“Piratmoderaterna” har väckt en mycket intressant debatt som utan tvekan kommer att kommas ihåg framöver. Tanken var att här på Copyriot publicera ett mer analyserande inlägg, som också lyfter fram några aspekter som kanske saknats i argumentationen. Men nu får det vänta några dagar, för i dagens Expressen publiceras en text som är så förbluffande korkad att några saker måste konstateras genast.
Uppenbarligen insåg lobbyisterna att en handfull “företrädare för film-, spel- och bokbranschen” inte klingar särskilt förtroendeingivande när de påstår sig tala i “författarens, regissörens, sångarens, speldesignerns och violinistens” namn.
Således har de nu i stället skickat fram, som det heter i ingressen, “27 svenska kreatörer”. Dock står endast tjugo namn på listan av undertecknare, vilken får en att undra om sju stycken dragit sig ur efter att de fick läsa vad någon hade skrivit åt dem. Budskapet kan hur som helst kokas ned till följande mening:
det kreativa Sverige – författare, manusskribenter, skådespelare, animatörer, musiker – står enat. Vi kommer aldrig att ge upp rätten att förfoga över våra egna verk.
Här tar de sig förstås vatten över huvudet i frammanandet av en monolitisk kulturarbetarsubjektivitet. Själv känner jag yrkesverksamma inom alla de kategorier som nämns, och är tämligen säker på att de inte vill att tjugo hopskrapade typer ska tala för dem i frågan.
Vilka är då de tjugo – 17 män och tre kvinnor – som som anser sig kunna tala för hela “det kreativa Sverige”?
Över hälften av dem (elva stycken) är filmregissörer eller filmproducenter. Vore det inte ärligare att skriva som företrädare för filmbranschen? Det hade öppnat för en spännande kulturdebatt om hur långt vi är beredda att gå för att försvara just långfilmen som kulturyttring.
Antalet musikskapare är i jämförelse löjeväckande futtigt: tre. Eftersom jag själv i stort sett endast fildelar musik var det första jag gjorde när jag såg ingressen att slå vad med mig själv om att jag aldrig skulle ens övervägt att bidra till att de undertecknande musikernas musik spreds. Och mycket riktigt. De tre musikmänniskorna är:
- Mikael “Nord” Andersson, studiogitarrist hos bland andra Sven-Ingvars och Björn Skifs. Även skyldig till att ha producerat The Rasmus.
- Sharon Bezaly, tvärflöjtist. Gift med skivbolagsbossen Robert von Bahr.
- Sebastian Fronda, hiphopartist och skivbolagsägare.
Nej, jag har aldrig kopierat er musik. Ej heller haft lust därtill. Jag lovar att i framtiden undvika all kontakt med er musik, och uppmana andra att genast radera alla kopior och slänga alla skivor. Så skola ni falla i glömska, vila i frid och ge plats åt musikskapare som tror mer på sin egen musik än på bombastiska debattartiklar. Så, nöjda?
Bland resten av undertecknarna, som har mage att tala i namn av “det kreativa Sverige”, finns en spelproducent och en “kreativ chef”. Noll representanter för teatervärlden, noll serietecknare, noll dansare. Inga bildkonstnärer eller företrädare för det vi kallar konstvärlden. Däremot tre personer som titulerar sig författare: Björn Ranelid, Majgull Axelsson och Peter Englund. Av dessa är det endast den sistnämnde som jag någonsin övervägt att läsa, och som jag faktiskt haft viss respekt för. En liten besvikelse, men å andra sidan blir det lite lättare att välja i bokfloden. Det känns liksom självklart att välja bort honom till förmån för författare som inte går med på sådana här pinsamheter.
Om nu “pinsamt” räcker som ord. Smaka på följande formulering ur debattartikeln:
vårt land betraktas som ett paradis för internationella ligor som gör piratkopior tillgängliga på stora servrar
Spökskrivaren är uppenbarligen medveten om att det är en lögn som sprids; annars hade han eller hon förstås skrivit “är” i stället för det skvallertidningsslippriga “betraktas som”. Var skulle dessa “stora servrar” med piratkopior ligga? Formuleringen tycks ägnad att misstänkliggöra The Pirate Bay bland läsare som inte förstår att de filer som utbyts finns på miljontals vanliga hemdatorer och inte på några stora servrar.
Ytterligare en formulering hoppar man till inför:
Fildelning är inte olagligt i Sverige och ingen vill se ett förbud, allra minst vi. Det som däremot är olagligt och som vi inte kan acceptera är den illegala fildelningen; nämligen det faktum att man använder tekniken till att sprida och förfoga över musik, film och litterära texter utan ersättning till upphovsmännen.
Hur ska detta “och förfoga över” tolkas? Uppenbarligen nöjer de sig inte med att klassa spridning över internet som illegal fildelning, utan vill vidga begreppet till att även inräkna “förfogande”.
Hur jag än vänder och vrider på meningen blir jag inte klok på vad som menas. Antar att det är något i stil med att även den som kopierar musik från cd-skivor eller radio till sin egen hårddisk, “utan ersättning till upphovsmännen”, borde betraktas som kriminell fildelare?
Hur digitaliseringen osäkrat linjen mellan just spridande och förfogande är något som jag diskuterade mer ingående i en text som publicerades här för ett par månader sedan: “Some notes on General Rights Management“.
Vilken akademiledamot var det förresten som i höstas skrev: “‘Kreativitet’. Bara ordet gör mig misstänksam.” Just det, Peter Englund.
Om ordet “kreativitet” ger skäl för misstänksamhet, vilka känslor borde då inte väckas av den makalöst bombastiska frasen “det kreativa Sverige”?
88 kommentarer ↓
Värt att ta med en längre bit av Peter Englunds citat:
“‘Kreativitet’. Bara ordet gör mig misstänksam. Det finns nämligen en ironisk paradox här. Människor som har denna egenskap använder aldrig ordet. Det är ett utifrån-begrepp. Vilket ofta demonstreras med plågsam tydlighet.”
Partikollegor till “piratmoderaterna” svarar i SvD med intetsägande harranger om äganderätten. Och en fildelningspyramid med bildtexten:
“Så här ser strukturen för den olagliga fildelningen ut: en pyramid av ‘Bandidosmodell’ där man kvalificerar sig till en högre nivå genom att utföra olagligheter”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_757517.svd
no comment
Hur menar du att upphovsmän inom teater och dansvärlden skulle drabbas av den illegala fildelningen? Att du inte är särskilt bevandrad inom litteraturen och inte läst Majgull Axelsson bör du kanske hålla borta från debatten.
Håkan: Jag menar förstås inte att folk inom teater- och dansvärlden drabbas av fildelning. Men nog är de ändå delar av “det kreativa Sverige”? Just därför är det oerhört fult av denna lilla samling av främst filmproducenter att tala även i deras namn.
Huruvida det är ett absolut krav att ha läst Majgull Axelsson för att vara “bevandrad inom litteraturen” finns det nog olika åsikter om. Vad gäller skönlitteratur är jag för närvarande inne på bland andra Haruki Murakami, Gunnar Blå, Heiner Müller, Stefan Zweig och Georges Bataille. För den skull kräver jag inte att alla andra ska ha koll på dessa framstående författarskap innan de uttalar sig om litteratur.
[...] mer hos Copyriot, och missa inte Fokus stora knäck om [...]
Frågan är varför folk anser sig ha rätt att göra som dom vill med tex en artists låt utan artistens godkännande…
Bara för att det inte är ett fysiskt ting som man kan ta på verkar det vara helt ok att göra hur och vad man vill utan att betala för sig.
” vårt land betraktas som ett paradis för internationella ligor som gör piratkopior tillgängliga på stora servrar
Spökskrivaren är uppenbarligen medveten om att det är en lögn som sprids; annars hade han eller hon förstås skrivit “är” i stället för det skvallertidningsslippriga “betraktas som”. Var skulle dessa “stora servrar” med piratkopior ligga? Formuleringen tycks ägnad att misstänkliggöra The Pirate Bay bland läsare som inte förstår att de filer som utbyts finns på miljontals vanliga hemdatorer och inte på några stora servrar.”
Så du menar att det inte inte finns stora ftp:er på varenda stort svenskt universitet? Eller bredbandsoperatör? :p
Katarina Ewerlöf kan iofs räknas som representant för teatervärlden.
Men vem är animatören?
Jag tycker det här med Peter Englund och kreativitet är ganska komiskt.
“Således har de nu i stället skickat fram, som det heter i ingressen, “27 svenska kreatörer”. Dock står endast tjugo namn på listan av undertecknare, vilken får en att undra om sju stycken dragit sig ur efter att de fick läsa vad någon hade skrivit åt dem.”
Man kan också fundera på varför det är en stor bild på Ernst Brunner högst upp på sidan när han inte är en av undertecknarna.
Rasmus: Jag tror inte det finns någon upphovsman/kreatör/konstutövare som lever på luft. Jag tror därför att alla inom dessa områden som jobbar proffessionellt vill (eller måste) ha betalt för sin arbetstid. Såvida de inte lever på stipendier o dyl.
Ni missar själva kärnan i den här frågan. Det finns ingen som ifrågasätter fildelandet i sig. Det handlar bara om kontroll över skyddat material. Det handlar inte enbart om upphovsmän och giriga distributörers intäkter. Det handlar om försörjning för många tusen människor som t ex jobbar med film.
