Midsommarstänger. Ormbunkar. Pyramider (egyptiska och aztekiska). Flugor. Dans (och andra onödiga kroppsrörelser). Konstmarknaden. A Love Supreme.
Sådant för understundom mina tankar till George Bataille.
Närmare bestämt, till dennes storslagna tankar om vad han kallar den allmänna ekonomin, en “ekonomi” som intresserar sig mer för överflöd och slöseri, än för brist och hushållning. Även om Batailles namn knappt har nämnts här tidigare (med några få undantag), har han funnits med i bakgrunden och länge förtjänat en närmare presentation.
Hur banalt det än må låta, uppfattar jag Bataille som en slags sommartänkare. Rakare uttryckt: Soldyrkare.
Fast det kan förstås komma sig av min egen läsning. Senaste fem försomrarna har jag, av anteckningarna att döma, plockat fram Bataille, och när nu midsommar redan passerats tiden hög att bränna av en mindre sommarföljetong här på Copyriot. Ett par inlägg kommer att diskutera de bägge texterna Begreppet utgift (“La notion de dépense”, 1933) och Den fördömda delen (“Le part maudite”, 1949). Fast först, här nedan, introduceras George Bataille, främst utifrån Michael Richardsons läsvärda biografi.
Som tjugoåring inträde Georges Bataille i ett katolskt seminarium, i syfte att bli präst eller kanske munk. Det var år 1917. Fem år senare hade han förlorat sin tro, och i samma veva upptäckt Nietzsches skrifter.
Under tjugotalet närmade sig Bataille gradvis den kokande surrealistiska rörelsen, ledd av André Breton. När surrealiströrelsen splittrades år 1929, och den idag kanske mer välkända gruppen av bildkonstnärer (dit Dalí anslöt sig) försökte göra surrealismen till en visuell stil, samlades de flesta av dissidenterna kring Bataille. (Breton svarade med flammande personangrepp i Surrealismens andra manifest.)
Åren 1929–31 utgav Bataille Documents, som på samma gång var en respekterad vetenskaplig tidskrift och ett surrealistorgan, med underrubriken “Arkeologi, sköna konster, etnografi, varjehanda”. Han influerades djupt av Marcel Mauss aktuella forskning om gåvoekonomier och potlatch. Hans krets av surrealistdissidenter förkovrade sig gemensamt i skrifter av så skilda tänkare som Hegel, de Sade, Stirner och Trotskij.
I denna virvel befann sig George Bataille, när han skrev sin korta essä Begreppet utgift (1933). Allt finns egentligen redan där. Under de 16 år som passerade fram till färdigställandet av Den fördömda delen (1949) hann han bygga ut resonemanget i både bättre och sämre riktningar. Vissa vackra, vissa dunkla men eggande, vissa fatalt misslyckade. Under dessa år – som även såg nazismens maktövertagande, andra världskriget, samt konstituerandet av en efterkrigsordning – hann Bataille bland annat, några år under fyrtiotalets slut, bli en slags stalinist (något som kanske delvis kan skyllas på att han dessförinnan följt Alexandre Kojèves mytomspunna föreläsningar om Hegel).
Som mest fängslande i levnadsteckningarna framträder året 1937, då George Bataille grundar två märkliga grupperingar: Sociologiska kollegiet och Acéphale
Förstnämnda gruppen, som möttes i bakre rummet av en Parisbokhandel, var på jakt efter en forskning oskiljbar från praktisk handling, de talade om en “helig sociologi”.
Acéphale var däremot ett hemligt sällskap, vars aktiviteter har förblivit i dunkel. “Dess genuint konspiratoriska karaktär är bortom allt tvivel”, skriver Richardson. Idoga (men fullständigt obekräftade) rykten har tisslat om att Acéphale ska ha planerat ett verkligt människooffer…
Bland dem som under trettiotalets sista desperata år medverkade i Batailles bägge grupper fanns – fascinerande nog – Walter Benjamin, som vid den tiden levde som flykting i Paris. Samt även, enligt uppgift, Jacques Lacan. I tidskriften Acéphale, den öppna delen av det hemliga sällskapets verksamhet, lade Pierre Klossowski grunden för sin inflytelserika läsning av Nietzsche. Spalterna ägnades i hög grad åt att ta tillbaka Nietzsche – då föga populär i Frankrike – från Elisabeth Försters pro-nazistiska förfalskningar. Enligt Wikipedia hörde det till Acéphales ritualer att vägra skaka hand med antisemiter.
