Georges Bataille, del IV: Sociobiologi, apor och organisationsteori

Börja gärna med att läsa följetongens tre första inlägg:

• Georges Bataille, del I: Presentation
  
• Georges Bataille, del II: Naturens tryck och den fördömda delen
  
• Georges Bataille, del III: Begreppet utgift
  

Alf Rehn är professor i företagsekonomi, med inriktning på organisationsteori, vid såväl KTH som Åbo Akademi. På sin blogg postade han för inte länge sedan en ytterst läsvärd essä: “Organization as Luxury and Excess“.
Redan titeln osar av Georges Bataille, och vad han gör är inget mindre än att tillämpa idén om den allmänna ekonomin på det organisationsteoretiska fältet – efter några eleganta varv in i filosofin, teologin, biologin och antropologin. Som fjärde avsnitt i följetongen kommer här ett referat av de mycket relevanta anmärkningar kring Bataille som Alf Rehn formulerar i sin essä.

Samhällsvetenskapen har som ett a priori accepterat en ursprungsmyt om hur den sociala organiseringen växer fram som en reaktion på en ursprunglig brist och nöd. Ur biologins hårda kamp om knappa resurser reser sig långsamt homo economicus, organiserande en rationell arbetsdelning som befriar henne från naturens torftighet. Organisationsteoretiker utgår från att organisation är av nöden. Den alternativa förklaringen – organisation som lyx och överflöd – tas sällan på allvar.

Kring 1970 lanserade antropologen Marshall Sahlins sin teori om “the original affluent society“, i en artikel som ifrågasatte att mänsklighetens “urtillstånd” skulle ha präglats av brist på resurser.
Stenåldersmänniskan levde ett liv främst präglat av sömn och vila, då hon bara behövde ägna fyra timmar om dagen åt att tillfredsställa sina materiella behov.
Impulsen till att börja organisera sig för gemensamma syften kom sig inte av en brist på något, eller från någon specifik impuls över huvud taget, utan av ren uttråkning!
Viss sociobiologisk forskning pekar i samma riktning:

As Richard Wrangham and Dale Peterson (1996) show in their study of chimpanzees, organizing among these normally takes place not due to any specific stimulus, but as a reaction to boredom. All of a sudden, a chimpanzee may start beating on the ground with some branches, screeching and jumping around. After a while, others will join in, until a critical mass is reached. This can then lead to a war-party, which will attack neighboring flocks of apes, killing and raping with some abandon. In such a manner, even our animal cousins can create at the very least a temporary organization, but not out of any rational reason or distinct necessity. /…/
Obviously, this kind of diversion takes on many forms. Chimpanzees play, engage in frivolous sexual activity, fling dung at each other for fun, and so on. None of these have clear-cut evolutionary advantages, and as socio-biologists invent evermore fanciful explanations regarding such behavior, the great apes seem to find new ways to simply amuse themselves.

Primatologen Craig B. Stanford kom fram till att “jaktens energibalans sällan lutar över åt näringsmässiga motiv”. Jaktlagets medlemmar får oftast så lite kött i utbyte per individ, att det med tanke på hur mycket tid och möda som chimpanser lägger på jakt, bara kan ses som ett enormt slöseri med kalorier. Återstår att förklara våra förfäders köttätande i termer av skoj, lyx, lättfärdighet och överflöd.

Och här anländer Alf Rehns essä till Georges Bataille, som han läser omsorgsfullt men kritiskt. Han beklagar att Bataille aldrig formulerar en egentlig teori om den allmänna ekonomin, utan nöjer sig med att påvisa dess existens. Om och om igen skisserar Bataille konturerna till underskönt stilfulla argumentationslinjer, utan att föllfölja eller utveckla dem.

Or, this is at least one reading. Another possible reading, one that would keep more to the holistic view of Bataille – and one that would overlook certain troublesome passages in his works – would be one where the notion of a general economy is read as an economy of the general. /…/ Put somewhat less obscurely, we could read him as saying that it was waste and expenditure that created economies as we know them, and that the general economy is not the creator but the creation of excess.

Utifrån den antropologiska omvärderingen av samhällsorganiseringens ursprung går det uppenbart att dra ganska radikala slutsatser även på det fält som den samtida, företagsekonomiska organisationsteorin intresserar sig för. Organisering som en ytterst sett “överflödig” men förhoppningsvis praktfull process – snarare än som en logisk nödvändighet.

Admittedly, the fields of organization theory, organizational behavior and management have incorporated many conceptualizations that would fit well with an idea of organizing as frippery. /…/
For instance, although only very few would protest the existence of play in organizations, /…/ this is still done in a manner that suggests such phenomena to be additions, even marginal, to some original purpose of the organization. The excessive, the frivolous, the playful, all are thus seen as additional and thus logically (if not practically) non-essential to organizational existence. In this way, the primacy of modernist rationality is continuously upheld.

Alf Rehn menar att en omorientering, från brist mot överflöd, framför allt skulle kunna “göra organisationsteori roligt igen”.

Fortsätt gärna med att läsa följetongens återstående inlägg:

• Georges Bataille, del V: Vardagsetik och heterologi
  

Börja gärna med att läsa följetongens tre första inlägg: Georges Bataille, del I: Presentation Georges Bataille, del II: Naturens tryck och den fördömda delen Georges Bataille, del III: Begreppet utgift...