När privatkapital investeras måste det generera en avkastning för att kunna vidareutveckla verksamheter o dyl. Det gäller ALLA branscher. Även “upphovsbranschen”. Om man producerer innehåll måste man kunna kontrollera de ekonomiska flödena. Vi vill alla ha bra underhållning och det kostar.
Det är attityden till “illegal fildelning” som måste förändras. Man kan inte rättfärdiga detta med att man bara stjäl en kopia och att orginalet finns kvar. Varje kopia besitter ett faktiskt värde, även om det är digitalt. Jag vet också att det inte går att bevisa en koppling mellan illegal fildelning och minskade försäljningsintäkter. Det går dock inte att bevisa motsatsen heller. Man kanske kan peka på enstaka exempel, men i stort kan man inte dra några större slutsatser.
Det mest graverande i detta sammanhang är att The Pirate Bay är en kommersiell aktör som tjänar pengar på sin verksamhet. De säljer annonser som riktar sig till de som nyttjar deras tjänst. De är de stora förespråkarna för “fri kultur”, men de är samtidigt affärsmän som skor sig på andras verk.
Håkan: Upphovsrätt är sannerligen något helt annat än att “ha betalt för sin arbetstid”.
Levande framföranden, som i stort sett alltid varit det primära sättet för musiker m.fl att tjäna pengar, handlar om att ta betalt för utfört arbete.
Upphovsrätt däremot är någon slags underlig efterskottsbetalning som ibland anländer så sent som 80 år efter ens död.
OPI: precis det jag menar med att en attitydförändring måste till.
För att ha ett hållbart kulturliv måste det flyta pengar tillbaka till de som arbetar med att skapa kultur. Det ifrågasätter ingen.
Problemet uppstår när detta likställs med hårdare tag mot fildelning och kampanjer för att övertyga hela befolkningen att det är moraliskt rätt att “betala för sig”. Föga “kreativt”. En ekonomi som bygger på att konsumenten är snäll nog att betala för att det känns moraliskt rätt är knappast hållbar. Om kulturen nu ska existera på en marknad så låt oss inte låtsas att det är något annat än en sådan.
Bättre då att istället försöka förändra kulturindustrierna så att pengaflödena kommer från sådant som _inte_ kan reproduceras och distribueras utan kostnad av varenda datorinnehavare.
Så ang. Pirate Bay (som förövrigt arbetar på en tjänst som både är gratis för användaren och ger artister (samt de själva) betalt): Hellre smarta affärsmän än idealister.
Håkan: Tror inte någon som är emot dagens upphovsrätt menar att man inte ska ha rätt till att ta betalt för nedlagd arbetstid. Men det är ju inte alls detta upphovsrätten är till för eller innebär. Upphovsrätten innebär snarare att man har rätt till att ta betalt för ICKE nedlagd arbetstid.
Har du en arbetsgivare så är det självklart att du har rätt till att få lön från denne, men det har ju inte öht med upphovsrätt att göra. Jag skulle tro att de flesta upphovsmän faktiskt får betalt för sin nedlagda arbetstid även med en helt slopad upphovsrätt.
Vidare anser jag att det är fel att upphovsmän att ha rätt till att bestämma vad jag får göra med den kunskap, information och de immateriella tillgångar jag förfogar över. Om de vill dela med sig av sina verk till mig (enda sättet att låta bli är i princip att behålla dem för sig själva) eller andra så anser jag inte att de sedan har rätt till att bestämma över dessa andra.
“”"”Man kan också fundera på varför det är en stor bild på Ernst Brunner högst upp på sidan när han inte är en av undertecknarna.”"”"
Hahaha precis, mycket underligt :o
Stefan: Så du menar då att man som upphovsman enbart skall få betalt för den faktiska tid det tog att skapa verket. En sorts timlön.
Hur menar du i ditt andra stycker där “du tror” att de flesta upphovsmän faktiskt får betalt för sin nedlagda tid även med helt slopad upphovsrätt. Jag jobbar själv inom branschen och VET att vi är beroende av intäkter för att överhuvudtaget överleva.
Vi väldigt gärna att du tar del av våra verk, men på affärsmässiga villkor dvs att du betalar för ditt exemplar och att du inte sprider det vidare gratis. Inget konstigt med det.
Hm.. det är nåt sorglustigt över det här. Alltid så konstigt när det ska till upprop av olika slag; det är som när det ska arrangeras stödkonserter. Man ser till att få med ett antal dragplåster, som kanske inte ens riktigt vet vad det handlar om – sen hoppar en massa halvfigurer på, man är ärad att få räknas till “kulturpersonligheterna”, “artisteliten” eller “kreatörerna”… Har själv gått på det när fåfängan var min drivkraft: tänk att få underteckna ett brev tillsammans med Stellan Skarsgård! Wow, vi är med i samma klubb. (Mystiskt det där med E.Brunner, han dyker ofta upp när det vankas upprop. Hans villkor kanske var att få va med på bild och så surnade de och strök hans namn – så konstigt agerar de kreativa ibland)
Upphovsrätt – det är nåt knasigt med det. Ibland får jag en tusenlapp för en c-roll jag gjort in en film för 4 år sen som visats på dansk tv. Kul, det blir fika och en present till min son, men jag hade inte protesterat om den uteblivit. Jag har fått min lön, som Jesus säger.
Allt vi släpper ifrån oss i den här världen blir allmän egendom, belöningen är att någon tycker om det och för det vidare. Jag har jobbat snart 50 år
på mitt sätt att gå, tala, skriva. Enormt mycket tid har gått åt att förfina denna person. De som tar del av den är inte skyldiga mig nånting. I så fall blir jag genast ett varumärke och det är det värsta som kan hända en människa.
Hur ska du nånsin i pengar värdera
den du är. Det finns bara en valuta till det, med valörerna Kärlek och Respekt.
Undrar samma sak som demokrat, varför har man ernst brunner med i bild men inte nånannanstans?
Jag försökte läsa hans bok kocksgatan men efter 10 sidor som kan sammanfattas med orden “brittas fitta” så orkade jag inte ens försöka ta mig vidare utan boken hamnade i soporna.
[...] Copyriot [...]
Är det Paul Fried från Halmstad? Vad roligt att se dig här, det var länge sen!
Kommentarerna trillar in, själv hinner jag inte svara på ett tag. Har faktiskt fullt upp med att vara kreatör! ;)
Paul Fried: Om du inte är intresserad av reprisersättningar från tv-kanalerna kan du ju alltid ringa TROMB och avsäga dig din upphovsrätt. Det har dock ingenting med illegal fildelning att göra.
I pappersutgåvan är också Jacob Eklund, Theodor Kallifatides, Åsa Larsson, Gunilla Bergström, Karin Alvtegen och Peter Dalle med på bild.
Ang Ernst Brunner: Hans namn, och sex till, har kapats bort av Expressen i internetversionen men finns med i pappersversionen. Även artikeln i sig är kapad men kan läsas i sin riktiga form i pappersversionen av tidningen. Så gör man tydligen i tidningarnas värld. Tycker själv att det är konstigt att man inte skriver det då, att artikeln och namnlistan är kortad av utrymmesskäl. Egendomligt också att det skall finnas ett utrymmesskäl i nätversionen, men så är det i tidningarns värld. Att utrymmesskäl finns i papperstidningar är ju förståeligt, men inte i nätversioner. Men men, så gör man tydligen.
Jag tycker också det är märkligt att Peter Englund gör bort sig på detta vis då han brukar föra tänkvärda resonemang. I annat inlägg om Vistas kopieringsskydd skriver han: “Jag är helt för skydd av upphovsrätten, men i detta fall är medicinen värre än sjukdomen”. http://peterenglund.wordpress.com/2007/02/05/ps-om-pinglor-och-bjallror/
“Det som däremot är olagligt och som vi inte kan acceptera är den illegala fildelningen”
Alla misstänkta är skyldiga, annars skulle de inte vara misstänkta. Är det inte så det fungerar, eller?
Noterar att av de tre författarna är Peter Englund den ende som har äran att få sina verk distribuerade via The Pirate Bay. Jag gissar och hoppas lite att debattartikeln i hans fall bara är ett olycksfall i arbetet, ungefär som när Stikkan Ljunggren och andra pajasar skrev på Expressens fejkuppror för eurona i utbyte mot 5.000 pix (but who can blaim them? en författare måste ju kunna leva på sina spökskrivna debattartiklar).
Tycks vara en ruggigt stark korrelation, för övrigt: Ju mindre ens verk fildelas, desto mer sannolika är man att göra korkade uttalanden emot fildelning.
“För att ha ett hållbart kulturliv måste det flyta pengar tillbaka till de som arbetar med att skapa kultur. Det ifrågasätter ingen.”
Monki, jag ifrågasätter absolut påståendet “hållbart kulturliv” = indragna pengar. Hur många graffiti-artister tror du får betalt för det de gör, exempelvis? De är i allra högsta grad en del av det du benämner som kulturliv. Eller menar du att det inte är ett arbete om den som utför jobbet inte tjänar pengar?
/M
[...] Inte helt oväntat har en hel del sagt lika många bra saker. Tänkte tipsa om Copyriot, som gör en skitsnygg sågning, och Oscar Swartz såklart, som knappt lämnar fotknölar kvar när han är [...]
[...] även en annan lysande sågning från Copyriot av en artikel i Expressen där en bunt icke-namn från huvudsakligen filmindustrin ondgör sig [...]