Michael Richardson understryker i sin biografi, som framhåller Bataille som (surrealistisk) sociolog, att Bataille inte var ute efter att revoltera mot den etablerade vetenskapen – däremot efter att få den att erkänna sina gränser. Båda de kunskapsformer han kallar soliditet och suveränitet har sin legitima plats. Michael Richardson sammanfattar:
Soliditetens värde är att hindra objektet från att glida undan; den tjänar till att bevara, hålla objektet i en stabil, statisk relation som förnekar all dynamik och ambivalens, och konservera det som fokus för opartisk analys. Suveräniteten å andra sidan vägrar konservera och grundar sig i en måttlös slösaktighet. /…/
Bataille menade att man måste göra ett val mellan soliditet och suverän kunskap. Man kan inte blanda dem. /…/
Suveräniteten hävdar sig genom sin transformativa, överskridande tendens. Som sådan blir den ett kvalitativt förverkligande av soliditetens kvantitativa fynd. /…/ Den försöker inte undergräva lärdomen, utan göra bruk av den genom att införliva dess resultat i den generella ekonomins sfär. /…/vetenskapen har en oskuld, som den upprätthåller genom separationen mellan subjekt och objekt. Litteraturen kan inte erbjuda något sådant alibi. /…/
Litteraturen kan alltså vara en form för suveränitet, men [då] måste den avstå från all retorik och bli sitt eget förverkligande, /…/ skapa ett rituellt sammanhang där det inte finns någon separation mellan författare och läsare, eller mellan närvaro och representation
Vi kanske ska förtydliga att George Bataille inte (som övriga generationer av “franska filosofer”) var indragen i någon akademisk karriär, utan försörjde sig som bibliotekarie. Och så bör det väl nämnas att George Bataille kanske ändå är allra mest känd för sina pornografiska skrifter, som han utgav under pseudonym.
Vi ska faktiskt inte ta upp dem här. För den intresserade är det bara att vända sig till Vertigo förlag som bland annat givit ut Ögats historia – en obscen klassiker som, för övrigt, anförs av Björk som hennes viktigaste influens, alla kategorier.
Här är tanken alltså att i några kommande inlägg djupa dykare i vad Bataille skriver om den allmänna ekonomin, för att se vart det kan leda. Upplägget blir nog snarare kontrakronologiskt: Vi börjar med de mer storslagna passagerna i Den fördömda delen och följer sedan den generella ekonomin tillbaka till sitt embryo i Begreppet utgift, för att slutligen se vad för slags samtida relevans dessa idéer kan ha för vissa frågor kring kultur och ekonomi.
Fortsätt gärna med att läsa följetongens återstående inlägg:
26 kommentarer ↓
Hurra!
Underbar läsning. Ser fram emot en riktig följetong! Det är tur att sommaren finns, för då hinner man läsa mycket man aldrig lyckats få tid med annars.
Kul att någon uppskattar det!
Åh.. trevligt!
Bra initiativ!, kolla in Derrida 2 (1,5) essäer om nämnde Bataille i hans Writing and Diference, mycket läsvärt, ser fraemot din snara närvaro.
Jag stämmer in i hyllningskören. Har precis börjat närma mig Bataille själv och uppskattar det här mycket!
derrida försöker dock göra batailles “överträdelse” icke-dialektisk.. och misslyckas naturligtvis. deleuze säger betydligt mer om bataille i sina hastiga avfärdanden än derrida lyckas göra.
Jag är hur som helst en dålig Derrida-läsare, och överlåter gärna till er kunniga kommentatorer att fylla i på den sidan.
Tänkte i första taget ägna den här serien åt Bataille själv (alltså inte till senare filosofer som skrivit om honom), för att senare göra några kopplingar till andra tänkare som vid första anblicken kan verka föga relaterade. Men vi får se.
håller inte als med om att “överträdelsen” enligt Derrida skulle vara ett försök till ick-dialektik, snarare ett hyllande “av den blinda” fläcken, som han senare identifierar som Differance i sit eget projekt, han visar snarare på en “regression” hos den äldre Hegel som väljer att tillbakavisa sin ungdoms “överträdelse” till förmån för en systematisering, som syftar till en upplösning av en förträngd uplevelse, det vill säga raka motsatsen mot Batailles begrepp om detsamma, Deleuze har vad jag vet blott berört en ekonomisk del av det Bataillska och resonerar där i annat ärende, men vad vet jag jaget kanske har fel?
