Från nästa vår inskränks kvällstrafiken i Stockholms tunnelbana. I stället för som idag, när sista tåget går kring ett-tiden på vardagskvällarna, ska trafiken stanna ett tag innan tolv. Konsekvenserna för staden som helhet har knappt diskuterats ännu.
DN nämner det inte ens i sin rapportering, men lyfter däremot fram att det ska bli dygnet runt-trafik på helgerna (en futtig förbättring – redan idag går tågen fram till tre-fyra-tiden på helgnätterna). Vidare hävdar DN att det rör sig om “en historiskt hög satsning på kollektivtrafiken”, vilket ju är rent bisarrt. Vilka ord ska man då ta till för att beskriva bygget av Stockholms tunnelbana?
Annars verkar diskussionen bland politiska bloggar mest handla om den kommande höjningen av priset på månadskortet. Och visst är det korkat att via höjda kollektivtrafikavgifter driva fler att ta bilen, och motivera det hela med att bilisternas trängselskatt har fått fler att resa kollektivt. Var inte det liksom syftet?
Åtskilliga bloggmeter har redan fyllts med blockpolitisk polemik om vad avgiftshöjningen innebär för miljön och för fördelningspolitiken.
Aspekten som lyser med sin frånvaro är kulturpolitiken. Vad innebär veckodagarnas indragna kvällstrafik för Stockholms nöjesliv? Vad sker på lite sikt med stadens kreativa nätverk, när möjligheterna för folk (som inte bor i innerstaden) att ta del av sena aktiviteter begränsas? Vad sker på lite längre sikt med stadens vitalitet – och dess ekonomi – när kultursektorns förutsättningar vingklippts av politiker som verkar se kollektivtrafik som blott ett sätt att frakta förortsboskapen till sina arbetsplatser och snabbt hem igen?
Långsökt? Knappast i en internationell kontext. Bland de brittiska städer som på 1990-talet satsade på “creative industries” för att nytända ekonomin efter 1980-talets brutala avindustrialisering, har kollektivtrafikens långsiktiga betydelse ofta lyfts fram. Inte minst i Manchester, som brukar lyftas fram som ett av de mer lyckade exemplen på denna omställning.
En aktiv ideolog kring Manchesters satsning på kulturekonomi var legendariske musikproducenten Tony Wilson (känd från filmen 24 Hour Party People, och sorgligt nog avliden i förra månaden). Han företrädde en icke-interventionistisk linje, eller vad några forskare kallar “the hands-off (Darwinian) approach“. Enligt Tony Wilson är musiklivet så myllrande oöverskådligt att myndigheter omöjligen kan ägna sig åt att pytsa ut understöd till artister. I stället bör de koncentrera sig på att undanröja olika slags hinder för ett levande musikliv. Tony Wilson, liksom många andra som deltagit i brittiska diskussioner om kulturekonomi, har som exempel på skadliga hinder framhållit onödigt dels restriktiv tillståndsgivning för nöjesaktiviteter – dels brist på nattlig kollektivtrafik. [*]
Förra veckans Economist recenserar en ny bok om nöjeslivets betydelse för New Yorks ekonomi. Ekonomgeografen Elizabeth Currid argumenterar där för att New Yorks mångfacetterade nattliv under lång tid varit en viktig, men underskattad, drivkraft för stadens ekonomi – men att förutsättningarna för oberoende kulturproduktion nu är mer hotade än tidigare i New York.
Sådana perspektiv på tid och rum är förstås helt frånvarande när Stockholms politiker drar in vardagarnas kvällstrafik. Gärna ta taxin till Färgfabriken för att lyssna på Richard Florida för att sedan peta in lite tjusiga formuleringar om den kreativa klassen i politiska strategidokument. Men inte en tanke på att människors konkreta möjligheter till transport – även vid tider på dygnet då hederliga arbetare minsann borde sova – kan ha något med stadens kreativa potential att göra.
