Angående antifacebookianismen noteras att Ingemar gjorde slag i saken och dumpade Facebook i samband med “Leaving Facebook Day” förra veckan. Konsekvent.
Å andra sidan hittade jag en artikel i Soda, studentkårens tidning på Södertörns högskola, under den underliga rubriken “Facebook – en frivillig inkvisition”, skriven av litteraturvetarstudenten Annika Berg. Hon antyder inte möjligheten att frivilligt stå utanför, utan manar i stället till att idka återhållsamhet med hur mycket personlig information som man delar med sig av i det dagliga facebookandet.
Först ett kort men intressant resonemang om bekännandets roll från medeltiden till dagens politiska spel, med utgångspunkt i Foucault. När samma perspektiv sedan ska appliceras på Facebook faller det däremot pladask, med följande slutkläm:
I varje relation har den som vet mest om den andre ett övertag. På gott och ont. Precis som i den gamla devisen om att kunskap är makt. Det är ju delvis därför vi studerar. Kunskapen och makten finns överallt. Men där makt finns existerar ofta ett förtryck. Värt att tänka på nästa gång du loggar in på Facebook.
Att se frasen “där makt finns existerar ofta ett förtryck” åberopas med hjälp av Foucault är ganska plågsamt. Makt (liksom motstånd) var för Foucault “en tät väv, som går tvärs igenom apparaterna och institutionerna utan att riktigt ta fäste där”. Han förhöll sig till frågan om makt som strateg. Frånvaro av makt vore otänkbart och minst av allt något att sträva efter.
Frågan om “förtryck” vänder Foucault på huvudet (tydligast i Viljan att veta). I stället för att fråga “varför är förtryckta”, frågan han “varför säger vi med sådan lidelse att vi är förtryckta”. Är kritiken mot makten möjligtvis “en del av samma historiska nät som det tar avstånd från”?
Ska inte försöka besvara den frågan, i relation till kritikstormen mot Facebook, just nu. Räcker med att konstatera att själva försiktigheten i användandet av Facebook, valet av angreppspunkter för kritik (som alltid väljer bort något), självklart inte kan ses som något externt i förhållande till den makt och den subjektivering som sker på nätcommunities. Annars kan jag bara, så där i allmänhet, stå fast vid antingen-eller-hållningen som pläderats i tidigare inlägg. Binärt! Återkommer nog till frågan en gång till framöver.
9 kommentarer ↓
Kära Rasmus
Inte för att inlägget i sig är dåligt, saknar relevans i dagens läge eller saknar någon av godbitarna med copyriot, såsom en spännande angreppspunkt men nu får jag en riktig urge att kommentera (Observera gärna hur långt det är mellan syftnignarna, en detalj som jag själv tycker är väldigt vacker, dock väldigt svårläst).
Faceook är i sig uttjatat till leda och om det inte vore nog så är communitys varken något nytt inom kallpratsämnen eller i världen.
En community vars enda stora feature är medlemsantal känns lika betydelsefull för framtiden, eller historien för den delen, som isdn. De kommer och går och mellen varven råder en tid av förvirring bland människor som inte tycks ha insett att irc-protokollet överglänser det mesta i alla avseenden, däribland jag själv.
Nu hoppas jag att du kan vända huvudet något från facebook och erbjuda en fortsatt härlig mix av både tankat kring upphovsrätt och mer personliga reflektioner (eller reflexioner för den som föredrar den stavningen) angående så vardagliga ting som försvunna strumpor.
Ursäktar för personligheten i kommentaren men efter långt och troget läsande i denna, enligt mitt tycke mycket bra blog, har du lyckats bygga upp en känsla av någonslags närmare gelation mellan oss.. skrämmande och samtidigt facinerande.
Tack för trevlig läsning.
Förhoppningsvis kommer jag få för mig att kommentera oftare.
Viktor!
Communities kommer och går, så sant. Men förmår vi betrakta dem som något som kommer och går, eller använder vi ett språk som tilldelar dem en annan status än vad de förtjänar? Det är en fråga jag tycker känns relevant. Bara det att ämnet är uttjatat ser jag inte som ett skäl att avstå från ett ämne, snarare ett skäl att fråga sig hur det uttjatats.
Själv ställer jag inte förekomsten av inlägg som berör Facebook (även om detta inlägg nog snarare kan beskyllas för att vara en dålig ursäkt att skriva om Foucault) i motsättning till andra ämnesval. Sådant vore bristlogik, vilket jag försöker undvika. ;)
Möjligheten finns förstås att även strumpor tas upp framöver, även om det hittills aldrig övervägts. Kul att du gillar ämnesmixen annars, ser fram mot fler kommentarer från dig.