@Håkan
“När privatkapital investeras måste det generera en avkastning för att kunna vidareutveckla verksamheter o dyl. Det gäller ALLA branscher.”
Vad har du fått idén om att man måste investera privatkapital för att vidareutveckla verksamheter?
Har du något bra exempel på vad t ex musik eller filmbranchen har utvecklat som är så fantastiskt? Om det är nån som utvecklat saker så är det “amatörer” som sprider sina alster fritt under fria licenser. tex Linux, FireFox, VideoLanClient, MoviePLayer, Ogg, BitTorrent, emule etc etc…
Titta även på idrotten som tydligen klarar sig galant utan någon form av “garanti” eller upphovsrätt. Kajsa Bergkvist, Zlatan, Björn Borg etc. Varför lyckades de utan att få betalt för nedlagt arbete eller garanterad ersättning. För likaväl som det kan ta två år att spela in en skiva så kan det ta 10 år att bli världsmästare i tennis, fotboll eller höjdhopp.
[...] Copyriot noterar denna märkliga matematik i sitt läsvärda [...]
Intressant att Fronda skriver under, med tanke på att han inte skulle varit någonting utan gratis distribution av sin tidiga musik – via DC, MSN, uppladdningssidor och liknande. Om det inte vore för att folk hade laddat upp och ner hans musik skulle den aldrig nått någon som dels trodde på den och dels hade de rätta kontakterna för att ge den distribution.
(Hade en gång en lång och berusad diskussion med den A&R-man som “upptäckte”/lanserade Fronda, då vi talade om bland annat hur viktigt MP3-formatet har blivit för dagens artister.)
[...] bloggare har givetvis också skrivit bra om saken. Copyriot klargör vilka undertecknarna är och vad de står för. Oscar Swartz ger sig på surmoderaternas [...]
“I pappersutgåvan är också Jacob Eklund, Theodor Kallifatides, Åsa Larsson, Gunilla Bergström, Karin Alvtegen och Peter Dalle med på bild.”
Tack Dennis för den upplysningen!
Låt oss se vad det gör med statistiken:
Jakob Eklund, filmskådespelare i diverse snutfilmer.
Theodor Kallifatides, författare som bekant.
Åsa Larsson, finns förstås flera, men jag antar att det är deckarförfattaren, vars Solstorm filmatiserades förra året med ovan nämnda Jakob Eklund i en av rollerna.
Gunilla Bergström, Alfons Åbergs “mamma” (som jag faktiskt var lite bekant med när vi jobbade grannar på Sveavägen). Har tidigare missbrukat upphovsrättslagen mot satiriker som använt sig av Alfons-figuren.
Karin Alvtegen skrev manus till Rederiet och har sedan fortsatt som deckarförfattare.
Peter Dalle, filmregissör och skådespelare.
Och så då Ernst Brunner, författare.
Slutsats: När vi nu kommit upp i antalet 27 är fortfarande filmfolket i majoritet. Författarnas andel är något större – och slagsidan mot kriminalgenren tydligare – medan musiksidan framstår som ännu mer marginaliserad bland undertecknarna (11 %).
[...] vanligt har jag svamlat runt en hel del, så läs gärna mer välskrivna inlägg som hos t.ex Copyriot och Bloggen Bent. Emma på Opassande skriver som vanligt bra och Mary är inne lite på samma sak [...]
Perty:
Att utveckla filmmanus, tv-spel mm kostar pengar. Man ska betala manusförfattare för att t ex skriva ett 1:a manus innan man kan sälja in idén till intressenter och andra finansiärer. Alla finansiärer som satsar delar av sitt kapital behöver ha en avkastning för att kunna satsa nya pengar i nya projekt. Utöver detta ska man även finansiera sin egen lön, presentationsmaterial, research mm. Detta är vad utveckling för innehållsindustrin innebär.
Visst, du har rätt i att det finns exempel på duktiga individer som utvecklat fantastisk programvara. Jag har dock svårt att tänka mig att någon som lagt ner 1000-tals arbetstimmar och miljoner kronor på att utveckla en mjukvara har lust att skänka bort sin produkt. Lika lite som någon har lust att jobba gratis överhuvudtaget. Inget av de exemplen du räknar upp är dock något att ha utan ett innehåll att fylla dem med.
Jag förstår inte riktigt hur du kopplar idrottsmännen/kvinnorna till denna diskussion. De lever på sponsorer, reklamkontrakt, prispengar mm. Det finns inte någon elitidrottare som levt utan försörjning under sin resa till elitnivå. De har handplockats som lovande amatörer och någon har valt att satsa på dem. Upphovsrätten är ej applicerbar där. Du måste skilja på äpplen och päron om du ska kunna före en seriös debatt om detta. Du måste också göra lite grundresearch i vad upphovsrätten faktiskt reglerar.
Jag tycker att vi skippar All betalning, mot att vi får hämta vilka varor vi behöver när vi vill.
Mat, bil, en ny öppen spis ( muraren får klara sig bäst han kan)en dator, en utbildning eller en flygresa.
Visst har ni som skriver era kommentarer här något att erbjuda gemenskapen som ni har arbetat fram som vi andra kan få?
Eller är det så tokigt som Knut Buen sade engång för länge sedan:
Kommunister det är såna som delar det Andra har!
..bara undrar
“Jag har dock svårt att tänka mig att någon som lagt ner 1000-tals arbetstimmar och miljoner kronor på att utveckla en mjukvara har lust att skänka bort sin produkt.”
Linux har uppskattats ha ett värde (om man räknar med en genomsnittlig programmerarlön) på flera miljarder dollar, men det finns ändå att ladda ned helt gratis. Där föll alltså din tes ovan pladask.
OJ vilket tråd detta blivit!
Rasmus: luften i Wien må vara god som får dig att skriva ting att falla i skratt till!
Håkan: äpplen och päron var det ja.. nu vet jag inte vad du gör inom branschen men det låter som du är lite sur för att ha investerat på ngt som körts ut till marknaden och inte blivit sålt. Smaken är som baken – det som inte går åt är inte värt.
I bara farten undrar jag om du gillar tanken med bibliotek, om du aldrig någonsin bett att få låna, eller lånat ut en bok i hela ditt liv?
Men som bonde med en osåld skörd är det kanske lätt att kasta skuld på alla som gillar att påta i sin egen trädgård..
När du passerar gator med musikanter, passage tunnlar med dragspel eller kör, känner du dig tvingad/moralsk skyldig/etisk tillfredsställd att betala för den bit kultur du just fått serverad?
Och vi andra som konsumerar kultur, som inte är någon Mister Uggla men som kanske kommer få byta blöja på honom, för att ha råd att göra det som bidrar till ett fulländat liv: med glädjen att koka soppa på pärlor som svin vill ha, yra på festivaler, bli omskakade böcker, promenera & köpa på marknader och se fram emot en rejäl pjäs. Eller för den delen uppleva en hemsk föreställning! Ska vi plötsligt sluta ge av det vi kan ge, som underförstått är inkluderat i vår lön..men ändå inte? Lycka till med att få dina tånaglar klipta på äldre dar när vårdbiträdet tänker “står inte i min arbetsbeskrvning”, eller ännu bättre, när du fått din favorit kultur till hands men höraparaten/läsglasögonen är så skitiga att det inte är lönt.
Var börjar och slutar ett arbete? Var kan man dra gränsen för vad som ingår i ett s.k upphovsrättsligt verk. Framförallt -påminer inte det där upphovsriktiga verket litegranna om det där andra..? Dessutom brukar väl medarbetare i en produktion få lön för arbetet. Kultur kan dock aldrig prissättas, prisbeläggas, rättighetsprisas!
I så fall borde jag få s.k ersättning för att jag trallar in en god natt utanför min arbetsbeskrivning. Om inte annat för att jag stickar ting ingen vill köpa – arbetet är ju dock utfört eller hur, hyran ska ju betalas, tv licensen likaså.
Paul: att bli ett märke behöver inte vara negativt. Kopimi loggan står just för var och en av våra skärskilda gångstilar – redo att kopieras, beundras, tillföras,influeras av, lekas med! Ditt inlägg om uppropen fick mig att le.
init: det är precis sånt här som gör diskussionen så svår. det går alltid att hitta undantag som bekräftar regeln.
det står vem som helst fritt att jobba gratis, men det måste den som ska utföra aebetet själv få avgöra. jag tror inte att de företag som nu är med och utvecklar linux har för avsikt att INTE tjäna pengar på det i framtiden. det satsar med andra ord stora pengar på utveckling. detta kan de göra därför att de tjänat pengar tidigare. visst, linux utvecklades “gratis” i ett tidigare skede, men knappast på den nivå det befinner sig idag.
Problemet med den här debatten är att många vägrar ändra inställning eller attityd. Det gäller både de som förespråkar “illegal” fildelning och de som är mot det. Motståndarna vill inte se möjligheterna medan förespråkarna använder argument som baseras på en slags ilska mot upphovsmännen och deras rättigheter. Sedan finns det en massa andra saker också som övervakning, fri kultur mm som man också använder som argument. Även här har parterna svårt att mötas.
Detta leder till att debatten befinner sig på en icke seriös nivå tycker jag. Jag jobbar själv inom innehållsbranschen och tycker det vore fantastiskt med fri underhållning som gick att skicka okontrollerat över nätet. Pirate Bay är som ett fantastiskt bibliotek med ett unikt utbud. Det vore en dröm om det fungerade som en stor affär istället där allt fanns att köpa. Jag förstår att den illegala fildelningen har så många användare. Risken att åka fast är minimal så länge man inte distribuerar enorma mängder data. Man kan se filmer som precis släppts i USA mm.