Hur gör man för att få till en intelligent diskussion om staden, en diskussion som inte låter sig begränsas av politikernas fragmentering av politiken till åtskilda budgetposter? Jag vill verkligen veta.
[*] Brown, Adam, Justin O’Connor & Sara Cohen 2000: “Local music policies within a global music industry: cultural quarters in Manchester and Sheffield”. Geoforum 31 (2000), s. 437-451
13 kommentarer ↓
SF Bio lär ju inte bli glad… Blir svårt se en längre eller senare film utan åka nattbuss som ofta inte är så lockande.
En fullkomligt logisk utveckling där världens minst sympatiska kollektivtrafik blir ännu mindre sympatisk. Detta måste ju måste syfta till att hålla arbetskraften från att slarva dagen innan arbetsdag. Den kära “kreativa klassen” kan ju rulla hem till Vasastan och Sofo eller ta bulle hem till Täby för villaskattreduktionen.
Förutom detta har Stockholms kollektivtrafik:
* Världens högsta taxor (tillsammans med Oslo)
* Världens fulaste reklam (syftar mest på placeringen här. Så fort de hittar en riktigt snygg vägg ser de till att täcka den med skyltar).
* Världens fulaste renoveringar (det sjukt snygga kaklet på Centralen ersattes exempelvis med träpanel!!! Ja, du läste rätt. Hoppas klottret blir riktigt svårt att tvätta bort ERA JÄVLA SVIN).
* Världens fulaste vagnar (Gallerians whole car kanske är det fulaste färdmedlet i världshistorien)
* Overkligt otrevliga kontrollanter (var värvar dom sin personal? Grå vargarna?)
* Det kanske minst kundvänliga betalningssytemet known to man. Är det nån som försökt åkta buss på sistone? Som kan förklara vad det kostar? Hur man köper biljetter?)
Om ni hänger på Facebook, kom med och stoppa SL:s vardagsmord!
Det är ju alltid populärt att kritisera SL och jag tycker det är lite tröttsamt. Men det är ju ändå en intressant infallsvinkel du har, nattlivet är ju en stor del av storstadens dragningskraft.
Men frågan handlar väl mer om ekonomi och effektivitet, vad kostar det hålla en 60-tons vagn i rullning? Hur mycket energi går det åt jämfört med en betydligt lättare buss?
ett av de bästa inläggen jag läst på länge och du har inspirerat mig till att skriva om Moskvas tunnelbana som antagligen hör till de bästa i världen. återkommer!
Om de ansvariga skulle ta en tur till Moskva skulle de få omedelbar hjärnblödning. Där är minst en av varje inrättning öppen dygnet runt. Till och med en nattöppen simhall finns!
Hilton, stockholms kollektivtrafik är oerhört billig jämfört med kollektivtrafiken i resten av landet.
Den borde dock gå dygnet runt, året runt.
bongo, i Moskva finns många nattöppna simhallar, inte bara en!
pelpet : Nej det är den inte. Så nu har vi gått ett helt varv i argumentationstekning. Tack så mycket!
Å andra sidan har Moskva tio miljoner invånare, till skillnad från Stockholm som har drygt en miljon…
Extra konstigt blir det när det är liknande krafter som genomför detta som står för en avskaffning av 9-18-jobbandet, och ersätter det med projekt och flexande.
Åkte nattbuss häromkvällen; det är som att få ett straff. I tunnelbanan kan jag iaf för det mesta undvika stökiga & jobbiga människor.
[...] text som vi häromveckan slängde ihop till den (segrande) kampanjen Stoppa SL:s vardagsmord. I ett blogginlägg som föregick kampanjen nämnde jag både “kreativa nätverk” och “stadens [...]
hej alla makthavarna är korrupta. och följer inte guds lagar för att nå nirvana så fort som möjligt så lita inte på alla. va moralisk. i allting.
Kommentera