“Hårdare tag mot fildelare i Europa“. Svenska Dagbladets kortfattade genomgång kommer under måndagen att kommenteras av en lång rad bloggar. Nästan alla kommer att fördöma dessa hårdare tag, med argumentet att de inkräktar på privatlivet. Gott så, men jag fruktar att ett ensidigt fokus på skyddat privatliv gör det svårare att greppa den större bilden av vad som egentligen riskerar att hända i regleringen av internet.
Två typer av hårdare tag är på tapeten. I bägge har internetleverantörerna en nyckelroll. Dels handlar det om olika slags filtrering, dels om att ge sig på privatpersoner med utgångspunkt i abonnentuppgifter. Vi går snabbt igenom en sak i taget.
Filter.
SvD nämner i en faktaruta vissa tafatta försök att filtrera bort fildelning av musikfiler generellt. Sådant är dödfött och kommer inte att lyckas. Det reella hotet som finns är att politikerna ska att tvinga internetleverantörer att blockera vissa sajter (nätverksadresser). Vi har sett hur detta genomförts i Danmark medan framstötar mot Skåne stoppades. Då har det gällt en viss rysk sajt, men alla förstår att planens nästa steg är att blockera The Pirate Bay.
Naturligtvis tar det inte slut där. Även om YouTube sannolikt inte kommer att blockeras hur mycket piratmaterial där än finns, kommer en blockeringslista att användas för helt andra politiska syften än att förhindra indexering av torrentfiler. Den saken är säker, och skrämmande. Hur som helst bemöts den inte genom ett ensidigt fokus på “privatlivet”.
Personuppgifter.
Oerhört omdebatterat i Sverige just nu, på grund av två förslag från Renfors: Dels att abonnemang som används till olaglig fildelning ska kunna stängas av. Dels att kunduppgifter kopplade till ett ip-nummer ska kunna begäras ut, så att antipiratgrupper ska kunna driva civilrättsliga mål.
Tyvärr har debatten ibland hamnat ganska snett. Kritikerna talar enbart om hur detta skulle innebära spionage som kränker brevhemlighet och integritet (vilket de har rätt i, så länge diskussioner behandlar om mångfalden av vägar som digital kopiering kan ta). Antipiratlobbyns få försvarare invänder att det bara handlar om att samla in spår ungefär som att notera registreringsnumret på bilar (vilket de också har rätt i, så länge frågan inskränks till att handla om de dagens fildelningsnätverks öppna index).
Missförståndet grundar sig i att bägge sidor ofta tycks tro att internet är ett nätverk av människor. Vilket inte stämmer, ty internet är ett datornätverk. Varje nod i nätverket är dessutom en potentiell öppning till ett nytt nätverk av datorer. Må det vara via ett företag, en bostadsrättsförening eller en helt vanlig trådlös router i någons hem. Varje ip-nummer är visserligen knutet till någon slags abonnent, en fysisk eller juridisk person, men att det därifrån går att spåra en faktiskt användare är alls inte självklart.
Daniel Westman påpekar i SvD-artikeln att hela familjers telekommunikation kan komma att bli avstängd för att en familjemedlem fildelat. På vilket antipiratföreträdarna antagligen svarar att varningsbrev minsann ska skickas ut först, och så vidare. Så hamnar man än en gång i en skendiskussion om privatliv och om “hårdare” kontra “mjukare” tag. Vad som då kommer bort är den kedjereaktion som inrättandet av en sådan lag skulle utlösa. (Och detta gäller förstås även förslaget om att polisen ska få hämta ut abonnemangsuppgifter på icke brottsmisstänkta.)
Allt detta skapar en ökad efterfrågan på anonym internettillgång, vilket idag är fullt tillåtet. Strategin att stänga av uppkopplingar blir helt verkningslös mot en modell med anonyma förbetalda “kontantkort” för internettillgång (något som redan idag erbjuds av Telia för deras trådlösa accesspunkter, men som mycket väl kan tänkas även i fasta linor.) Polisen skulle tvingas konstatera att såväl fildelare som riktiga brottslingar allt mer sällan gick att spåra till en ansvarig abonnemangsinnehavare.