Sedan vet jag som yrkesutövare att det ännu inte fungerar. Det kommer att fungera en dag, men ännu finns inga fungerande affärsmodeller och det kan man beskylla branschen för. Det jag däremot tycer är den tråkiga biten i debatten är just synen på upphovsrätten. Att den/de som skapat eller betalat för produktionen av innehållet inte skall ha rätt till betalning. Att man säger att man bara tar en kopia av något. Att inget försvinner. Jo, det försvinner. För varje kopia försvinner en potentiell inkomstkälla.
Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer och jag vet att några av er kommer bemöta mitt inlägg med exempel som kullkastar det jag säger. Helt ok. Ha det gott.
Håkan
Håkan: Jag menade att de flesta (tror jag! har inga siffror så jag gissar ju) professionella upphovsmän helt enkelt har antingen vanlig lön eller får en engångsbetalning för sitt nedlagda arbete. Jag tänker på folk som journalister, mjukvaruutvecklare, “lego-musiker och -grafiker” (som ofta helt säljer rättigheterna till verken i fråga), många sorters designers osv. Även när det kommer till musiker så finns det nog fler professionella som bara får en engångsbetalning (timbaserad eller fast peng) än som får betalt per skapad kopia.
Men för mig är inte upphovsrättsfrågan en ekomonisk fråga alls. Det är en fråga om frihet att skapa vad man vill och att själv bestämma vad man gör med det immateriella man förfogar över. DVS något som gäller både de som skapar och de som nyttjar. Och så ser det inte ut idag.
Stefan:
Jag förstår vad du menar, men gränsdragningen blir svår. Säg att du skriver en text till en låt som du lägger på din hemsida. Jag tar din text och gör en låt av den med U2. Skivan säljer i 5 miljoner “lagliga” nedladdningar på I-tunes. Jag bestämmer att du inte ska ha någon del av dessa intäkter. Skulle det vara rätt?
Jag ser att det finns två problem här och två grupperingar. Det ena handlar om upphovsrättens vara eller icke vara i sin nuvarande form. Det andra handlar om att bevara rättigheten till personlig integritet eftersom en av lösningarna till att bevara upphovsrätten som den är idag innebär att både polis och ickepoliser som internetleverantörerna skall ha möjlighet att kolla in i allas våra datafiler lite som det passar, man behöver inte ens vara misstänkt för något brott. Det är en konsekvens som ger rysningar. Därför måste dessa frågor aktsamt vägas mot varandra… Det går inte att ge upphovsrätten tolkningsföreträde här. Tänk hur det skulle se ut. Sen måste man fundera kring hur upphovsrättsskyddet ska se ut. Ändrade betalningsströmmar kanske?
Håkan: Jag tycker absolut det. Tycker det är omoraliskt att jag ska få förmedla ett verk till dig och sedan bestämma vad du gör med det immateriella du nu förfogar över. Tänk om det skulle se så ut på andra områden än de som nu täcks av upphovsrätt och patent? Jag anser inte att jag som upphovsman har rätt att bestämma över de som mina verks förmedlas till. Vill jag inte att de ska använda sig av mina verk får jag låta bli att dela med mig av dem. Det är inte upp till mig att bestämma vad du skapar och inte, även om det du skapar helt eller delvis bygger på det som andra skapat (vilket så gott som alltid är fallet).
Jag får inte heller något betalt för varje läsare som läser mina artiklar. Vilket jag tycker är självklart.
Nu vet jag att jag har en särdeles extrem syn på det hela, samtidigt så är det helt främmande för mig att andra inte “förstår” och tycker likadant. Piratpartiet, som ju uppenbarligen är för upphovsrätten, är lite av en besvikelse så sett :)
Tänk dig om det funnits ett scenario där man hade en upphovsrätt som innebar att varje gång man t.ex. lyssnade på en låt så var man tvungen att betala för att få göra det. Eller, ja, så ser det ju ut idag till viss del, men inte för vanliga kunder (men för radio osv, vilket såklart i slutändan betalas av “kunder” i någon bemärkelse med). Tro mig, de som idag anser att det vore fel att reformera eller slopa upphovsrätten skulle tycka det vore fel att gå från det systemet till ett som ser ut som dagens.
Dessa rättigheter är inte “naturliga” till skillnad från t.ex. äganderätten och normala byteshandelslagar. Hade vi inte haft en upphovsrätt hade nog väldigt få ansett att dagens system vore lämpligt att införa. Just för att det är ett väldigt konstigt system :)
Nu skriver jag för långt igen :(
Tjugosju namn listas i botten på artikeln. Jag känner igen 3 av dem. När jag läste artikeln slogs jag av Tim O’Reillys konstaterande “Obscurity is a far greater threat to authors and creative artists than piracy.” (http://www.openp2p.com/pub/a/p2p/2002/12/11/piracy.html)
Man kan nu argumentera att jag inte är en stor kännare av svensk kultur, men just därför känns det som ett styrkande av Tims tes att listans namn nästan inte betyder någonting för mig.
Quest:
Om du googlar dessa namn kan du nog hitta ett antal träffar på de flesta av dem. Jag har gjort det. Det är inte bara författare och musiker som är upphovsmän.
Nej i det här fallet är det ju kraftig dominans av filmproducenter. Och av personer av manskön.
Bägge dessa faktum finner jag, i ärlighetens namn, rätt stötande. Nog om de hade varit ärliga nog att framställa detta som deras farhågor och åsikter. Men nu talar de som sagt i namn av “det kreativa Sverige”. De talar i mitt, och tusentals andras, namn. Uselt, uselt, uselt.
Stefan:
Tyvärr kan jag efter ditt sista inlägg bara konstatera att det inte är någon mening att argumentera med dig. Du har en slags utopisk inställning som skulle leda till ett laglöst samhälle som varken du eller jag skulle vilja leva i. Ett fattigt samhälle som enbart består av statligt finansierad kultur eller kultur skapad av människor som har det som hobby eftersom de inte kan leva på det. Ett “youtube-samhälle” där man var tvungen att nöja sig med små videoklipp på folks ungar som säger “roliga” saker. Någon film- eller musikproduktion skulle inte kunna existera.
Upphovsrätten är en äganderätt. Du kan säkert hitta en massa argument och påståenden där du hävdar motsatsen. Om du med ägande endast kan relatera till fysiska ting som du kan känna och ta på finner jag det meningslöst att diskutera vidare med dig.
Rasmus: Vilken del av det kreativa Sverige representerar du?
Håkan: Egentligen är jag inte så intresserad av att göra anspråk på titlar för att ge mina ord större tyngd, men eftersom du frågar så:
Jag har musikerutbildning i ryggen och har från och till försörjt mig som musiker, på sistone har mina inhopp i spelningar och inspelningar däremot skett utan någon direkt ekonomisk transaktion.
Har för närvarande privilegiet att åtnjuta månadslön som doktorand (huruvida skrivande av avhandlingar och artiklar, eller för den delen denna blogg, kvalificerar till “det kreativa Sverige” lämnar jag till dig att avgöra).
Nu är jag dessutom konstnär. Inte för att jag själv egentligen gjort anspråk på titeln, men jag bor tillfälligt i Wien som artist-in-residency och lyfter konststnärsstipendium från Museumsquartier, samtidigt som jag och flera andra smått förbereder ett verk till en internationell samtidskonstbiennal i sommar – så utifrån gängse standard bör jag nog bära den titeln också.
Förresten Håkan, av ren nyfikenhet frågar jag dig gärna om i vilken mån du tycker att dessa redogörelser för mina sysslor påverkar trovärdigheten i vad jag skriver kring upphovsrätt och kulturekonomi.
Håkan: Ok. Jag förstår inte alls hur du kommer till dina slutsatser, med tanke på att det går leva på att t.ex. framföra musik, likaså tror jag inte att bio behöver dö heller, så länge det finns filmer folk vill se på ett sätt de inte kan se dem hemma. Vidare ser jag inte alls hur du kan mena att just bristen på upphovsrätt skulle leda till avsaknad av lagar helt och hållet, vilket du påstår. Jag är även rätt så övertygad om att reklamfinansierad “TV” (även om det helst är on-demand i framtiden), med serier och hela fadderullan, är ekonomiskt gångbart.
Upphovsrätten är definitivt inte en äganderätt, oavsett om man ser till skillnaden mellan materiella och immateriella ting. Men jag kan gå med på att du och jag definierar ägande olika, och ser inte varför olika definitioner på ett ord ska innebära att man inte kan diskutera med varandra.
Även jag är en del av “det kreativa Sverige”. De förde definitivt inte min talan :)
Hm, musikerna 11%, får några år sedan hade vi den 3:e största musikexporten i världen, ganska stor export nu också, anmärkningsvärt med bara 11% i “kreativa gänget”.
Men jag kan lova dig att vi musiker som jobbar i studio här i Stockholm med både svenska och utländska storstjärnor ex Skifs, Spears, Dion och många fler, tycker inte att det är ok att fildela rakt av, jag vet inte vilka musikerkompisar du har men inte har de väl spelat andra ggr än på peronalfester eller annat, sorry man.
