I dag är det exakt 130 år sedan Thomas Edison kungjorde uppfinnandet av fonografen
I dag är det även No Music Day, som för tredje året utlysts av Bill Drummond.
Syftet med dagen beskrev vi förra året: att reflektera över vilken mening den inspelade musiken har kvar när den är fullständigt tillgänglig. (Samma ämnen som vi i våras tog upp kring valborgsritualen och på Reboot.)
Ett underbart genombrott för projektet är att BBC Radio Scotland firar No Music Day. Idag sänder de inte ens jinglar, däremot pågår en massa program kring musik. Dessutom har BBC skickat ut egna “musikpoliser” på Glasgows gator för att leta upp folk med hörlurar och ställa dem mot väggen angående deras relation till musik. Utmärkt public service som kan åhöras över nätet.
Dagensskiva.com har missuppfattat det mesta och utnämner No Music Day till “ideologisk kusin” med Buy Nothing Day, vilket är så felaktigt det kan bli. Samtidigt blir förstås även missförstånden och de negativa reaktionerna till väsentliga delar i den diskussion om musikens mening som No Music Day vill frammana.
Här finns ett kort mp3-klipp från när Bill Drummond nyligen lade ut sina tankar om inspelad musik i BBC Radio Scotland. Lyssna och kommentera!
Själv följer jag No Music Day med största strikthet, vilket är både frustrerande och fascinerande. I huvudet rullar loopade fragment ur två rocklåtar som ständigt letar efter en kontrapunktik som inte finns. Den ena är Some Candy Talking med The Jesus and Mary Chain, som var en av de sista låtar jag lyssnade på i mitt hem. Det andra fragmentet kommer är en gitarrslinga från en låt med japanska galningarna Acid Mothers Temple, som jag för övrigt såg live igår i Stockholm. I kväll bryter de mot de drummondska påbuden genom att framträda i Malmö.
Uppdatering: Monki skriver en intressant rapport från No Music Day. Själv blev jag helt utmattad och orkade inga försök i den riktningen.
15 kommentarer ↓
140? Inte 130?
Tidsenheten är också fel :P
Antar att det är antalet november den 21:a som menas.
För att det inte skulle kännas så jobbigt så spelade jag in några låtar fulla med tystnad och gav dem några fantasifulla namn: http://luftslott.org/a.tribute.to.no.music.day.EP.VORBiS-OST.tar.bz2
Haha, vilken miss. “140 dagar” när det skulle stå “130 år”. Ändrat nu. :)
Stockholm firade med att spela musik på hög volym på Sergelgatan. Stora högtalare var monterade uppe på en av broarna. Vad syftet var har jag ingen aning om.
klockan har passerat midnatt nu; så frågan är- klarade du dig hela vägen? :) jag föll strax runt 17 tack till att jag satte musik på en film :/
Helt fel att jämföra NMD med BND är det inte tycker jag. Båda går ut på att du ska sluta konsumera för en dag. Totalt meningslösa dagar som inte fyller någon funktion överhuvudtaget. ..och hur du kan få att dagenskiva.com missat allting förstår jag inte då de bara beskriver vad dagen går ut på och vad Bill D. haft för sig lite under sitt liv.
ah:
BND är inte för konsumtion, utan mot.
NMD är däremot för musik, för att förhöja värdet av musik i allmänhet (fast kanske samtidigt devalvera värdet av inspelad musik).
BND har en ganska tydlig politisk agenda. NMD handlar om att upptäcka något man ännu inte vet vad det är.
Medan NMD är förlagt dagen innan musikens skyddhelgon har sin dag – i syfte att hylla musiken – högtidlighåller BND knappast konsumtionens skyddshelgon.
Där har du ett par väldigt grundläggande skillnader, t.ex.
Sen skriver dagensskiva.com om hur oerhört otroligt underlig Bill Drummonds hjärna är. Jag har bara träffat honom som kortast, men köper inte det där. Hans projekt är udda, men de är formade mer av hans specifika erfarenheter av musikindustrin, av hans generationstillhörighet, etc. Sätter man bara sig in i kontexten behöver man inte krydda med underlighetsadjektiv.
Okej, BND är mot konsumtion. Rika människor som konsumerar mycket måste väl höja sin karma lite. Jag gissar på att det är därför.
..och, okej NMD är för musik. Jag köper det. Du vinner på dem punkterna.
Men jag har ändå svårt för alla dessa “dagar” och varför man ska göra det till en sån grej? Vill du inte lyssna på musik en hel dag så gör det inte då, men jag har svårt att se något häftigt ställningstagande i den handlingen.
Vill man utforska sitt förhållande till musik så finns det nog bättre sätt, även om en musikfri dag kan vara ett sätt. Men har svårt att se varför det måste bli något hippt projekt. Nu är det ju tydligen inte Bill D. som gör detta till ett hippt projekt utan alla runtomkring, t.ex du.
Fast att den här diskussionen alls förs tyder väl på att NMD ändå har uppnått något? :)
Visst, det görs en “grej”, fast nu är det ju ändå ett konstprojekt. Samtidskonst får tas för vad det är. Själv gillar jag detta projekt som något att ta avstamp mot, jag tror inte att själva efterföljandet av NMD uppnår något per automatik.
[...] Bill Drummond on BBC Radio Scotland on November 21, which I ripped partially, as the readers of No Music Day’s blog post (in Swedish) here at Copyriot might have [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Helt hysteriskt: Tardes smittontologi möter Artauds teater Möjligtvis liknande inlägg: No Music Day [...]
BND är bra, NMD är bra. Självklart är de ideologiska kussar. Båda syftar till att rikta strålkastaren mot det egna (ibland vanemässiga) beteendet och därigenom uppmuntra reflektion och nya insikter. Båda handlar om stora och viktiga områden, som har stor betydelse för människors vardag – och för hela samhällsekonomin. Syftet med BND är betydligt större än att bara “inte konsumera en dag”.
Så : rock on! Det handlar om två bra dagar! mer medvetenhet om de egna valen – och den egna makten! – är superbra.
Jag hade glömt bort dagen, men så här i elfte timmen firade jag den genom att spela 3 am eternal så högt jag vågade utan att riskera väcka något sovande barn. Inte som protest, mer som… …kommentar.
Kommentera