Finns även att läsa om här:
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=55868&a=1014561&lid=puff_1014567&lpos=lasmer

Skulle kunna vara ett populistiskt trick att skaffa sig sympatier, jag vet inte.

USA har ju med all önskvärd tydlighet visat hur man inte skall förekomma det onda man är rädd för och skräms med – Preemtive strikes – Jag gillar inte min granne, han kanske vill mig illa, så det är bäst att jag går dit och slår honom på käften för säkerhets skull. Låt oss inte agera så.

Låt oss vara förebyggande emot rädslan istället, eftersom rädda människor är farliga människor, i synnerhet med vapen i hand. Våra politikers vapen är den makt vi gett dem att vara lagstiftare. Makten skall de ha, de är demokratiskt valda för detta, men rädslan för det okända… den skall de inte ha, och detta förebyggs med kunskap. “Preemtive-kunskapsspridning” istället för strikes är vad som behövs, och det måste börja på den nivån att fler klarar av att se skillnad på särintresse och allmänintresse i dessa frågor. Idag går de ju närmast till vargen och frågar hur högt staketet kring fåren skall vara.

Jag tror att ett starkare EFF skulle vara välbehövligt här i sverige, ett EFF som är stort nog för att kunna utnyttja den folkbildnings-struktur som redan är väl utbyggd i sverige. EFF sitter ganska grundmurat på allmänintressets sida, men för en ganska tynande tillvaro här i sverige. Visst, Piratpartiet drar sin del i opinionsbildningen, men från en politisk synvinkel så kan ett politiskt parti inte vara annat än just ett särintresse sett i politiska motståndares ögon. FSF gör också sin del, men de dras också med en viss ryggsäck av särintresse genom motsatsförhållandet fritt/proprietärt, i synnerhet då sett från den proprietära sidan. Piratbyrån kanske någon också tänker på.. Visst, rubriker och uppmärksamhet, men tyvärr också en stor ryggsäck av politisk stigma, där en medhållande politiker närmast måste börja med: Inte för att jag piratkopierar, men..

Datorprogram, såsom all annan information kan användas i olika syften. Känner jag till någons adress kan jag lika gärna använda den kunskapen i goda som i onda syften. I princip allt vi lär våra barn i skolan kan användas till både onda och goda saker. Något primärt ont eller gott i en serie ettor o nollor kan inte finnas, lika lite som en matematisk formel skulle kunna kategoriseras som ond eller god.

På något sätt skulle data och datorkunskapen behöva komma tillbaks till 70-talet från dagens datormysticism, för folk i gemen hade faktiskt en bättre förståelse av datorn på den tiden. Då såg man den som underlig korsning mellan skriv och räknemaskin med en vidhängd tv-skärm, vilket var tämligen korrekt. Idag får man något mycket lurvigt och svävande svar på frågan: Vad är en dator? Tillbaks till Turing alltså.

Jag tror faktiskt att även väldigt mänga insatta människor har dålig koll på det mest grundläggande kring Turing-begreppet. Väldigt få har nog reflekterat över konsekvenserna trots att det varit känt sedan 1936 att en Turingmaskin kan beräkna allt beräkningsbart och att en universell turingmaskin kan implementera alla turingmaskiner. Om det nu snurrar i huvudet, så kom ihåg att en dator alltid kan implementeras som ett program i en annan dator, och det räcker med att den är turingkomplett. Mer komplicerade beräkningar kräver inte mer komplicerade datorer. För att överhuvudtaget kunna programmera så behöver man tillgång till en turingmaskin implementerad i en universell turingmaskin, därmed kan allt beräkningsbart beräknas, allt, inga som helst undantag.

I grunden ligger också samma resonemang som i fallet med DRM. Det handlar om lagar som skall hålla en lång person lång. De enda som åstadkoms är att hålla de okunniga okunniga, och det skulle ju vara en sällsynt dålig strategi för utveckling, innovation och framåtskridande. Ungefär som att förbjuda uppdyrkande av lås, en sådan lag hindrar inte inbrottstjuven. Det hindrar bara den som råkat råkat låsa sig ute.

Det är en rädslans politik som bygger på rädsla för något imaginärt, där människor anses skyldiga på förhand och därmed behandlas såsom presumtiva brottslingar som till varje pris skall hindras. Möjligheten skall inte ens finnas, och därmed kastar man ut själva möjligheten – även då möligheten till det goda. Genom spekulationen om det onda istället för visioner om något bättre, så ställs farhågan för det onda emot det goda så att det goda görs till en nackdel. Retoriken bygger ofta på hot om det onda, vilket är starkt påminnande om terroristens taktik, med den skillnaden att politikern har makt.