Oavsett vad man tycker om piratkopiering är det ganska festligt att personerna som undetecknat denna debattartikel är de som minst skulle skadas av gratis nedladdning. Ladda ner Majgull Axelsson på Pirate Bay? Tror inte det va…
Johan Ahlin: Haha, så du menar att det är fildelningens “fel” att bara tre stycken musiker ville skriva under ett antipiratupprop?
Så du är studiomusiker. Jo, renodlade studiomusiker – en klart marginell grupp sett till helheten av dem som ägnar sin tid åt att hålla Sveriges musikliv kokande – tenderar uppenbarligen ha en mer negativ syn på fildelning, och för den delen på musiklivets digitalisering i allmänhet.
Inte så konstigt egentligen. Däremot tycker jag du är självgod som menar att din åsikt i frågan skulle vara viktigare för att du spelat med … Skifs, Spears och Dion. HAHAHA.
Likaså anar jag hos dig en nedlåtande inställning mot levande musik överlag. Personalfester må inte vara navet för musikens framåtskridande, men vem är du att döma ut dess roll för musikers försörjning? Och jag kan försäkra dig om att mina musikervänner såväl ger ut skivor inom en rad genrer som turnerar såväl i svenska källare som internationella scener. Vad det nu spelar för roll.
Min egen senaste större spelning var en bejublad konsert i Novosibirsks konserthus stora sal, doh!
Men detta jiddrande är faktiskt bara löjligt. Varför inte bara erkänna att det finns musiker och musiker, med väldigt olika livsvillkor och olika syn på den pågående utvecklingen, och det det till syvende og sidst är en fråga om musikaliska ideal vilka man väljer att ha större förtroende för?
Elitismen kring vilka kreatörer som räknas från just vissa upphovsrättsförespråkare är väldigt märklig och känns inte direkt konstruktiv. Jag gillar inte dansbandsmusik men jag skulle ju aldrig få för mig att kompositörerna, utövarna och alla andra som beblandar sig med det kreativa inom dansbandsmusiken har mindre att säga som kreatörer än t.ex. studiomusiker som lagt spår på Dion-plattor osv. Eller jämfört med någon annan för den delen.
Att börja ropa efter titlar och mena att vissa är mer värda än andra är bara… poänglöst och onödigt och det styrker inte alls några argument.
Oseriös fråga: Johan, har du verkligen publikationsrättigheter till alla bilder och filmer som du postar på din blogg? :)
åja, jag lirar live flera ggr i veckan både klassiskt, med symfoniorkester, Och, med pop och rockartister. Väljer man att negligera hantverket så flagrant som många gör så finns det snart varken personalfestmusiker, musiklärare, teatermusiker osv. Jag sannerligen inte att det är för mkt begärt att få ett ord med i laget.
Stefan H:
Jajamensan! De som inte är fria har jag köpt omväxlande från Iphoto(lågupplöst, billigt) och på andra liknande ställen. Jag rippade en från DN på mig själv förra året men ringde faktiskt Lasse Epstein och frågade i efterskott.
Mitt uppsåt är iaf inte att komma över grejorna for free.
Johan, filmklipp från Leno och Letterman (och andra TV-kanaler) får man väl inte publicera hursomhelst? Men i övrigt så överraskar du, det trodde jag faktiskt inte (att det bara var kort du tog själv eller hade rättigheten att publicera).
Stefan H:
Tack för att du kolla min blogg, jag blev lite kallsvettig, och vet du, jag ska faktiskt rycka bort ett par bilder jag är osäker på, bla ett på idoljuryn och ett fm-kort på Göran Persson, iof är han så otroligt ful så det kanske får stanna.
Sen vill jag också säga att det ofta är samma musiker på dansbandsplattorna från sverige som på de mer namnkunniga, själv har jag jobat med Christer Sjögren vid jul, både arrat och spelat.
[...] svepande generaliseringarna om vad som är bra för “upphovsmännen”. Delvis utifrån gårdagens bloggpost om det magstarka i hur en handfull filmproducenter och författare uttalar sig i namn av hela [...]
Vad som är bra för upphovsmännen är väldigt bra för oss “fotfolk” för då produceras nämligen mer, debatten borde väl först och främst gälla moralen, som verkar vara väldigt låg och smått anarkistisk i kretsar som denna blogg.
HÅKAN
Jag har bara EN enda fråga till dig.
Kan du lägga fram några objektiva forskningsresultat eller någon statlig utredning som kan bevisa att den “olagliga” fildelningen skada samhället – den berörda branschen eller den enskilda artisten?
Om inte – är alla dina argument du för fram här endast skitsnack.
I själva verket är de som tjänar på upphovsrätten antingen BOLAG – oftast amerikanska – eller väletablerade artister.
Fortfarande idag tjänar t ex fd ABBA medlemmar hundratusentals kronor/år (arbetsfri inkomst) på saker de gjorde på 70/80-talet och kan fortsätta att göra så för resten av livet PLUS 70 år därefter. – Vilken anna yrkesgrupp i Sverige har sådana privilegier att kunna ta betalt och betalt och betalt och ….. osv
Behöver dom verkligen försvaras???
Plocka fram EN enda artist som har fått gå från hus och hem pga den olagliga fildelningen
Jag vill också svara Flyer, om det går bra.
Inte en artist nej, men en hel yrkeskår musiker har fått det oerhört tufft när det klirrar sämre, när BB satte upp duvemåla var det med stor orkester, över 40 musiker, hade de inte haft sina osannolika royalty att falla tillbaks på hade de aldrig vågat satsat.
Att upphovsrätten är 70 år och åt skogen för lång, det kan jag hålla med om.
E-rasmus – vegetarian with a multiple array of digital music players, leaving the music ‘free’ to the consumer. ‘The plan is still kickin’ it.
Upphovsrätten är bara till för att ge pengar till bolag som årligen tjänar miljardtals dollar. Några få smulor kommer ner till musikerna. T.ex. Disney har själva brutit mot upphovsrätten många gånger.
Min bror spelar i ett band och ett par av mina arbetskamrater gör detsamma. De gör det endast på amatörbasis och måste ha ett riktigt jobb, de ser inget konstigt i det.
At påstå att musiken skulle dö om det inte fanns någon upphovsrätt är skrattretande. Innan musikbolagen fanns så fanns det massor med trubadurer som gjorde musik. Bellman gjorde massa musik trots att han fick dåligt betalt, Mozart dog utfattig.
Håkan är väl den som lever i en drömvärld om han tror att man kan försörja sig på att skriva filmmanus. Det kan man inte ens göra i Hollywood!
Det blir inte bättre av att svensk film är USEL, något som borde vara ganska deprimerande när man ser att Pirates of the caribean 3 får massor med biobesökare.
Jag tror Radiohead visar vägen hur det kommer se ut i framtiden, det är dags att hitta nya sätt att tjäna pengar och att acceptera att många inte kommer få betalt för att ingen vill lyssna på deras musik eller se deras film.
Varje år går ca 10 000 företag i konkurs, ändå startas ständigt nya företag…
word, omiHAL
as always
Jag har en stark känsla av att ett flertal här i kommentarboxen inte känner lagarna och praxis för upphovsrätt till åndsverk/konst/musik.
Det är inte så många jurister heller i ett land som är specialister på ämnet.
Här är en sammanfattning:
http://www.sweden.gov.se/sb/d/1920
[...] integritetskränkande metoder som man tagit fram och föreslagit, med kampen mot terrorismen och fildelning som förevändningar, kan protester kvävas i dess linda. Sen försvårar man också motstånd [...]
Flyer:
Nej det kan jag inte, men det omkullkastar ändå inte det jag säger. Fildelningsdebatten går att dela upp i flera delar och läger. En del ifrågasätter upphovsrättens vara eller icke vara. En annan del ifrågasätter huruvida någon överhuvudtaget skall ha rätt att ha skapande som inkomstkälla. Ytterligare en handlar mer om att den illegala fildelningen är ett resultat av att branschen inte själv anpassat sig till nya affärsmodeller. Den sista håller jag med om och tycker att det är det stora problemet. Jag jobbar som sagt inom filmbranschen själv och vet hur trögt systemet är. Tyvärr finns det inte några enkla lösningar på detta, men det krävs att branschen på något sätt hanterar detta på kreativt och konsumentvänligt sätt.
Som sagt, i den debatten håller jag faktiskt med de som kritiserar branschen för att gräva sin egen grav. Däremot när det gäller ett ifrågasättande av upphovsrätten och artistens/upphovsmannens rätt att tjäna pengar på sina verk håller jag ej med. Det handlar inte enbart om att upphovsmannen skall få betalt. Det handlar om en bransch och är egentligen en näringslivsfråga. En sorts hybrid mellan kultur och näringsliv. I en filmproduktion som kostar X kronor går ca 40% till att betala löner till de som har detta som har yrke. Det är allt från maskörer, ljudtekniker, belysningsmästare, skådespelare mm som skall ha lön. Resten av pengarna går till utrustning, efterarbeten, försäkringar, hyra av inspelningsplatser, bilar, transporter mm.
Allt detta skall finansieras på något sätt. Allt detta är beroende av att det finns intäkter precis på samma sätt som bilindustrin är beroende av att sälja bilar för att kunna ha bilfabriker. Om ingen köper bilarna utan snor dem istället kan inte företaget leva vidare. Det är detta man ifrågasätter när man kritiserar “de stora bolagen”. Visst finns det saker som i framtidens digitala landskap kommer göra vissa saker billigare. Framförallt distributionen kommer kunna rationaliseras. Detta kan man se redan idag på t ex I-tunes. Där betalar man ca 90 kr för ett album jämfört med kanske det dubbla i vissa skivaffärer. Dsitributionen har blivit billigare, men den är fortfarande inte gratis.