derrida säger, om jag minns rätt, mycket explicit att det inte finns anledning att identifiera batailles överträdelse med, som bataille själv gör, hegelsk “aufhebung”, och att han själv ska visa varför. jag kan själv dessa gubbar för dåligt för att helt begripa ditt initierade och koncentrerade resonemang, men mitt eget intryck var iaf att derridas läsning av eroticism-passagen om överträdelse var ännu en av de många dekonstruktiva våldförelserna (“kritik”) som helt går emot den affirmation som derrida ständigt åberopar men aldrig praktiserar. är inte upphävelse-mönstret någonting djupt immanent i batailles överträdelsebegrepp, och är det isf. inte en våldsutövning att söka avlägsna det ur detsamma? jag kan som sagt detta dåligt, och skriver helt ur minnet..
Skön meta.diskussion…
Det bästa med Batalj är ju att han till skillnad från andedyrkaren, dekunstruktören eller den analsexfixerade nomadologen faktiskt skriver på ett läsbart sätt.
De andra är ju helt omöjliga att närma sig om man inte är psykiskt sjuk. Eller knarkar.
Vad jag försökte säga var nog att jag uppskattar Batailles aktiva sociologi – på ett aktivistvurmande sätt – bra mycket mer än de andras filosofiska lingvisticism.
[...] Börja gärna med att läsa följetångens första inlägg: Georges Bataille, del I: Presentation [...]
problemet är, och här tror jag vi vi måste ge Derrida rätt, är ju att transcendenses “mål” dvs. överträdelsen, är en icke plats härav kommer ju den genrella ekonimins instututionaliserande av denna att komma att bli en kollektiv ickeplats, åtminstone en plats som man inte kan göra rättvisa med hjälp av Hegelska termer; den är helt enkelt annorstädes, lite tongue in cheek skulle man kunna tala om den Bataillska överträdelsen som ett upphävande av det egelska aufhebung, trädet är inget latent bord…
överträdelsens våld är immanent hos Bataille och betecknar ensamt det den Hegelska diskursen inte kan erkänna, och inte tvärt om. Immanensen är ju inte kall glass man väljer att njuta av en varm sommardag. :)
Förresten… dags att ligga på lite och krävfa en bibliofil utgåva av vår käre Bataille?
http://www.avgrunden.org/20070613/bibliofili/#comment-265
Eller http://www.sanatorium.se/index_aktuellt.html och kolla under kommande utgivningar.
Det är nog fler än jag som skulle dregla över Bataille på svenska i vackert paket. Säga vad man vill om symposium… men så sexig är väl inte utgåvan?
S. Saar: Vackert! :D
[...] Georges Bataille, del I: Presentation [...]
[...] Georges Bataille, del I: Presentation [...]
[...] i följetongens första inlägg nämndes Batailles distinktion mellan soliditet och suveränitet, som två skilda kunskapsformer. [...]
[...] Copyriots Bataille-serie är mycket läsvärd när det kommer till ekonomisk teori om brist och överflöd. Rekommenderas [...]
[...] framställning av förlust, såväl i sin stora och tragiska som sin lilla och komiska form. Men som vi redan har nämnt strävar Bataille ändå efter möjligheten för litteraturen att bli sitt eget förverkligande, [...]
[...] Acéphale (”de huvudlösa”) som han ledde i slutet av 1930-talet (och som omnämts i Bataille-följetongens första del). Sammankopplingen utgörs av ett ljusskyggt Bahamasregistrerat offshoreföretag vid namn Headless [...]
[...] MYSELF AM WAR”, skriver Georges Bataille någonstans. Hans liv, tänkande, aktivism och skrivande präglades på djupet av krig. [...]
[...] mer omfattande, mer praktiskt och mer mångordigt än väntat. Sammanlagt publicerades sju avsnitt (ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju). Även om de flesta läsare av denna blogg säkert lugnt kunnat [...]
[...] tid att anlägga naturromantiska perspektiv på världen – att tåga in i sommarhagen, att läsa sommartänkare som Bataille för att förstå hur alla former av blomster (inklusive människor och städer) är ett emergent [...]
[...] varelser eller för begränsade populationer råder en brist. Rasmus på Copyriot skrev för några år sedan en intressant serie inlägg om filosofen Georges Bataille som funderat mycket kring [...]
Kommentera