Vad händer då? Som ett brev på posten kommer det att komma förslag på nya lagar som ska förbjuda anonym internettillgång. För många, både bland politiker och allmänhet, kommer det att te sig okontroversiellt. Varför ha något att dölja? Först i efterhand uppdagas konsekvenserna: Att varje företag som fördelar internet till sina anställda, varje bostadsrättsförening som delar på en fiberlina, varje kafé som erbjuder trådlöst internet till sina kunder tvingas bli underleverantörer i personuppgiftsbranschen.
Ålägganden som nu bara är tänkta att omfatta ett mindre antal internetleverantörer, utvidgas till i praktiken varenda router. Varje router som delar internet vidare, måste ha en ansvarig för att hjälpa stat och privata intressen att hålla koll på vem som är ansvarig. Därmed öppnas oerhörda möjligheter till korruption. Vi kan nog ännu inte riktigt föreställa oss dem, men när vi kommit så långt att sådant ansvar börjar missbrukas, då är det bara att stifta ännu fler lagar, hur de nu ska se ut. Är detta ett önskvärt scenario?
Förslagen på “hårdare tag mot fildelare” handlar alltså inte alls bara om att inkräkta på privatlivet. Konsekvenserna berör internets arkitektur och ansvarsfördelning. Det handlar inte bara om de lagförslag som just nu ligger på bordet, utan om vilka lagar som kommer att stiftas efter att de nuvarande förslagen hunnit att både stiftas och misslyckas. På något sätt måste diskussionen kunna föras upp till den nivån.
31 kommentarer ↓
För den som inte är så tekniskt bevandrad i internets inre irrgångar kan jag rekommendera kursen “Future of the Internet” som finns som “podcast” från Stanford. Det är fem föreläsningar som går igenom hur internet funkar, vilka aktörer som är inblandade och hur detta har med frågan om nätneutralitet att göra. Djupt, men inte “för tekniskt”. Väldigt intressant.
Kursen introduceras här:
http://www.oculture.com/2007/07/the_future_of_the_internet_a_new_stanford_course_on_itunes.html
Väl talat! Vår rätt till privat liv och integritet skövlas i rasande takt. Nu får det vara nog…
[...] gälla. Hon fokuserar på det hotade privatlivet liksom argumentum ad ignorantiam, samtidigt som Copyriot vill påminna att det är inte den enda anledningen att dra öronen åt sig: Konsekvenserna berör internets [...]
förålt för en okunnig fråga men är det inte så att det borde gå lika bra att köra via torents i annat land (där det är tillåtet, jämför dages skatteparadis) de borde väll inte göra så stor skillnad på hastigheten annat än initialt?
Är inte en viktig, om än till stor del redan genomförd åtgärd för hårdare tag när det gäller personuppgifter den som kräver att operatörer och andra lagrar uppgifter om vem som faktiskt kommunicerat med vem. Det finns ju egentligen inget tväng eller krav att en operatör faktiskt måste registrera eller spara vem som faktiskt använt ett visst IP nummer till att börja med, och gör man inte det så blir ju ganska svårt att hämta ut personuppgifter även om man får rätt att göra det.
Jag tycker detta är en fantastisk text! Tack.
Tack för att du tar upp detta. Jag är så glad över att perspektivet vidgas det minsta från en debatt som åtminstone jag anser är kontraproduktiv.
Vad man måste inse är att Internet aldrig någonsin varit anonymt. Det är trivialt att få fram kontaktuppgifter (vilket är en term att föredra framför personuppgifter anser jag) för vilket nät som helst, vilket är bra och nödvändigt. Detta är naturligtvis inte samma sak vilka användare som för tillfället sitter på detta nät eller hur vädret är vid ändpunkten.