När Flyer tar upp ABBA som exempel undrar jag hur han/hon tänker. Bandet säljer fortfarande otroligt bra. Det finns säkerligen människor på skivbolaget som enbart hanterar just ABBA:s skvförsäljning. Jag skulle tippa att just dessa intäkter står för enstor andel ar bolagets årliga omsättning. Är det bra eller dåligt? Vet ej, men man kan samtidigt säga att merparten av samma bolags artister säkerligen enbart belastar det årliga resultatet på ett negativ sätt. Man kan välja att se skivbolagen som skurkar som inte delar med sig av sina intäkter. Att de lurar artisterna på pengar. Visst, men ABBA skulle aldrig blivit så stora om de inte haft ett bolag som hanterade deras affärer. I framtiden kanske man kan lösa detta på ett annat sätt. Skivbolaget kanske har spelat ut sin roll, men det måste ändå ersättas av något annat. Man kan också tycka vad man vill om ABBA, men de har placerat Sverige på världens musik-karta. De har banat väg för många andra duktiga musiker på internationell nivå. De har också inbringat mycket pengar till samhället. Sedan kan man förståss också säga att Björn och Benny inte behöver mer pengar. de har tjänat fruktansvärt mycket redan, men de är duktiga affärsmän. Det finns många människor i Sverige som tjänar mer pengar än vad de gör.
Jag tycker mig också se en skillnad på inlägg här beroende av hur mycket beroende man är av sin musikinkomst. De som enbart har sitt kulturengagemang som sidosyssla (t ex bling) tycker inte man ska kunna leva på sin musik. Johan Ahlin som uppenbarligen har detta som levebröd VET att branschen måste ha intäkter. Han vet också att det inte bara är upphovsmannen det handlar om. Han vet att det kostar pengar att sätta upp en show.
Kanske handlar det till viss del om avundsjuka. Nästan alla drömmer om att stå på en scen eller att vara framgångsrik skådespelare. Verkligheten för merparten av våra proffessionella artister ser dock annorlunda ut. De flesta av dem hankar sig fram på smågig här och där. Man tjänar lite pengar på småroller här och där. Endast ett fåtal lever gott på sitt arbete.
Bling tar också upp Radiohead som exempel. Jag vet inte om detta stämmer men vad jag hört om just det som bling syftar på så bottnar det i en dispyt med skivbolaget. Radiohead krävde ett förskott på ca 250 miljoner kronor för att de skulle få släppa deras skiva. Alltså pengar de ville ha up-front innan ett enda ex av skivan var sålt. Skivbolaget vägrade gå med på detta då den ekonomiska risken var alltför stor. Radiohead valde då att göra på detta sätt istället. Det bottnar alltså i en girighet från deras sida. Detta är inte vad de kommunicerar till sina köpare. De framstår nu istället som hjältar.
Slutligen till RASMUS:
Jorå, det stärker din trovärdighet, men jag delar ändå inte din uppfattning.
Sorry för att det blev så långt.
Håkan
Johan Ahlin wrote:
“Vad som är bra för upphovsmännen är väldigt bra för oss “fotfolk” för då produceras nämligen mer, debatten borde väl först och främst gälla moralen, som verkar vara väldigt låg och smått anarkistisk i kretsar som denna blogg.”
Debatten har ingenting att göra med moral överhuvudtaget. Moral är något som är så individuellt det bara kan bli att det blir en omöjlighet att ta upp i en debatt.
Alla har inte samma syn på saker om ting, och det ska icke heller vara något krav att alla ska ha det.
Moralpraktikanter kan ta sitt pick och pack för att sedan hitta på något annat.
Debatten gäller kort och gott att flera olika åsikter och intressen krockar och att vi ska försöka hitta en lösning på det hela. Dels har vi distributörerna och de massiva bolagen som inte vill känna sig överflödiga och tappa sina inkomster pga deras affärsmodell håller på att bli utkonkurerad pga teknisk utveckling. Dels har vi de som vill slopa upphovsrätten.
Sen finns det då flertalet andra faktorer och variationer på de olika sidorna/grupperna.
Personligen tycker jag att de stora bolagen är allt för konservativa och vägrar inse att de måste förändra sin modell. Sen slösar de enorma summor på idiotiska begränsningar som DRM och kopierings- och uppspelningsskydd på produkterna (detta för att mer eller mindre tvinga dig att lyssna på musik X på spelare Y och dessa går endast att använda/köpa med/via tjänst Z). Utöver inlåsningar i format och produkter så spenderar de tok för mycket tid och pengar på att jaga privatkopierare (inse att den kommersiella kopieringen är i stort sett obefintlig förutom i vissa regioner) istället för att lägga samma summa på att vidareutveckla företagets tjänster och komma på alternativa och förbättrade affärsmodeller.
Vad gäller fildelarnas och privatkopierarnas sida så är det många som är snyltare eller “leechers” som inte skulle betala för något oavsett. De är dock mer parasiter och få till antalet jämfört med den stora massan (enligt min egen bildade uppfattning och mina värderingar) som använder tjänster mer som provsmakning och/eller för att hitta något unikt eller intressant som man sedan kan köpa. Personligen spenderar jag tusentals kronor per år på musik, än mer spenderar jag på tekniska prylar och tillbehör för att kunna avnjuta denna musik och film jag konsumerar. Så i mitt fall förlorar då bolagen absolut ingenting, snarare tjänar mer iom att jag själv hittat något jag gillar och på så sätt vill konsumera detta. I övrigt så delar jag själv ut mycket av det jag själv skapat i ren hobby, men även av det jag äger just för att sprida kultur och intresse åt andra och att jag själv kan agera som smakråd åt någon som kanske är en potentiell köpare.
Upphovsrätten tycker jag för övrigt är allt för dåligt utformad. 70 år efter skaparens tid? Snälla! För övrigt vill jag påpeka att upphovsrätt != äganderätt. Dessa två är INTE samma sak, oavsett vad någon vill få er att tro. Sen är kopiering aldrig stöld. Ty stöld är något som förhåller sig 1:1. Något tas, något förloras. Vid kopiering så finns alltid orginalet kvar. Sen att kopiering alltid är förlustbringande, det finns inget som helst pekar åt detta, allt annat är spekulationer.
Har mer att skriva gällande detta, men tiden kniper så jag får avbryta det här och lär väl återkomma vid senare tidpunkt.
Well done Linus, såna inlägg respekteras, ang moralen har vi helt olika åsikter, ok.
I övrigt gällande debatten. Alla bolagen sägs förlora så stora summor pengar, men ändå så ökar deras vinster varje år (dock så är den mindre än förväntad, vilket då på något komiskt sätt blir en förlust). Sen så kan vi bara spekulera i hur mycket pengar de lägger ut på advokater och diverse bolag som tillverkar DRM/kopieringsskydd osv. Undrar om dessa summor kan ha blivit placerade på bättre mer vinstgivande sätt?
Hur som helst, det de flesta stora musik och filmbolag verkar bortse från är det faktum att bara för att de säljer mindre så betyder det inte att det bara är pga fildelning och privatkopiering. Jag skulle nog se det på så sätt att konsumenterna istället lägger ner pengar på andra områden (som oftast är direkt relaterade till deras mediakonsumtion). Se bara exempelvis hur HDTV, surroundhögtalare, förstärkare och projektorer ökar i försäljning allt mer. Pengarna i sig försvinner aldrig (som vissa bolag vill få oss att tro), de omfördelas bara till andra delar.
Anledningen till att vi konsumerar produkter på ett annat sätt är mest pga den nya tekniken samt då pga priserna på allt detta som är nytt har blivit betydligt lägre än om vi ser tillbaka något år. Sen så kanske folk värderar exempelvis en HDTV högre än senaste albumet av skivbolagens guldgosse som de vill pusha fram på oss i radio och MTV etc. Eller så kanske folk har fått upp ögonen/öronen för någon liten mindre artist som de hittat igenom fildelningen.
Hur som helst, bara för att vinsterna inte är lika stora som beräknade så förstorar de upp det hela. Samt deras statistik om hur mycket de förlorar på varje fildelare (med baktanken att varje fildelare = förlorad inkomst) som inte direkt stämmer överens med verkligheten. Så borde de lägga all sin enorma energi på något vettigare än att försöka lobba igenom lagar som i slutändan bara kommer att skada det politiska klimatet i de länder som de försöker lobba igenom förslagen.
För om de verkligen insåg hur internet är utformat och tekniken går frammåt så kommer de också att se att fildelning aldrig någonsin kommer gå att stoppas, oavsett vilken lagföring eller övervakning de försöker få igenom. Dels kommer kryptering öka. Dels kommer opinionen att börja gå emot dem, detta inkluderar även alla “om man har rent mjöl i påsen”-predikare så fort övervakningen övergår till sådan absurditet att till och med dessa får nog.
Politikerna borde för övrigt också ta sig en titt på verkligheten och försöka tänka på vad en övervakning på all elektronisk kommunikation skulle göra. Vi kan inte bara övervaka “fildelning” specifikt. Vid övervakning av elektronisk kommunikation måste de gå in och analyser allt, vare sig det är epost det rör sig om eller ett chatmeddelande på MSN.
