Norbergfestivalen blev av i år också, om än i en aningen förminskad version. Tidigare i våras tycktes den dock ha somnat in för gott. Sedan milleniets början har en grupp danska eldsjälar årligen dragit ihop högklassig elektronisk musik – huvudsakligen av det mindre dansbara och mer svårsmälta slaget – till ett gammalt gruvindustriområde i Västmanland, men ideell glöd är ingen oändlig energikälla. Danskarna orkade helt enkelt inte fler år.
Vad som räddade Norbergfestivalen blev faktiskt något som Copyriot föreslog förra året, nämligen en omorganisering i rikte mot mer peer production (eller vad man nu vill använda för begrepp).
Sammanslutningen Svenska Analogsympatisörer har i flera år kört en autonom scen på campingområdet, där de släppt loss nattliga explosioner av acid, och annan taktfast musik baserad på analog ljudsyntes. Genom att bygga ut detta tält, CAMP303, och inkludera det i festivalprogrammet, kunde den traditionella arrangörsgruppen avlastas. Och ärligt talat: Även om mixen av taktfast musik och rena ljudexperiment är en del av Norbergfestivalens själ, är det få som sörjer att den statliga elektronmusiken fått ta ett par steg bakåt, medan festivalens dansantare inslag har lyfts, år för år.
Höjdpunkten på årets Norberg blev fredagskvällens dubstep. På kort tid har ju Stockholm begåvats med en liten men vass dubstep-scen, i vars spets återfinns några strålande DJ:s som kallar sig Trickykid, L-wiz och Gena. För cirka tre veckor sedan körde de på Mosebacke, i samband med ett celebert Londonbesök i form av D1 (och de fortsatte sedan att spela hela natten på den hastigt ordnade efterfestsvartklubb i en närbelägen källarlokal, dit vi såg till att styra över de flesta som varit på Mosebacke…).
Samma DJ-crew tog nu gemensamt sig an lilla CAMP303, vars tidigare tendenser till renlärighet i fråga om analogsyntes uppenbarligen uppluckrats, med sina wobblande basar. De hade sjukt kul. Vi hade sjukt kul. Inget mer behöver väl egentligen sägas än att det var en fantastiskt bra danskväll, som senare fortsatte med drum’n'bass när båset togs över av Traffic crew.
Kvällen efter bevistades ännu ett tillfälle då DJ och publik möttes i det där gemensamma lyckoskrattet, fast först efter en timme av hård, mörk, tysk techno. Då var det DJ Aroma som spelade inom ramen för Svajs showcase, innanför det gamla kraftverkets betongväggar.
Nu har hon publicerat en lång, läsvärd festivalberättelse, där hon (utöver några syrliga kommentarer om “networkers”) är helt lyrisk över Norbergfestivalen:
Compared to Berlin and a lot of other places on the party planet, this was the cleanest festival I’ve ever seen. There was a lot of beer and some joints, but that was it. Good to see that there is people still going out to party for the music and meeting friends. /…/
It’s amazing though how much effort is put in such a small festival. Considering that the average illegal outdoor party in Berlin has the same number of visitors. But this festival is the result of some musiclovers who see their organisation as art, which is pretty obvious. Plus they get a lot of artist support, like the camp 303 that was a contribution and all the partycrews like ström and svaj who bring their showcases and thereby support the festival. /…/ One of the organizers said, he thought the main difference was that its artist driven, which is defenitly true. /…/
Great Festival, great music, shit weather, semi-bad food, great organisation, too much beer, funky folks.
Förresten vill jag understryka att det inte är ett utslag av kvoteringsambitioner att främst kvinnliga DJ:s nämns här. De råkade bara göra starkast intryck. Parallellt med festivalens gradvisa förskjutning av musikalisk tyngdpunkt under senare år, går det också att observera en klart mer välbalanserad könsfördelning, år för år. Antagligen bland artisterna, absolut bland besökarna. För fyra år sedan besöktes Norbergfestivalen i stort sett av killar och en handfull flickvänner till dessa killar. Idag har den saken förändrats radikalt!