Har du problem med trafik från/till Bredbandsbolagets nät så är det Bredbandsbolaget du vänder dig till. Så långt allt väl för alla utom just för antipiraterna. Det är nämligen ingen som är intresserad av deras information så om de skulle ta till det enda hot som finns i ett inter-nät, att vägra kommunicera med vederbörande, så skulle ingen bry sig.
Bruce Schneier har nyligen skrivit en krönika i Wired av värdet att hålla sitt trådlösa nät vidöppet. Jag kan inget annat än att hålla med. Om alla trådlösa nät var öppna skulle situationen vara bättre för alla parter. Men privatpersoner pressas av kvällspressen att “säkra” sig för att säkra egenvärdet av centraliserad kommunikation. Tro inte på dem!
Internet är det viktigaste mänskligheten åstadkommit. Kanske får vi bara en chans till ett helt dumt globalt nät av peers. Det vore katastrof att förstöra denna chans på grund av skivbolagen. Musikkopiering borde vara irrelevant i så stora frågor.
Intressant text. Jag har nyss flyttat till england, skaffat bredband och kommit igång med fildelandet så det här kommer lite ovälkommet.
Det finns mer tillgång till internet här, varje kafé och väldigt många barer har “free wi-fi” skrivet på dörren för att locka in kunder, på stranden (jag bor i Brighton) finns det gratis trådlöst internet och på varje gata finns det minst en som inte har nån säkerhet på sin trådlösa router. Många ip-adresser för dom att hålla koll på helt enkelt, det kan bli ett jävla liv tror jag.
Idag handlar inte bara internet om ip-telefoni och mail. Du jobbar hemmifrån med vpn, du har kontakt med myndigheter, anmäler föräldrapenning, deklarerar, har kontakt med läkare etc.
Alla borde ha rätt till en uppkoppling.
Idén med att öppna upp sitt trådlösa är bra. Jag bor ovanför ett café, varför skulle jag inte kunna bjussa på lite lina när jag endå jobbar?
Skulle vara intressant att se hur man bemöter rasmus kritik.
[...] Update: Fler bloggposter om ämnet. [...]
[...] Copyriot har en bra artikel om vad det är som håller på att hända: [...]
[...] Fleischer på Copyriot skriver ett långt och läsvårt inlägg mot de hårdare tagen mot fildelarna, speciellt [...]
Det värsta är ju att inget av de grundläggande argumenten är sanna. Ända sedan Napster för ca. 7 år sedan så har vi haft massiv global fildelning. Å det är bara att konstatera, musiker har inte svultit ihjäl. Nya artister har blivit kända och tjänar ibland obscena mängder pengar, biograf-succeer sker fortfarande, kulturlivet har inte på något vis dött ut. Inte en enda av de demoniska farhågor som målats upp har inträffat, trots massiv fildelning under många års tid. Detta är ett faktum.
Jag börjar faktiskt tro att detta inte bara är en effekt av giriga stormrika skivbolagsdirektörer som vill utöka och permanenta sina monopol, de kanske bara är marionetter alternativt för tillfället kolluderande intressen. De förslag till “FRA-lagar” som läggs, och införs runt om i världen ger mig den tankegången. Jag har börjat tro att det egentligen kanske är det amerikanska industrimilitära komplexets unipolära visioner som ligger i grunden. Börjar man lyfta lite på lagren och undersöka ägarförhållanden i näringskedjan, personer i olika politiskt tunga tankesmedjor, så finner man påfallande ofta samma människor. Dessa intressen har ofta öppet publicerat sina unipolära visioner, och “FRA-lagar” plus datalagring m.m. i tillräckligt många samarbetande länder innebär onekligen ett öra till hela världens kommunikation, och detta minst till vem som kommunicerar med vem och när, i närmast realtid. Man kan ju bara fantisera om vilka summor som lagts ned på övervakningen via sattelit, men nu har mycken global kommunikation istället flyttat ned på nätet istället, precis som vårt FRA säger. Vilka summor kan då läggas ned på lobbying i dessa sammanhang? Stora skulle jag tro, antagligen större än för någon annan fråga.
