Ibland ser man svenskar kalla det tyska veckomagasinet Der Spiegel för “kvalitetstidskrift” eller liknande. Vilket förstås stämmer om man jämför med Bild-Zeitung. Annars framstår Der Spiegel, särskilt i jämförelse med utländska motsvarigheter som The Economist, som en medioker produkt. Deras omtalade faktagranskning måste ha inskränkts till vissa väl valda fakta.
Senaste numret lockar med den rafflande rubriken “ANARCHIE IM NETZ: Die Gratis-Kultur. Den kände Spiegel-journalisten Thomas Darnstädt har upptäckt att “En global rörelse mot den intellektuella egendomen strider för lagliga fildelningsnätverk och öppen mjukvarukällkod“.
Och tänka sig – jag är citerad! Dock får Thomas Darnstädt det att låta som att han har intervjuat mig, när vi i själva verket inte haft den minsta kontakt:
Das “Urheberrecht war ein Geschäftsmodell für eine kurze Spanne des 20. Jahrhunderts”, tönt Rasmus Fleischer, der Mitbegründer einer der größten Tauschbörsen in Schweden.
Jag uppges alltså skandera (eller hur översätts “tönen”?) att “Upphovsrätten var en affärsmodell för en kort del av nittonhundratalet”. Citatet förbryllade mig, tills jag efter en stunds efterforskningar kom fram till att han plockat det från Steven Dalys utmärkta reportage i Vanity Fair, som gjordes förra sommaren.
Där framgick dock tydligt att jag just då bara talade om musik. Dessutom underströk jag att olika genrer, nu som förr, har arbetat efter vitt skilda ekonomiska modeller.
Sådant skiter förstås den lata Spiegel-journalisten i, innan han går vidare med att tillskriva “protestkulturen” ett slagord som själv verkar ha hittat på:
“Wir brauchen die Musikindustrie nicht, aber die Musikindustrie braucht uns”, ist der Schlachtruf der Kämpfer gegen das Urheber-Unrecht. Schweden ist ein Zentrum der Protestkultur, die Musik- und Filmpiraterie zur subversiven Waffe gegen die Unterhaltungs-Monopole wendet. /…/
Und Pirate-Bay-Mitbegründer Fredrik Neij gilt auch in den Vereinigten Staaten als Vorkämpfer für die Guten. In San Francisco wurde er auf einer Geschäftsreise von einer Schulklasse überrannt, die ihn an seinem Pirate-Bay-T-Shirt erkannt hatte: Die Kleinen fotografierten den Fremden wie den Popstar aus einer fremden Welt.
Jovisst är det lite kul att Der Spiegel återer anekdoten om hur TiAMO omsvärmades av fans när han kom till USA. Piratpartiernas tillkomst framställs som en internationell framgångssaga. Artikeln tar även upp fenomen som den tyska marxistgruppen Oekonux, jämte Lessig, Stallman och andra usual suspects.
Artikeln är knappast propagandistisk i endera riktningen, snarare “objektiv“. Den är bara grymt tafflig, för att komma från en tidning med en miljon läsare per vecka. Å andra sidan, varför förvånas över det – trots allt byggde Der Spiegel nyligen en hel artikel på Bert Karlssons personliga delirium…
4 kommentarer ↓
Alltså han försöker göra det till en nyhet att folk kopierar, å när han gör det så kopierar han själv en annan tidning i syfte att citera dig. Well.. hello to you too.
Du skriver bra som vanligt, men jag skulle uppskatta om du översatte de tyska citaten så att vi som bara hackar oss fram på bortglömd skoltyska också förstår. Eller är det Google Translate som gäller?
Fredric: Sorry, jag tänkte bara att de fullständiga citaten inte var så jätteviktiga, därför refererade jag det viktiga i dem omedelbart efteråt, i stället.
Steelneck: Stort tack, du lyckades snärtigt sammanfatta poängen som jag själv misslyckades med att formulera i inlägget!
[...] för de ’seriösa’ tidningarna och magasinen som Süddeutsche eller FAZ, Die Zeit eller Der Spiegel — kanske till och med för anspråksfulla månadstidskrifter?” [⇑]Utan källor, [...]
Kommentera