Så till den topologiska fråga som återkommit i sommarens tidigare festivalrapporter: slät eller räfflad? Här får man nog säga att Norbergfestivalen, genom sin mycket speciella fysiska omgivning, uppnår en spännande balans. Å ena sidan inneslutna industrilokaler, främst den gigantiska Mimerlaven med sina assymetriska trappor och avsatser. Å andra sidan ett campingområde, vars gräns mot festivalområdet blivit väldigt tunn, där ljuden från besökarnas egna anläggningar flyter ihop med CAMP303-takterna till en svårbeskrivlig ljudsörja som kanske någonstans utgör Norbergfestivalens själva hjärta.
Vårt gängs tält, i mörkret liknande en lysande vit diamant, regerade förresten. Ikväll tänker de händiga män som byggde ihop det (av bland annat tvättställ, betong och bilstereo) återuppresa det någonstans i Stockholm!
Kid606 körde två gånger, i olika lokaler och med helt olika inriktning. Hans breakcore-set i kraftverket var strålande. Natten innan bjöd han i stället på huvudsakligen beatlösa drones i Mimerlaven, vilket inte var dumt men inte heller förmådde fängsla i någon längre stund.
Mimerlavens akustik utesluter alla former av beats, och kan vara svårberäknerlig även för mera svävande former av elektroniska ljud. Alldeles perfekt fungerade den dock i sista kvällens sista akt: Pamelia Kurstin som stod på scen ensam med en theremin – världshistoriens första instrument som spelas utan att beröras är fortfarande en häpnadsväckande syn.
Vacker avslutning på en festival som inte alls visade sig döende. Under ett öppet möte på lördagen kom danskar, analogsympatisörer och andra eldsjälar fram till en långsiktig lösning. Under några år ska festivalen gradvis “försvenskas” och övergå till en ny arrangörsförening. Antagligen ett utmärkt recept för att låta Norbergfestivalen växa till sig på nytt, utan att den förlorar det otroliga gemyt som det lilla formatet har odlat fram.
Avslutningsvis, några fler bilder:
Observera att man även kan dubstepwobbla på elektrifierade versioner av instrumentet kazoo, vilket jag demonstrerar här:
14 kommentarer ↓
STORT!! beslutet att inte åka känns bara mer fel och fel men det hade inte riktigt funkat.. vi fortsätter sommaren i london istället!
“Även om mixen av taktfast musik och rena ljudexperiment är en del av Norbergfestivalens själ, är det få som sörjer att den statliga elektronmusiken fått ta ett par steg bakåt, medan festivalens dansantare inslag har lyfts, år för år.”
Jag vet inte om jag håller med. Mängden dansmusik har varit ganska konstant de senaste åren, men jag kan hålla med om att det var vassare dansartister/dj:s i år. Fylkingen &co har ju främst tagit plats under dagtid när få verkar danssugna, och jag skulle tro att ekonomiska aspekter snarare än konstnärliga är förklaringen till att de fått såpass stort utrymme.
Sen skulle jag påstå att det var både mindre och större inslag av “peer production”/användarproducerat material. Större, därför att Camp303 fick betydligt större plats i år jämfört med tidigare, men å andra sidan mindre eftersom det snarare var en officiell scen med spelschema och allt och väldigt litet av den öppna scen det ändå varit tidigare. Vem som helst kunde inte gå upp och spela (om man inte ägde PA:t förstås).
Jag tror att ett bakomliggande problem för Norbergsfestivalen är att elektronisk musik 2007 inte alls är lika het som 1997 och åren runt millenieskiftet. Man vet att en musikstil blivit gentrifierad när den fått ett eget program i P2. Detektivbyråns närvaro känns symtomatisk: dragspel är hetare än Doepfer. (Å andra sidan skulle säkert “new weird folk” både funka bra i Mimer och gå hem hos många i publiken.)
false messiah: jo, jag tror du har väldigt rätt i mycket av det du skriver.
Låter som det var rätt av oss som inte tycker om att dansa att stanna hemma. Den har utvecklats mer mot en renodlad technofest sen dom omorganiserade. På norberg 04 kunde man t om se 40+are i publiken men det är knappast möjligt nu.
frags: Nädu, någon “renodlad technofest” har det sannerligen inte blivit. Och det inte bara för att t.ex. dubstep knappast är “techno” – den beatlösa musiken finns fortfarande i stora doser (jag skriver ju även om den ovan), och Mimerlaven står kvar. Någon avsmalnad åldersfördelning tror jag inte heller gick att observera, däremot var publiken i år generellt mindre än tidigare.
Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du baserar dina avfärdande slutsatser på. Å andra sidan förstår jag inte hur någon kategoriskt kan säga sig ogilla att dansa.
Slutsatserna är baserade på tendenser jag tycker mig ha sett och efter att ha läst om festivalen, var som sagt inte där.. men om jag har fel är det ju bara bra. Festivalen rör ju sig mellan experimentell- och dansmusik vilket i princip lockar två sorters lyssnare. Vi som tillhör den förra blir lite besvikna när dom skjuter tyngdpunkten mot den andra och kasnke överreagerar ibland..
Att inte gilla att dansa kan te x ha att göra med motorik och kroppsbyggnad :)
Rasmus:
Trevligt festivalreportage!
Ni hade bästa tältet, vi slängde in den sprit vi fann när vi städade campingen för att hålla elden brinnande hos er!
:)
false messiah:
Angående EMS och Fylkingen så tror jag inte att det är bara en rent ekonomisk aspekt, de är med och arrangerar och
brinner verkligen för att ha en egen svensk festivalscen för den mer akademiska konstmusiken. De är viktiga
medlemmar i den nya organisationen och kommer garanterat att se till att vi får uppleva mer EAM-knepigheter
framöver.
Jag tycker att du har aningen fel angående “peer production”-aspekten, det fanns “open stage” tider för den som
ville spela, Anders Eliasson (som lånade PA’t av en teater) frågade om en halvtimmes speltid som alla andra.
Dessutom brukar det inte vara så speciellt mycket mer “open stage” annars, tidigare år fick man skriva upp sig på en
lista och spela på halvkassa tider på campingcafeét. Vi fyllde faktiskt inte ens alla tiderna i år, förmodligen
beroende på att flera av de som spelat på “open stage” tidigare år nu hade vanliga tider eller uppträdde under
99musik showcaset.
Öppna scenen var ingen höjdare förra året, kass el och inget folk, vi hade fler som spelade i camp303 än på den
scenen då med.
Det är ju lite tråkigt att vi fick offra en del av punk-känslan för de två saker vi fick av festivalen; el och
biljetter till artisterna men så här efteråt verkar det ha varit värt det!
…men det är ju fritt för alla att göra så här, ser fram emot ditt “CampNordmodular” med en riktig öppen scen nästa
år! (ja, det är en öm punkt) :)
Skämt å ido, vill du får du gärna vara med och arra nästa år, mer folk behövs!
frags:
Jag tycker inte inte att festivalen gått mot att bli en renodlad technofestival. Jag och några vänner valde ut
artisterna på camp303 om ett komplement till artistern i mimer, för oss som gillar wowowowow basar och öl på
campingen kombinerat med abstrakta (o)ljud!
Jag håller mer om att det var mer electronica på festivalen för 5 år sedan men den rena electronicascenen är ju inte
så stor nu, det känns som om breakcore och dubstep är aningen intressantare år 2007.
40+:are finns, vi hade ett flertal i vårt gäng, bl.a min mor (63) och halva EMS-gänget!
Jag har varit på Norbergfestivalen alla år utom det första och jag tycker att den utvecklats på ett intressant sätt,
det fina är att om man inte gillar vart den är på väg så är det bara att engagera sig efter som den är mycket lätt
att påverka om man vill och orkar.
Samdräkt mellan gnissel och wobble-bas! Låt maskinerna härska!
Jag håller med camp303boss angående Camp303. Till att börja med så har han helt själv skött bokningen av alla som spelat. Jag har sett hur Openstage tiden krympt för varje omgång av Camp303/SAS programmet som kommit, och det ENBART för att det kommit fram så många bra akter som han velat ge plats. I grund och botten precis som på vår klassiska punk-scen med batterier. Jag förhandlade till så att Camp303 programmet kom med i det officiella programmet. Jag är den första att beklaga att Openstage-delen blivit så mycket, för jag tycker den är viktig. Dock så funkande den också, det kom fram en kille som jag skickade på Daniel och resultatet blev en till kanonspelning. Jag tycker Openstage är en viktig del av gräsrotskopplingen på Norberg och tänker försöka allt vad jag kan att se till att det finns gott om tid för det. Men gräsrotsnivån finns ju även i de etablerade kompisrelationera och genom forum så som SAS och 99-musik. Det görs massor av god musik som vi skall kanalisera och få fram. Problemet är att vi har inte all den tid vi skulle vilja ha, det skulle krävas flera dar extra varje år.
