Acefaliskt

Under helgen bjöds det på öppet hus hos Iaspis, ett Stockholmsbaserat utbytesprogram för internationell samtidskonst. I deras nya lokaler vid Tanto stod ett tjugotal studios öppna så att de konstnärer som för tillfället residerar där på stipendium kunde visa upp pågående projekt, eller utkast till knappt påbörjade projekt.

Rummet som inhyser duon Goldin+Senneby uppvisade vissa likheter med ett detektivkontor. Arbetsbordet täckt av litteratur kring ekonomi, filosofi och hemliga sällskap. Samt originalnummer av Acéphale…

Med projektet Looking for Headless väver Goldin+Senneby samman tvåingångsvinklar i en undersökning av begreppet suveränitet.
En ingång kommer ur konstnärsduons långa intresse för valutor, finansväsende och offshore-center.
En annan ingång är Georges Bataille och det hemliga sällskapet Acéphale (“de huvudlösa”) som han ledde i slutet av 1930-talet (och som omnämts i Bataille-följetongens första del).
Sammankopplingen utgörs av ett ljusskyggt Bahamasregistrerat offshoreföretag vid namn Headless Ltd. Ett företag som alltså finns på riktigt, men som hemlighåller såväl verksamhet som ägare – dock visar det sig att Headless hanteras genom ett annat företag vid namn Sovereign Group.

Goldin+Senneby utgår från den fantastiska arbetshypotesen att Headless Ltd. är en nutida inkarnation av Batailles acephaler. Konstprojektet går ut på att undersöka och dokumentera företaget Headless Ltd., och förutsättningarna för dess existens i form av exempelvis staten Bahamas suveränitet. Detta undersökande – för vilket de delvis anlitat en professionell detektivbyrå – har nyligen stött på patrull från advokater anlitade av personer som känt sig utpekade, åtgärder som lett till att namn fått avlägsnas ur projektet, samtidigt som själva reaktionerna integreras i projektet och driver det framåt. Undersökningarna uppdagar även udda sidospår, såsom personer med ovanligt stort intresse för delfiner.
Allt bidrar till projektets pågående dokumentation i form av den semifiktiva deckarromanen Looking for Headless, vilken Simon Goldin och Jakob Senneby (som även är ett par av romanens huvudpersoner) anlitat en spansk romanförfattare för att skriva. Var det hela slutar är omöjligt att veta.

Simon och Jakob är också initiativtagare till projektet Who Makes and Owns Your Work, “ett evenemang kring kulturell produktion, kreativitet, distribution samt ägande” som går av stapeln 16–18 november. Planeringen har skett på en rad möten vid på olika konstinstutitioner, möten som försökt att tillämpa maximal öppenhet och gemensam uppdelning av budgeten på olika underprojekt. Ett av dessa genomförs av Piratbyrån. Överskådligare program lär komma tids nog, men boka in datumen.

Om resten av allt uppvisades på Iaspis ska inget nämnas här, utom en liten detalj. En detalj som föreföll korrespondera med det bataillska temat i Looking for Headless.
Matthew Buckinghams studio på Iaspis var fylld med en mängd projektutkast utan röd tråd. Några papperslappar på väggen, och en video där Karl Larsson läser upp lapparnas text i Tantolunden, sög åt sig mesta intresset. Texten i fråga är dramatikern Heiner Müllers sista ord om teatern som konstform, Ord som han yttrade till en journalist efter en måttligt framgångsrik uppsättning av det antika dramat Filoktetes, och här återges något dramatiserat av Alexander Kluge. En verkligt mörk, sargad, tragisk och självlysande text.
Heiner Müller besvarar anklagelsen att pjäsens sceneri inte gav något att fästa blicken på, utom “nakna män som läser texter”:

MÜLLER: Varför blundade ni inte? På något vis måste ni ju förflytta er till Grekland. Teater är något som kastar eko. Om ni inte sänder kastar scenen heller ingenting tillbaka. Gör ett försök med att blunda.
VOLONTÄREN: Ett intressant råd.
MÜLLER: Jag ger bara intressanta råd. Det är däremot inte teaterns funktion. Teaterns funktion är att få tid att gå. Tiden går, för att ögonlocken till slut ska falla ihop. Någon gång måste dagen vara slut. Att sätta punkt för den är teaterns funktion.