Via Netzpolitik och De:Bug och Wikimedia.de upplyses vi om några välkända andar som äntligen, efter 70 år som levande döda rättighetsspöken, ska få vila i frid. Upphovsrätten upphör till de författare, kompositörer och konstnärer som avled 1937.
Nu är det alltså fritt fram att använda bland andra:
- Lou Andreas-Salomé, fritänkaren och författaren som idag kanske är mest känd för sin allians med Nietzsche (ja, det är hon som håller i piskan på den berömda bilden).
- J.M. Barrie som skrev Peter Pan. Rättighetspengarna som författarens dödsbo kammat in, inte minst från diverse filmatiseringar, har finansierat ett barnsjukhus. Inför hotet att dessa rättigheter skulle löpa ut har brittiska politiker infört någon slags speciallag, som ger evig upphovsrätt till just Peter Pan-historien. (Fast precis som i pyramidhistorien kan lagen förstås bara gälla i det land som stiftat den.)
- Antonio Gramsci, marxisten som etablerade hegemonibegreppet. Borde i teorin göra livet billigare för alla de universitetsstudenter som köper readers innehållande Gramsci-utdrag.
- H.P. Lovecraft, skräckgiganten vars böcker etablerade Cthulhu-mytologin. Att hans rättigheter går ut torde kunna ha betydelse för planerade produktioner av film, spel, teateruppsättningar, seriealbum…
- George Gershwin amerikansk kompositör vars låtar i flera fall blivit standards. Av alla de Stim-pengar som gått till hans dödsbo överförs nu, i teorin, åtminstone en del till de faktiskt levande kompositörer som systemet påstås värna.
- Maurice Ravel, den framstående impressionistiska kompositören. Uppges, med sin Bolero ha varit en av Frankrikes största musikexportprodukter. Dödsboets inkomster tycks ha försnillats via skalbolag. Att detta är rent kränkande för Ravels minne verkar alla inblandade vara överens om, men riktigt än är inte bedrägeriet slut. Om vi får tro The Guardian löper inte Ravels rättigheter ut i Frankrike förrän 2015, på grund av (som det verkar) en extra förlängning som infördes för att kompensera de förlorade krigsåren.
Passande nog uppade fildelningshjältinnan Knaverlisa nyligen en torrent med fem cd-skivor bara med Ravel-inspelningar. Fantastisk pianomusik från åren kring 1900 – den tid då, som jag ser det, pianot som instrument för första gången började användas på ett intressant sätt, av Ravel, Debussy och Satie. (Parallellismen med ljudinspelningens genombrott är slående, för att anknyta till en kort diskussion jag hade med Christopher Kullenberg på julafton, och som via Kittler med fördel kan associeras tillbaka till Lou Salomé…)
11 kommentarer ↓
Intressant. Ravel ska genomlyssnas, kanske till Nietzsche och till foton från världsutställningen i Paris för att få en riktig 1900-stämning.
En annan intressant användning av pianot finner vi i Regina Spektors Consequence of sounds, där fonetiska krumbukter möter ett minimalistiskt piano. År 1900 var ju en tid då fonetik och syntax hade blivit etablerade som empiriska språkvetenskaper, som delar av det moderna epistemet. Men Spektor befinner ju sig i kölvattnet av strukturalismen, och därmed kanske(!) man skulle kunna argumentera att språket som instrument (i och med att det på ett sätt är överdeterminerat) i den samtida populärmusiken gör vissa typer av pianomusik “obsolet” i praktiken. En vild gissning!
I fallet Gramsci verkar det massiva arkivet Marxists.org ha slängt upp flertalet texter redan innan 2007-04-27. Kanske t.o.m. med dödsboförvaltarens goda minne?
BTW, /me hittade några fler upphovsmän på http://en.wikipedia.org/wiki/1937#Deaths, bl.a. Jean de Brunhoff som skrev de första Babar-böckerna. Kanske inte lika tungt som ovanstående namn, men pls think of the children!
[...] på Copyriot tipsar om att ett par intressanta personer som varit döda tillräckligt länge för att deras verk ska [...]
Jag vet någon som inte kan stava till “Cthulhu”… ;)
Christopher: En fantastisk låt, fastnade faktiskt själv i liknande tankar kring den. Regina förtjänar verkligen en plats när pianots öde diskuteras. (Gillar nog hennes mer avskalade tidiga pianolåtar bättre än det senaste albumet med jättebra men överproducerade poplåtar.) Lägger förresten upp låten här för andra som vill lyssna: Consequence Of Sound.mp3
2986: Vem som förvaltat Gramscis dödsbo vet jag ej, men det låter väl inte osannolikt att de accepterat nätspridning.
Tack för det kompletterande tipset om Babar!
Mikael: Där satte du dit mig! Sant, jag har alltid tyckt det är svårt att stava till Cthulhu. Nu är det fixat, utom i inläggets URL.
George Gershwin samarbetade i stor utsträckning med brorsan Ira Gershwin som skrev bland annat texterna. Han dog 1983, så man får nog vänta till 2053 innan man kan använda de mycket kända broadwaymusikaler han var med och skriva fritt (Porgy And Bess är nog mest känd).
Däremot kan man förstås använda de instrumentala delarna av låtarna (melodi och harmonik), men det har redan gjorts i ganska stor utsträckning även om STIM-pengar förstås fått delas med Gershwins dödsbo om det varit rena arrangemang.
Här kan jag som musikant tycka att det är värre med de upphovsmän som förbjuder arrangemang av sina verk. De som bara kräver STIM/RIAA-pengar ställer till mycket mindre skada eftersom de inte hindrar kulturen att gå vidare utan nöjer sig med att kosta lite pengar och bromsa litegrann.
david: Du har helt rätt i din reflexion.
Samtidigt är inte valet helt upp till rättighetshavaren, utan den praxis som råder stänger till många vägar ändå, och öppnar andra.
Exempelvis är det alltid tillåtet att framföra arrangemang (eller “covers”) på musik som en gång har utgivits. Däremot inte att ge ut den på skiva utan tillstånd. Och sådant tillstånd lär man ha behövt skaffa fram även från Gershwins dödsbo, även om de må ha beviljat dem frikostigt.
(Rätta mig om jag har fel i någon detalj här.)
En av många följder av upphovsrättslig praxis är alltså att levande musik får friare svängrum, vad gäller återanvändande av befintlig musik, än vad inspelad musik får. Intressant, vissa kanske skulle se det som paradoxalt.
[...] 2008 Posted by bibtech142 in Boktips, Gamla Böcker, Nytt Övrigt, Skräck. trackback Via bloggen Copyriot hittar jag en helt fantastisk nyhet! Åtminstone för skräck- och makaberbuffar som jag (eller [...]
[...] Så då trycker man CTRL+T och öppnar en ny flik (om man använder sig av IE7) och hamnar på X och sen på [...]
[...] slängar två- till tretusen år. Rättigheterna har upphört, så att säga (men det har de för Lovecraft också). För polska papistiska prelater har dock livet blivit mycket svårare. Med tanke på Jesus [...]
Kommentera