Så fort de gör detta så ryker många grundpelare direkt. Brevsekretessen, källskydd osv. Alla argument om att “det är bara terroristerna, pedofilerna och andra extremt kriminella som kommer att åka dit” faller då. Just på grund av att alla drabbas, vi kan ju omöjligt veta på förhand att vi måste sprätta “brev X” för att vi vet att “brottsling Y” skickat detta till “organisation Z” utan vi måste öppna alla.
Jag tror inte någon skulle offra så mycket för så lite. Och dom som skulle det förtjänar varken säkerhet eller frihet. (Citat vars källa är omdebatterad och omskriven in absurdum, men ack så relevant)
…vi blir hungriga, äter ett mål mat som bygger på ett recept som finns kvar efter att maten är konsumerad.
När betjäningen vill ha betald, säger man, hälsa kocken; det är han som bjuder!
Vi lämnar stället. När vi blir hungriga går vi in på nästa restaurant…
Citat: Moral är något som är så individuellt det bara kan bli att det blir en omöjlighet att ta upp i en debatt.
-Ja, det tar lite bildning och självinsikt att skaffa sig varan moral.
Moral gör andra till lika värdiga individ som en själv är. Min rätt får inte gå ut över din rätt.
Så fungerar moral, en styrningsmekanism.
Där jaget, mitt intresse och min vilja, mina behov skall stå först i kön på andras bekostnad, där möts man sällan med respekt.
Oftast räknar folk med ett visst ungdomligt övermod när det ser ut sådär.
Och därmed; att det är en övergång som tar slut med mognad och ökande solidaritet med andra. Till exempel de som gör våra liv rikare: musiker, författare, konstnärer, poeter och artister.
Det tillhör amatörerna att inte behöva betala hyran med lön för sitt arbete.
Rasmus:
HäppHäpp, jag har ju för f-n hört ditt band, precis den typen av band som mångfaldar kultur och musikliv och hittar nya vägar på kvalitativt sätt, efter lite googling förstår jag dig och dina åsikter bättre, eller egentligen inte alls. Missförstå mig inte, men på nåt sätt kan just du som ändå haft nåt på gång missförstås iom att det kanske inte gick att leva fullt ut inom den smala nisch som Vox befinner sig i. Det enda sättet att nå ut är helt enkelt via gratis fildelning, helt ok. Men måste fildelningen vara helt fri överallt i såna fall?
Låt oss hypotetiskt säga att jag skulle vara kapabel att fingra på din hårdisk, eller att polisen kan göra detsamma. Lagen säger nej, men jag vill så gärna kolla ett par av dina artiklar och kanske läsa dem innan de läggs ut digitalt eller går i tryck i sydsvenskan, jag gör ju bara en kopia på din text och kanske mailar runt den till lite polare. Befängt kanske, men om jag anser det moraliskt eller ej, det ju min sak.
Johan Ahlin: Vad kul att du har hört mitt band!
Först och främst ska jag säga att vi inte, som band, haft någon som helst ambition att spela heltid fullt ut, året om. Det hade helt klart tait död på all spelglädje. Möjligt vore det kanske, om vi hade valt att turnera lite mer i Tyskland och i övriga Skandinavien.
För pengar drog vi in genom att aktivt vara ute och spela. I detta ingick även skivförsäljning – många vill köpa en skiva direkt av artisterna i samband med en spelning – som inte på något sätt stod i konflikt mot att skivorna även kopierades.
Om fildelningen behövdes för att nå ut kan jag låta vara osagt, men något bidrag gjorde den väl.
Ditt sista exempel handlar om datorintrång från din sida och dålig säkerhet från min. Har föga med saken att göra.
Kärnfrågan handlar om kopiering av redan släppt material. T.ex. om du tar min text från Sydsvenskan och mailar runt till polare, eller klistrar in i din blogg. Helt OK, säger jag! Kopimi!
Å naturligtvis är jag inte kapabel att hacka mig in i folks datorer, kan knappt öppna e-posten utan hjälp:)
Jag kan bara säga såhär, när jag arrar filmmusik med datorhjälp pga sync med quicktimefilmer mm, finns inte en sportsmössa att ha internet på den datorn. Det är ju inte östmaffian man är rädd för, det är ju unga hackare som gärna solar sig med pratbyrån förlåt piratbyrån, tyvärr. Snygga kort från Novosibirsk bytheway…
Hanne Kjersti Yndest: Om jag går på en restaurang och är missnöjd med maten kan jag få pengarna tillbaka. Går jag på bio och är missnöjd med filmen får jag inte pengarna tillbaka.
övrigt:
En stor del av fildelningen tror jag ligger i att konsumenterna under 50 års tid fått betala höga albumkostnader där 1 eller 2 låtar är bra. Lika är det i filmbranchen där filmer kan hyllas av de flesta recensenter men sedan tycker man den är usel, imdb var ett alternativ under många år innan det invaderades av tusentals marknadsförare.
Svensk film får redan idag 200 miljoner från staten så den skulle knappast överleva utan de pengarna.
Det finns många i vårt land som är villiga att arbeta ideellt, se bara på idrottsrörelsen.
Vad jag ville ha sagt att jag vet att många är inblandade i en film- och musikproduktion men att det knappast är någon nyhet att man måste dubbelarbeta om man ska ha råd med hyran, så var det innan fildelning fanns. Att de amerikanska bolagen drar in miljarder gör inte att sminkörerna får bättre betalt.
bling:
tror inte du per automatik får tillbaka pengarna på en restaurang om du inte tycker om maten. däremot kan du kräva pengarna tillbaka om det är något “tekniskt” fel på maten. samma sak kan du göra på en biograf.
om du tycker maten smakar dåligt eller om du tycker filmen är dålig är det endast din egen subjektiva upplevelse. den risken får man ta som konsument. ibland smakar det illa, ibland gott.
jag tror inte någon vill ha en filmbransch som bygger på att folk jobbar gratis. dessutom är det olagligt då man är tvungen att följa kollektivavtal mm då man producerar film på proffessionell nivå.
nej, sminkören får kanske inte mer betalt, men hon får ett jobb. på samma sätt som en fabriksarbetare inte får bättre betalt (troligen inte i alla fall) på ett företag som tjänar mer pengar än om han skulle jobba för ett annat motsvarande bolag med mindre vinst. det handlar om avtal och lagar som arbetsgivaren måste följa.
Håkan skriver: “jag tror inte någon vill ha en filmbransch som bygger på att folk jobbar gratis.”
Då vill jag svara, lite provokativt: “jag tror inte någon vill ha en filmbransch”.
Alltså, detär ju helt verklighetsfjärran att tänka sig att all film/video ska produceras av en enhetlig bransch, enligt en standardiserad modell. Så ser ju inte verkligheten ut idag.
Låt mig nämna fem betydande och reellt existerande sätt att producera film:
* Hollywood, som fortsätter göra oerhörda vinster, inte minst på sådant som produktplacering och synergier med försäljning av leksaker.
* Den svenska modellen, som bygger på att alla långfilmer finansieras av Svenska Filminstitutet.
* Film för teve, såväl dokumentärer som spelfilm, betals av public service-kanalerna med pengar från tevelicensen.
* Videokonst görs av konstnärer och finansieras av stipendier, produktionsbidrag etc. Ställs främst ut i konsthallar men förekommer även (gratis) på internet. Hur som helst spelar exemplarförsäljning, eller upphovsrätten, knappast någon verklig ekonomisk roll här.
* Amatörfilm allt från korta klipp på YouTube till långa kufiska produktioner som visas på Nollbudgetfilmfestivalen.
Fem olika sätt att göra film som alla finns idag.
Själv intresserar mig de två-tre första föga. I den mån jag ser på långfilmer tenderar jag faktiskt att välja filmer från nittonhundratalet, vilket jag ser som det århundrade där långfilme fortfarande levde som kulturformat, om man ska uttrycka saken lite skarpt.
I alla fem kategorier produceras skit (i olika proportioner). No doubt. Men på vilket sätt detta skulle förändras av att ge antipiratkrigarna större befogenheter – det är frågan…
Hej Bling, du har inte betalat….det var ju pointet.
Rasmus:
Jag är också enbart intresserad av de tre första kategorierna, men jag tycker du förenklat det lite väl mycket. Jag vill här klargöra på ett förenklat sätt hur verkligheten ser ut.
Hollywood: Visst, här ligger den stora riktigt tunga produktionen, men långt ifrån all amerikansk film produceras inom studiosystemet. Den största delen är vad vi kallar independent. Finansieringen av dessa filmer sker framförallt med privatkapital, skatterabatter, förskott från distributörer mm. Sedan tror jag inte Hollywood tjänar så mycket pengar som du vill göra gällande, men du får gärna motbevisa mig med siffror.
Den svenska modellen: Det finns inte en enda film i Sverige som enbart fiansieras med stödpengar från Filminstitutet. Däremot är deras målsättning att stå för ca 40% av finansieringen. Vi börjar nog närma oss den siffran nu, men vi har under många år legat runt ca 25%. Resten av pengarna skall hittas någon annanstans. Det kan vara;
-regionala stöd (som kräver att inspelningen sker i regionen och att du spenderar minst lika mycket pengar i regionen som du fått i stöd),
-riskkapital (som att låna pengar på banken fast utan ränta. Här vill investeraren ha avkastning på insatt kapital),
-tv-försäljning (oftast till SVT eller TV4)
-förskott från bio- och/eller videodistributör (Dessa pengar har första återbetalningsprioritet den dagen eventuella intäkter kommer filmen tillgodo)
-eventuella andra stödformer som kräver någon form av motprestation.