Dessutom så finns det flera olika musikstilar som drar olika människor. Det är en av styrkorna när några kommer för Elektronika, några för Noise, några för DJs men springer kors och tvärs och lyssnar på annat. Det kan lätt slå åt endrea hållet och det skulle i sig döda festivalen. Dessutom skall det alltid finnas något oprediktabelt i festivalen, du skall aldrig *riktigt* veta vad som kommer att hända. :)
För övrigt kan nämnas att party-tältet packade ihop sent men det blev välstådat där. Pluspoäng! Anders (“PA-killen”) och Ylva gjorde en jätteinsats med att städa.
camp303boss: “Angående EMS och Fylkingen så tror jag inte att det är bara en rent ekonomisk aspekt, de är med och arrangerar och brinner verkligen för att ha en egen svensk festivalscen för den mer akademiska konstmusiken. De är viktiga medlemmar i den nya organisationen och kommer garanterat att se till att vi får uppleva mer EAM-knepigheter framöver.”
Jag gillar det Fylkingen/EMS gör, min poäng var bara att jag inte tror att de återkommande skulle fått så stor plats om de inte varit relativt billiga att ta till Norberg. (Jämfört med utländska artister, tex.)
Jag tycker att du har aningen fel angående “peer production”-aspekten, det fanns “open stage” tider för den som ville spela, Anders Eliasson (som lånade PA’t av en teater) frågade om en halvtimmes speltid som alla andra.
Dessutom brukar det inte vara så speciellt mycket mer “open stage” annars, tidigare år fick man skriva upp sig på en lista och spela på halvkassa tider på campingcafeét. Vi fyllde faktiskt inte ens alla tiderna i år, förmodligen beroende på att flera av de som spelat på “open stage” tidigare år nu hade vanliga tider eller uppträdde under 99musik showcaset.
camp303/öppna scenen var mindre spontan än tidigare tyckte jag, inte alls samma impulsiva “hala fram en trummaskin och batterisynt och spela”-stuk. Inte nödvändigtvis något fel i det, speciellt inte om det betyder att elen funkar och att det finns ett fungerande PA, men det är inte alls lika mycket “användarproducerat material”/”peer production” eller annat valfritt buzzword som det lät i ursprungsinlägget. Sen har du helt rätt i att många som spelade på 303-scenen i fjol och året innan hamnade på det ordinarie programmet (eller var arrangörer).
Sen tycker jag SAS-showcaset var fantastiskt, väl värt att utveckla till nästa år om det går. I fjol fanns det ett par liknande seminarium/workshops på programmet, men de blev inte av pga tekniska skäl (tror jag?). Kunde vara kul med “Nybörjarkurs i att göra elektronisk musik” i UR-stuk. :)
…men det är ju fritt för alla att göra så här, ser fram emot ditt “CampNordmodular” med en riktig öppen scen nästa år! (ja, det är en öm punkt) Skämt å ido, vill du får du gärna vara med och arra nästa år, mer folk behövs!
CampKnaster, där alla sitter med laptops och hörlurar? :)
Men absolut, jag hjälper gärna till om det behövs. I år kände jag dock att jag inte hade tid.
Kunde vara kul med “Nybörjarkurs i att göra elektronisk musik” i UR-stuk.
UR-stuk eller UR-stuk? ;)
Tack jättemycket för alla kloka kommentarer, kul att ta del av så många tankar kring festivalen och hur den kan bli ännu bättre!
[...] förutsägbar P2-elektronika. Årets höjdpunkt blir thereministen Pamela Kurstin. Vi som var på Norbergfestivalen 2007 minns med hänförelse hennes avslutande konsert i [...]
Jag måste säga detsamma som rsms! Och så blev ju nästa års festival som den blev också – one step beyond! Tyvärr utan mig då.
Kommentera