“manar i stället till att idka återhållsamhet med hur mycket personlig information som man delar med sig av i det dagliga facebookandet.”
Problemet med facebook är att andra i ditt nätverk delar med sig av information om dig på ett sätt som gör att du inte har kontroll över uppgifterna.
Det är t ex trivialt att ur informationen klassificera någons barns sjukdomsbenägenhet från en samling wallposts som personen själv inte gjort.
Ställer mig tveksam till “kommer och går”-resonemanget, alla händelser påverkar individer och samhället, vi kan ännu inte avgöra om Facebook har någon historisk betydelse.
Att jag själv alls fäster någon betydelse vid Facebook finner jag anmärkningsvärt, jag brukar inte haka upp mig på skitsaker. Anar att detsamma gäller Rasmus fast han är inne i förnekelsefasen =D.
I bakhuvudet ligger uttrycket “tredje vågen” och skvalpar, en benämning på informationssamhällets övertagande ifrån industrisamhället. Som i alla sådana övergångar så kommer revolutioner att utbryta på ett eller annat sätt och nya maktförhållanden att fastställas. Där ser jag Facebook som representant för det som fullbordar kapitalismen och gör människors identiter till en “vara” medan t.ex. P2P är dess motsats, långa tankekast jag vet men sånna ska man också våga göra.
Kollade upp det där med “tredje vågen”, myntades tydligen av den amerikanske futuristen Alvin Toffler. Ska kolla upp honom lite närmare.
Kul inlägg! Fast jag förstår inte riktigt hur du resonerar när du menar att Sodaresonemanget faller för att makten är ofrånkomlig. Även om kritiken mot makten ingår i samma “väv” så är det ju ändå ofta så att någon är mer utsatt i en maktrelation. Facebook är svåröverblickbart och att skydda sig genom att begränsa mängden info. om sig själv torde ju vara en rätt vettig reaktion tänker jag.
Själv har jag stått utanför Facebook. En av mina bästa vänner höll ut länge men jag fick följande för två dagar sedan: “herregud, du måste vara den enda jag känner som inte finns på facebook! gick just med själv och precis alla finns ju där …”. Det har väl aldrig funnits en sådan community förut? Och tidningarna har numera en knapp för att markera artikeln i Facebook. Och jag ser ju att något blogginlägg ibland länkas från någon Facebookgrupp som jag kan bli nyfiken på när det kommer trafik därifrån. Det blir ju mer och mer som ett operativsystem. Jag har ju iofs lyckats avstå att par andra OS:
1) har i princip aldrig använt en MS-driven dator (även om jag skrev hyfsat många artiklar för Microsoft Magazine på min Mac en gång i tiden!) Mycket bekvämt att man helt enkelt inte kan hjälpa folk som behöver hjälp och hör att man kan det där med datorer :-)
2) har inte körkort.
Facebook vet jag inte ännu, kanske ansluter mig … Men jag gillar inte det där fantastiska sociogrammet (som när det kombineras med Google blir fullkomligt infernaliskt, eller om det blir MSN, det var ju Microsoft som köpte in sig på en slatt).
Hej,
Apropå någon helt annat: Kan inte du göra något år din sidformattering/css? Jag brukar läsa din utmärkta blogg på en 800×400-skärm men det är näst intill omöjligt då du utnyttjar x% av webbläsarens bredd. Kan du inte sätta “min-width: 600px;” eller liknande på din wrapper?
Tack på förhand!
Hej! Som vanligt reagerar jag på problemformuleringens grunder. Hela diskussionen ter sig larvis utan motiv. Makt… Förtryck… “jag är hotad, jag är kontrollerad. USA vet vad jag åt till frukost”. Vad vilar kritiken av Facebook på? Hur kritiken i sig ser ut kan ju diskuteras, men inte innan en värdeinventering gjorts finner jag svårt att motivera en analys, Foucault-meck i all ära. Alltså, är den generella kritiken av Facebook att det förstör mitt liv (fyller det med anti-innehåll), Facebook optimerar varufiering, Facebook är ett kontrollverktyg (ganska larvigt argument enligt mig), Facebook gör människor beroende av möten som förslappar hennes receptivitet? What is it. Jag håller med dig om vikten av att samtala om det alla talar om med alternativa utblickar – det är skitviktigt. Keps it up!
Fattar inte grejen. Facebook ger mig funktionalitet som jag saknar i mitt vanliga mejlprogram, t.ex att bjuda in mina vänner till events och skapa grupper m.m. Jag laddar inte upp någon personlig information på internet/facebook som jag inte skulle kunna ha i ett CV. Den som gör det är ju rätt korkad. Internet är internet, det är inte din egen hårddisk.
Kommentera