Kolla bara in Ryssland och dess medlemskap i WTO, se hur USA agerade. Här har vi alltså två kärnvapenmakter som varit varandras motpoler i 50 år, där båda två har makt att förgöra hela världen. Men vad hände, USA ställde krav rörande en liten skivbutik!!! Det säger en del.. Några skivbolag torde inte ha den makten, det torde krävas större samverkande intressen för det.
Jag tycker nog iofs att jag själv arbetat hårt för att beskriva att denna fråga handlar om olika plan och att det är synd att det ena står emot det andra. Men jag tycker att industrin ska vara med och ta ansvar här också. För att inte tala om de utbildningsinsatser som behövs. Frågan har ställt som de som ska stifta nya lagar kan tillräckligt mycket om de lagar de ska stifta.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att försvara den personliga integriteten, till varje pris. Men det betyder inte att man måste dikotomisera det hela i två läger så att det bara handla om det ena eller det andra. Det handlar om mycket nu…
[...] Copyriot har skrivit ett inlägg du inte vill missa. [...]
Ärdet inte intressant att notera att när den industriella revolutionen inträffade så slogs ekonomiska sektorer ut och folk fick hitta nya försörjningsvägar när tekniken gjorde dem överflödiga. När de drabbade, som var vanliga arbetare, protesterade slogs rättsväsendet till mot dem och skyddadede den nya teknologin.
Nu har vi en ny revolution där andra grupper håller på att tvingas hitta nya sätt att försörja sig pga ny teknik. Men nu är det rika människor som “drabbas” så nu attakerar rättsväsendet tekniken istället.
steelneck wrote: “Det värsta är ju att inget av de grundläggande argumenten är sanna. Ända sedan Napster för ca. 7 år sedan så har vi haft massiv global fildelning. Å det är bara att konstatera, musiker har inte svultit ihjäl. Nya artister har blivit kända och tjänar ibland obscena mängder pengar, biograf-succeer sker fortfarande, kulturlivet har inte på något vis dött ut. Inte en enda av de demoniska farhågor som målats upp har inträffat, trots massiv fildelning under många års tid. Detta är ett faktum. ”
Du har såklart rätt, men det finns åtminstone två viktiga saker att betänka här: Dagens upphovsrätt, om än bitvis satt ur praktiken ur ett nyttjarperspektiv är INTE satt ur praktiken ur ett skaparperspektiv. Vilket innebär stora hinder för skapandet som sådant (derivativa verk osv menar jag).
Vidare, att vi i praktiken inte har kvar upphovsrätten från nyttjarnas perspektiv, men lagen, borde innebära någon form av moralisk / juridisk dissonans, vilket i det långa loppet säkert kan ha förödande effekter på ett samhälle. Framförallt när det gäller så många människor. Alla som olagligt fildelar osv vet att det är olagligt, men bryr sig inte, för innerst inne stämmer inte moralen med lagen. Vilket inte kan vara bra, antingen måste lagen ändras, eller moralen. Moralen följer ju, “tyvärr”, i just det här fallet rätt så logiskt och filosofiskt korrekta banor, så det kan vara jobbigt att ändra den.
Stefan Hållén: Javisst, upphovsrätten hindrar skapare också.
