“Rekordsommar för festivalerna”

Festivalsommaren är knappast slut än, men de flesta större evenemang är avklarade. När SvD summerar deras kvantitativa resultat, blir rubriken “Rekordsommar för festivalerna“. För x:e gången i ordningen, dras slutsatsen att “livemusiken är en del av nöjesindustrin som inte har några större problem“, ja att minskad vilja att betala för inspelningar snarare kanaliserar mer pengar i riktning mot levande musik.
Flera större svenska festivaler har haft utsålt eller publikrekord. Ett par undantag som gjort saftig förlust är Stockholms så kallade jazzfestival samt Hultsfredsfestivalen; den senare dissas av Arvika-generalen, med rätta, för att ha satsat alltför mycket på att boka dyra gubbar.

Inga nyheter, men bilden (av fonogramekonomin som historisk parentes) framträder allt tydligare. Senast med en artikel i Prospect Magazine där en rad analytiker får säga samma sak. Försäljningen av inspelningar sjunker, “whereas the wider music market – live, merchandising, streaming video and music social networking – is in rude health“. Han som uttalar de sista orden är, intressant nog, director of market research på IFPI.

Intressant nog har private equity-gruppen Terra Firma just köpt upp EMI. Det visade sig genast att de var helt ointresserade av skivbolagsdelen, som de snabbast möjligt verkar vilja sälja av. Vad de vill åt är förlagsbiten, som (genom historisk-juridisk sedvänja, snarare än någon slags affärslogik) kan håva in licenspengar på även annat än direkt försäljning. Men visst, det handlar då fortfarande om en upphovsrättsekonomi, fixerad på att extrahera värde från immateriellt ägande av en slags slutprodukter. Även om det skulle vara Kina som ligger bakom köpet, vilket Oscar Swartz spekulerar utifrån, tyder ännu ingenting på att omstruktureringar inom rättighetsindustrin kommer att i sig leda till en uppluckring av upphovsrätten. Snarare handlar det om en anpassning till en verklighet som redan brakat igenom. En verklighet där exempelvis radikalt billigare lagringsmedier alldeles ofrånkomligen devalverar värdet på inspelade objekt. Som Prospect skriver:

recorded music, on or offline, has moved from being a high-margin, “high-end” product to a low-margin, low-prestige commodity /…/

It is difficult to prove that the rising popularity and price of live music has been directly affected by the superfluity and cheapness of the recorded stuff. But it seems more than a coincidence that just as fans are spending less on the tunes they listen to at home, they will pay unprecedented sums to hear them in concert. Ticket prices, especially for A-list artists, have soared. /…/

The bigger the concerts, the more we seem to like them. /…/

A rediscovery, or a renewed appreciation, of the communal source of music-making—and listening— must lie near the root of this upending of the music business. As personal stereos and MP3 players have grown in popularity, so has an appreciation that music isn’t just something that goes on between your ears.

Sistnämna är för övrigt just vad Bill Drummond skrev till Piratbyrån, efter vår Valborgsritual:

We will begin to seek out music that is both occasion and place specific, music that can never be merely a soundtrack.

Att den pågående förkjutningen av musikekonomin rymmer fantastiska potentialer är lika självklart som det inte är självklart att de pengar som läggs ut på levande musikupplevelse hamnar hos musikutövare till någon större del än de pengar som lagts ut på musik som slutprodukter. Utvecklingen är i högsta grad öppen.
Och därmed har det snart blivit dags att återgå till Georges Bataille…

Festivalsommaren är knappast slut än, men de flesta större evenemang är avklarade. När SvD summerar deras kvantitativa resultat, blir rubriken "Rekordsommar för festivalerna". För x:e gången i ordningen, dras slutsatsen att "livemusiken är en del av nöjesindustrin som inte har några större problem", ja att minskad vilja att betala för inspelningar snarare kanaliserar mer pengar i riktning mot levande musik. Flera större svenska festivaler har haft utsålt eller publikrekord. Ett par undantag som gjort saftig förlust är Stockholms så kallade jazzfestival samt Hultsfredsfestivalen; den senare dissas av Arvika-generalen, med rätta, för att ha satsat alltför mycket på att boka dyra gubbar. Inga nyheter, men bilden (av fonogramekonomin som historisk parentes) framträder allt tydligare. Senast med en artikel i Prospect Magazine där en rad analytiker får säga samma sak. Försäljningen av inspelningar sjunker, "whereas the wider music market – live, merchandising, streaming video and m