Flervinklat kring sampling och upphovsmannaskap

Dags för en kort rapport från endagskonferensen Using Fairly, som alltså gick av stapeln på Uppsala universitet i fredags. Intresset var stort. Bänkarna i universitetshusets sal besattes av en mix av lokala studenter från de estetiska disciplinerna, tillresta doktorander, uniformerade piratpartister och andra intresserade. I talarstolen ett antal inbjudna forskare, som alla skulle kunna kallas upphovsrättskritiker, om än i olika bemärkelse.

Initiativtagaren Eva Hemmungs Wirtén inledde med ett uppslagsrikt anförande där hon bland annat diskuterade olika sätt att förstå begreppen “public domain” och “the commons“, vilket också är tema för hennes kommande bok. Hon kom även in på begreppet gleaning, och tipsade därvid varmt om en film.

Med Kembrew McLeod i talarstolen skiftade fokus från text till ljud. Faktum är att han inte talade särskilt mycket själv, utan nöjde sig med att visa filmklipp ur en snart färdigproducerad dokumentärfilm vid namn Copyright Criminals: This Is a Sampling Sport. Där berättas än en gång historien om hiphopkulturens bruk av sampling, och hur det från ungefär 1990 kom att försvåras genom juridiska attacker. Berättelsen är välkänd, så filmen tillför nog inte mycket nytt. Men den är pedagogiskt upplagd och skulle passa utmärkt på högstadiets musiklektioner. Där bjuds på en exposé av manliga hiphopprofiler som intervjuas i egenskap av “organiska intellektuella”. Alla är vältaliga, inte minst Harry Allen som jämför producentens bruk av en samplad ljudsnutt med designerns bruk av färgen röd. Någon annan gör en liknande ljud/bild-metafor: “What the photographer is for the painter, the producer/DJ is for the instrumentalist.”

Vad jag saknar är att fler historier berättas än den om hiphop. Spontant känner jag att vår tids musikaliska samplingskultur skulle förtjäna en genealogi som följer åtminstone två stigar till. Vi kan kalla dem dub och industri.

Dub för att det representerar ett annat sätt att omarbeta befintlig musik till ny. I stället för att, som Public Enemy i filmen, addera otaliga samplingar till en massiv ljudvägg, består dubproducentens allra första operation av subtraktion. Först efter att flera lager skalats bort, tar mixerbordets multiplikation vid och börjar lyfta fram detaljer ur sitt ursprungliga sammanhang. Eller så behandlas rytmen som ett riddim att addera vokala inslag på.
Oavsett vilket så går dessa jamaicanska musiktraditioner på tvärs med alla upphovsrättsliga koncept om upphovsmannaskap. Ett ensidigt fokus på hiphopens samplande riskerar att hamna i en slags plottrighetens estetik: “ju fler källor ditt ljudcollage har, desto kreativare är du”. Så behöver det ju alls inte vara.
Det andra spåret som skulle komplettera samplingsmusikens genealogi kallade jag för “industri”. En given plats har där artister som Throbbing Gristle, vars utforskande av samplingsteknikerna skedde parallellt i tid med hiphopen men drog åt andra håll. Historien skulle få ta avstamp en bra bit tidigare, bland dadaister, futurister och inte minst William S. Burroughs. Framträdande i detta spår är bruket av utommusikaliska ljudkällor, och över huvud taget en upplösning av gränsen mellan musik, litteratur och konceptkonst.
Såväl hiphop som dub och industri har, tror jag, satt djup prägel på hur musik produceras idag, och bidragit till att förskjuta uppfattningar om musikaliskt upphovsmannaskap. Nu menar jag inte att Kembrew McLeod måste få med allt detta i en och samma film, men hans medryckande entusiasm kring hiphop fick mig att önska mer.

Även konstvetaren Jan von Bonsdorff talade om semiotiska förskjutningar, där upphovsmannaskapet destabiliseras genom att befintliga “verk” behandlas som tillgängliga råmaterial, med ett utmärkta exempel i plagiatjiddret kring modernautställningen 2006. Kedjan sträcker sig från Moderna muséet och dess curatorer, via Dorinel Marcs konceptkonst och Markus Anderssons måleri som där infogades, till pressfotografen Jonas Lemberg som gick i taket över att ett porträtt liknande en bild han en gång tog. Var ska det upphovsrättsliga ansvaret ska placeras är inte självklart, inte heller vem som är “upphovsman”. Däremot var auditoriet överens om – att döma av gemensamma skratt åt ett citat – att Svenska fotografers förbund har en rent löjeväckande uppfattning om “originalitet”.

Lucky Belder, jurist från universitetet i Maastricht, talade betydligt mer abstrakt om “cultural property”. Ärligt talat var det nästintill omöjligt att avgöra när hon redogjorde för processer inom Unesco som verkligen kan leda någonstans, respektive när hon delgav bryderier från indiankramande juristkolleger. För det handlade mycket om hur immaterialrättsliga varianter kan användas för att “skydda” ursprungsbefolkningars kulturarv från att exploateras. Man tänker sig konventioner som ska göra att t.ex. aboriginer (eller snarare deras representanter, hur de nu ska utses) ska kunna säga nej till eller ta betalt när t.ex. skateboardfabrikörer använder sig av design som liknar (var nu gränsen dras) traditionell aboriginsk konst. Oftast verkar avgränsningen mellan etniska grupper ses som oproblematisk, men vad hindrar den från att – med hjälp av jurister som älskar att utvidga sitt arbetsfält – göras allt mer finfördelad? I samma ögonblick som en lag ger det samiska folket kollektiv äganderätt till traditionell design, öppnas möjligheten för västsamer att starta en process mot östsamer…
Å andra sidan är det oklart hur mycket Unesco-bryderierna kommer att betyda i praktiken. Tyvärr lyckades inte Lucky Belder bringa klarhet i den frågan.

Dags för en kort rapport från endagskonferensen Using Fairly, som alltså gick av stapeln på Uppsala universitet i fredags. Intresset var stort. Bänkarna i universitetshusets sal besattes av en mix av lokala studenter från de estetiska disciplinerna, tillresta doktorander, uniformerade piratpartister och andra intresserade. I talarstolen ett antal inbjudna forskare, som alla skulle kunna kallas upphovsrättskritiker, om än i olika bemärkelse. Initiativtagaren Eva Hemmungs Wirtén inledde med ett uppslagsrikt anförande där hon bland annat diskuterade olika sätt att förstå begreppen "public domain" och "the commons", vilket också är tema för hennes kommande bok. Hon kom även in på begreppet gleaning, och tipsade därvid varmt om en film. Med Kembrew McLeod i talarstolen skiftade fokus från text till ljud. Faktum är att han inte talade särskilt mycket själv, utan nöjde sig med att visa filmklipp ur en snart färdigproducerad dokumentärfilm vid namn Copyright Criminals: This Is a Samp