Jag kan ta ett eget exempel, som mer har med varumärke att göra. För ett tag sedan så började jag nära en bildidé gällande en hel serie bilder, fotografier då, jag är bla. fotograf. Iden jag fick var att låta lego-gubbar gestalta en massa saker. T ex. en liggande gubbe med en massa polis-gubbar med batonger gestaltandes polisbrutalitet. Kanske en demonstration med många små gubbar och banderoller med texten “We are no bricks in the wall”. Gräva en liten fåra i en blomkruka och halvt begrava lite gubbar och delar av gubbar, med militär-liknande gubbar med spadar runt omkring, gestaldandes brott mot mänskligheten/folkmord. Men givetvis funderade jag över trevligare saker som bröllop och olika sporter också. Alltihop minutiöst ordnat med bakgrunder, rätt ljus, lagom skärpedjup och bildmässigt snyggt.
Men jag vet ju vilken värld vi lever i.. En snabb titt på nätet avslöjade ganska snabbt att bildbyråer är livrädda för lego-advokater. Men jag kollade ändå med “min” bildbyrå, och fick det väntade svaret med eftertryck. De vågar helt enkelt inte, och det spelar ingen som helst roll hurvida det är ett mål som skulle vinnas, de vågar inte. Jag har tidigare fått en rätt unik bild på Turning torso i Malmö refuserad genom att de ville ha en “property release” för att kunna ta emot bilden – jodå jag vet, sveriges mest fotograferade byggnad.. Så, min lego-gubbe idé till bildserie var bara att lägga ned redan på idé-stadiet. Visst, för mitt eget fotoalbum hade inget hindrat mig, men nu var det inte det som var frågan, så det var bara att lägga ned. En hel marknad är således skrämd till lydnad, i princip oavsett vad lagen säger.
[...] övrigt skriver Copyriot ett mycket läsvärt inlägg om vad vi kanske glömmer i den långsiktiga debatten när vi fokuserar på [...]
[...] Weiss utfärdar ett recept mot den hotande tomheten, ett recept vars konsekvenser vi just gått igenom. Bland annat kräver han “möjligheten att blockera webbsidor/användare om de gör intrång [...]
Väl skrivet. Du har skrivit ett inlägg i debatten som många fler borde få ta del av. Därför kommer jag länka vidare till det här blogginlägget från mina olika communitys. Fortsätt kämpa för personlig integritet!
[...] att såväl Sverige som Europa istället riktar all energi mot fildelare. Copyriot har skrivit mycket tänkvärt kring detta. Igen frågar jag mig, vad är att fildela? Om musik- och filmbranshen drabbas så [...]
[...] andra risker med de föreslagna antipiratåtgärderna. Detta diskuterades häromdagen i inlägget Vad som glöms bort när alla bara diskuterar privatlivets helgd. Liknelsen mellan att samla in ip-nummer på fildelare och att notera registreringsskylten på [...]
Vi får väl förklara för politiker att IP-nummer inte är samma sak som personnummer. Förklarar vi inte så blir det vi, vanliga människor, som blir lidande.
[...] mängder brutal juridisk råstyrka kanske man kan lyckas, fast vad skulle vara vunnet med det? Och priset för det har som sagt redan diskuterats en hel [...]
[...] Copyriot – Vad som glöms bort när alla bara diskuterar privatlivets helgd. [...]
[...] och som förra våren slutgiltigen begrovs. Nu efter nyår har denna debatt, som bekant, gjort en halvdan comeback i papperstidningarna. Som Eric Schüldt påpekar i P1 är det första gången som [...]
[...] om man inte vill införa något slags GrövreBrottsUtredning, så rimmar det illa med att man vill jaga fildelare och samarbeta över länderna, lika lite som den obligatoriska internetövervakningen som [...]
[...] Vad som glöms bort när alla bara diskuterar privatlivets helgd [...]
[...] sidan. Ett vanligt missförstånd verkar vara att det går att knyta en individ till en IP-adress, vilket alltså inte går. En IP-adress (eller IP-nummer) är enbart knutet till en fysisk enhet som är anslutet till [...]
[...] Vad som glöms bort när alla bara diskuterar privatlivets helgd [...]
Kommentera