbaka och se på FB som fenomen innan talet om rumslighet? Och hur är det med de språkliga aspekterna? Utan att gå omkring och fundera på det skriver jag att FB hyser någon form av betydelse som tillfogat ny mening åt vissa tidigare kända fenomen och begrepp. Det jag syftar på är ackumulation av mening. Sedan kom jag på en annan sak, det borde vara möjligt att skriva något om FB och omsorg. För många jag känner har FB blivit till en syssla som görs nästan automatiskt. Det är nog möjligt att se FB som ett av många don i samtiden.
/D
icke-användare
Det känns som att man kan hitta fler exempel på liknande “supernovor”, t.ex. de olika chattprotokollens storhetstider, jag gav upp nånstans efter ICQ:)
Facebook is financed by the CIA. Remenber – To the intelligence-services there is no difference between survaillence and voluntary giving information.
It is a fact. Not a conspiracy.
Attans.. Jag som tänkte slentriangnälla. Nu får jag nöja mig med att kommentera det faktum att du ger dig in på att försöka kategorisera facebook, eller communitys över huvud taget, som något annat än vad det är, nämligen en community. Det känns som att jämförelsen alltid kommer ha så stora brister att den i de flesta fall kommer bli direkt missvisande. Dock kan man ju alltid luta sig tillbaka på att festival isig är ett ganska flummigt och odefinierat begrepp men med det i åtanke kan man ju också kalla fikarasten för festival och då tappar man ju igen poängen av att göra liknelsen från början.
Facebook, i livet och efter döden…
Här betyder det sociala nätverket egentligen inget; det färgar inte verkligheten, varken i positiv eller negativ riktning; det bara är, likt livet självt. Känns det billigt att göra slut via textmeddelande? Känns det lika billigt att låta ens …
[...] Post a Comment Name: *Required Email: *Required (Never published) Website: Message: Möjligtvis liknande inlägg:: Facebook i backspegeln, I: Ontologi [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Arkiv och anarkiv Möjligtvis liknande inlägg: Facebook i backspegeln, I: Ontologi [...]
[...] kommentarerna Copyriot › Facebook i backspegeln, III: Arkiv on Facebook i backspegeln, I: OntologiAnders on Arkiv och anarkivDaniel Mattsson on Arkiv och anarkivCopyriot › Arkiv och anarkiv [...]
[...] snarare att nyanser och guldkorn förbises till förmån för negativt generaliserande. Passionerad överaffirmation är att [...]
[...] Kanske liknande Facebook i backspegeln, I: Ontologi [...]
[...] Kanske liknande Facebook i backspegeln, I: Ontologi [...]
[...] Google hittar jag dock att jag har sagt samma sak om Facebook för nästan exakt tre år sedan hos Copyriot. (det börjar snart bli löjligt, jag kan likaväl använda sökfunktionen på copyriot som google, [...]
Kommentera