-sponsorpengar/produktplacering (används i allt mindre utsträckning i Sverige då värdet av det ifrågasatts)
Okej, så ser det ut i grova drag. Sverige är ett litet territorium. Tror enbart 0,8% av jordens befolkning talar svenska. För att en film överhuvudtaget skall fungera ekonomiskt krävs i princip ett stöd från Filminstitutet. Dessa pengar är inte återbetalningsskyldiga i ett första skede. Först när filmens intäkter är större än kostnaderna träder en återbetalningsmodell in. Filminstitutet får utöver detta 10% per såld biobiljett som är en del av dess finansiering.
Det finns filmer som spelas in utan stöd från Filminstitutet, men de är inte många. Det blir för rörigt att ge sig in i det och de står enbart för en marginell del av den totala produktionen.
I varje produktion krävs att producenten satsar av sina egna pengar. Ofta handlar det om att han satsar sitt eget arvode och således jobbar gratis. Producenterna består till största del av enmans- eller fåmansbolag som tar stora privata ekonomiska risker.
När sedan filmen har premiär är det många som ska ha del av kakan. Ungefär hälften av biljettpriset går till biografägaren (ungefär som i vilken affär som helst), 6% moms, 10% avgift till Filminstitutet. Återstår gör kanske ca 30-40:- per såld biljett. Från detta skall dras kostnaden för marknadsföring, kopior, transporter sk P&A (print and adds). I framtidens digitala biodistribution kommer kopiekostnaden och transporterna att bli billigare. P&A för en normal långfilm ligger kanske på ca 2 milj(för en liten release) upp till kanske 6 milj för en hyffsat stor produktion. Normalt är någonstans mittimellan. Det innebär då att man är tvungen att sälja någonstans runt ca 100 000 biljetter innan man täckt P&A för en normalfilm. Sedan skall distributören också ha ett arvode. Denna matematik gör att man på ett enkelt sätt kan se hur dålig affär en film ofta blir. För några år sedan , räcker med 4-5 år, såg besökssiffrorna på bio helt annorlunda ut för svensk film. En succé då hade kanske runt 7-800 000 besök. Idag är det inte många filmer som kommer upp i dessa siffror längre. En succé idag kanske har ca 250-300 000 besök. Detta kan skyllas på flera saker; sämre filmer, konkurerande underhållningsutbud i andra fönster mm. Jag påstår inte att nedgången har något med fildelningen att göra. Det tror jag inte.
Sammanfattningsvis måste en film i grova drag ha ca 100 000 besök innan de som satsat pengar börjar ta del av intäkterna. Ofta kanske man måste upp i ytterligare 100-150 000 innan de gått plus minus noll. Efter det börjar man tjäna pengar. Detta är dock i grova drag och det skiljer mycket från film till film. Allt bror på kostnad och finansiering.
Efter detta har vi dvd-marknaden. Har du haft en succé på bio gåtr oftast dvd-försäljningen bra och du säljer kanske 30-50 000 exemplar. Ytterligheter finns förståss som säljer mycket mer än så, men den stora massan ligger under 30 000.
Film för TV: producerar du för SVT står de för en del av den totala kostnaden. Det är sällan de står för allt. Du måste som producent troligen hitta ytterligare finansiering. Här finns sällan några sekundära intäkter från exploateringen att räkna med. Visst kanske man lyckas sälja några dvd:er, men det handlar om väldigt små pengar. Det är också svårt att sälja svenska tv-serier utomlands. Intresset är relativt ljummet. Vi vinner dock ofta festivaler då man ändå anser att Sverige har hög nivå på framförallt tv-serier.
I Sverige skulle jag nog vilja påstå att det är samma bransch som producerar för bio och tv. Då menar jag dramaproduktion. Branschen består till största del av frilansande filmarbetare och entreprenörer som hoppar mellan olika produktioner. Det är inte ett liv i glamour och stora inkomster. det kan jag lova.
Det stora problemet för branschen i Sverige beror just på vårt lilla territorium. Detsamma gäller många andra länder. Branschen tävlar på en kommersiell marknad, men den svenska produktionen bär sig inte ekonomiskt. När de stora amerikanska filmerna kommer hit står det för en extremt liten del av deras intäkter. Jag tror egentligen inte det skulle göra någon större skillnad för dessa bolags resultat om de aldrig visades i Sverige.
I Sverige har politikerna bestämt att vi skall ha en filmproduktion på proffessionell nivå. Om man bestämmer sig för att inte ha det så får vi nöja oss med det utländska eller människors hemtillverkade youtube-klipp.
Kan bara instämma med Håkan. Han är klarsynt, välformulerad och kan förmedla hur det faktiskt fungerar.
Även jag som del av “kreativa Sverige” anser att upphovsrätten är på tok för lång, och att den borde utgå från publiceringsdatum istället för från upphovsmannens död.
Jag tycker inte heller att rättssäkerhet och medborgarintegritet ska kränkas ytterligare för att upphovsrätten ska skyddas. Medicinen värre än sjukdomen indeed.
Och visst, skivbolagsbranschen har drabbats av röta ända in till märgen. Branschen i stort tar för stor del av något som borde tillkomma artister och kompositörer i högre grad. (Detta gäller dock inte i lika hög grad andra kulturbranscher.)
Det kan jag helt hålla med om. Som princip anser jag dock inte att det råder någon tvekan om att upphovsrätten är otroligt viktig. Vi kan minska dess längd, vi kan minska dess omfattning. Men aldrig dess dignitet för enskilda kreatörer och för kulturlivet i stort.
Jag anser dock att den nuvarande illegala fildelningen inte enbart gör skada utan även stor nytta, och att det finns andra sätt att göra den gratis. En mindre bredbandsskatt som tillkommer kreatörerna är ett ypperligt förslag. Som tyvärr dissades av alla partifärger direkt efter att det hade framförts.
[...] Piratmoderaterna svarade med att bli 13. (8/1) Då dubblade hökarna insatsen och skickade fram 27 representanter för “det kreativa Sverige“. (10/1) De får idag svar på tal från 70 [...]
Ingen har svarat på frågan varför folk anser sig ha rätt att göra som dom vill med tex en artists låt utan artistens godkännande…
Är det för att digitalt och på nätet så gäller inte vanliga lagar?
EX: Om jag vill sälja min fina bild jag har ritat i paint. Ger det då dig rätt att ladda ner den utan min tillåtelse och utan att betala för dig bara för att den är i digitalt format?
Det här var det bästa jag har läst på MYCKET länge. Oerhört skarpsinnigt och välskrivet, för att inte säga kreativt. Långt mera njutbart och underhållande än många s k författares alster.
Efter det här inlägget framstår den åsyftade artikeln i all sin pinsamma ynkedom. Klart att det här är ett utspel från den giriga nöjesindustrin och inte från artisterna själva!
Bra skrivet och lysande resonerat.
Det här var uppfriskande att läsa!
Andreas:
Ja… och nakenbilderna på din flickvän som du delade ut via dc++ när du försökte komma in på den där hemliga porrhuben.
+1poäng till mig för personangrepp!
Seriöst… om du säljer din paintbild och jag sen visar den för volada skall väl inte du ha betalt för det? Om volada sen berättar om den för rasmus som bloggar om hur den gjordes.. vill du ha pengar då också?
Om jag tecknar av den på papper med krita skall du väl oxå ha några kronor?
Dela med dig av din fina paintbild som t.ex. “electric retard“.. eller vänta.. nu var jag inkonsekvent. Han copyriht skyddar ju sina bilder.
Bah… det finns bara en hållning som är vettig i den här frågan och det är kopimi. Kopier allt och vil bli kopierad.
Att vi sen har en kulturklass somm gnäller om att de måste jobba har ju inget med fildelningen att göra. De får väl förihelvete jobba som oss andra. De kan t.ex. köra den där djävla tunnelbanan eller producera mjölkhelvetet som jag snattar.
Det finns alltid arbete att göra. Det är dock ingen mänsklig rättighet att kunna sälja sin tid för valfri peng. När man skall välja yrke krävs det lite mer fingertoppskänsla än att bara bajsa och sen skrika sig hes för att ingen köper ens avföring.
ALLA som gnäller om hur snett fildelning, piratkopiering eller reproduktion av immateriella verk slår mot producenten har glömt att de faktiskt inte tillverkar en konkurrenskraftig produkt. Satsa på en annan sfär.
Eller är alla kulturprotektionister stockkonservativa som vill ha en kreatörsklass likt en vision av ett utopiskt skråväsende?
Det var då ner alla hade det bra och folk levde på sin musik. Ja.. det är en bra samtidshistoria att skriva. Att det fanns en tid där alla kreatörer också försörjde sig på Konsten eller Kulturen.
[...] intrång i den privata sfären Wall Street Journal idag Åtta gamla moderater i de nya moderaterna Tjugo personer gör bort sig i namn av “det kreativa Sverige” (NYA 11/1-08) I spåren kring fildelning Advokaten radiohead rules with rainbows AT&T sitter [...]
[...] är märkligt att regeringen vill avskaffa apoteksmonopolet men inte “kreatörernas” statligt sanktionerade monopol. Är det hyckleri eller vaddå? Konkurrensverket borde ta och [...]
Kommentera