Antipiratbyrån har skaffat sig en ny frontorganisation, “Filmfolket” kallad. Med finansiering från parterna i Filmavtalet – bland andra Sveriges Television – försöker man stajla om den skamfilade antipiratlobbyismen. Som PR-satsning verkar syftet i hög grad vara att tvätta bort Hollywood/MPAA-stämpeln genom att frossa i “svenskhet”.
På sin hemsida skriver “Filmfolket”, i skönt svensk samförståndsanda:
Piratkopieringar på nätet är ett gemensamt samhällsproblem och kräver därför gemensamma lösningar. Vare sig man skapar innehåll, distribuerar innehåll, konsumerar innehåll, är lagstiftare eller har ansvar för att skydda upphovsrätten så kan man bidra till att problemet minskar.
Produktion, distribution och konsumtion som separata sfärer. Formuleringen ger en mycket talande sammanfattning av upphovsrättsideologins abstrakta världsbild. Kultur reduceras till “innehåll”, internet reduceras till ett sätt att transportera detta “innehåll” från producenter till konsumenter.
Alla måste ta sitt ansvar; en retorisk figur som först av allt säger: Alla måste förbli på sin plats.
“Filmfolket” genomförde nyligen en reklamkampanj i skolorna, mot mot “oschysst surfande”, där budskap tryckta på servetterna i skolmatsalen försöker likställa kopiering med mobbning.
I veckan besökte “Filmfolket” (inklusive Henrik Pontén) riksdagsledamoten Johan Linander (c) – en hal typ som på sin blogg gärna framhåller sitt motstånd mot den knappt existerande “jakten” av enskilda fildelare, men å andra sidan verkar ge sitt medgivande åt angrepp på själva infrastrukturen – vilket är den fråga som “Filmfolket” i första hand lobbar för.
“Filmfolket” pekar ur bredbandsleverantörerna, och beordrar dem att “agera brottsförebyggande genom att exempelvis stänga ned tillgången till vissa sidor med mycket illegalt material“. Klart som korvspad att de syftar på The Pirate Bay, även om internetcensuren förstås inte slutar där. Vad “Filmfolket” säger är, i klartext, att företag som tillhandahåller kommunikationstjänster ska börja ta ansvar för vad deras kunder kommunicerar; en negering av internets grundläggande princip.
Vidare riktas en sträng uppmaning till alla politiker om att de måste skaffa fram ny lagstiftning, som ger polisiära befogenheter till Antipiratbyrån. Så länge antipiraterna inte får lagstadgad möjlighet att ta reda på vem som har vilket IP-nummer, är Sverige “ett av de länder som ger sämst skydd till upphovsmännen och därmed även till ett land där artister och kreatörer har särskilt svårt att få ersättning för sitt arbete och sin kreativitet“. Barnsligt är bara förnamnet.
En gammal favorit som “Filmfolket” upprepar är tricket att argumentera mot en hittepåmotståndare. (Att göra sig lustig över påhittade karaktärer är ju alltid enklare än att ge sig in i en öppen diskussion, vilket Antipiratbyrån som bekant slutat med för länge sedan.) Alltså slår man in öppna dörrar hos de ospecificerade individer som menar att “att kulturarbetaren ska lida, svälta och arbeta ideellt” eller som gillar att “skylla på branschen”. Som bonus blandar man ihop korten genom att antyda att mönsterskydd och patenträtt hotas av otillåten fildelning.
Intressantast i hela argumentationen från “Filmfolket” är nog följande:
Dessutom går det att lösa piratproblemet utan att införa ett Big-Brother-samhälle. Bredbandsleverantörerna, som idag tjänar stora pengar på uppgraderade abonnemang som används för illegal trafik, har hittils varit relativt passiva i Sverige. De skulle med enkla medel kunna förebygga att deras kunder lockas att begå brott.
Good cop/bad cop-taktiken: Först skapa allmän bestörtning över en påstådd klappjakt på enskilda fildelare. Sedan utnyttja denna bestörtning för att lansera ett alternativt förslag som då kan framstå som “snällare”: Att i stället tvinga bredbandsleverantörer till att censurera nätet.
För att inte gå i fällan (likt Linander glatt verkar göra), gäller det att se helhetsbilden. Folk som talar sig varma för “personlig integritet” kan lätt fastna i ett försvar av “den lilla människan” mot “den stora staten”. Det känns liksom inte lika bra att försvara kommersiella företag. Nu gäller det dock att se helheten. Glöm “Big Brother“-analogierna för en stund, de står bara i vägen.
Att tvinga nätleverantörer att ta ansvar för trafiken och upprätta en censurlista över nätadresser som alltför lätt kan användas för oauktoriserat informationsutbyte – det är vad “Filmfolket” propagerar för, och det är något som kommer att få farligare och mer vidsträckta konsekvenser, än vad en miljon polisanmälningar mot fildelare någonsin kan få.
Låt oss än en gång påminna om vilka som finansierar “Filmfolket”: Sveriges Biografägarförbund, Folkets Hus och Parker, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrare förening [sic!], Svenska Filmdistributörers Förening, Föreningen Sveriges Filmproducenter samt SVT, TV4, MTG, Kanal 5 och C More Entertainment.
Pengar till deras politiska propaganda kommer alltså från licensavgifter – kan ingen fråga SVT om de ger sitt stöd? – och (åtminstone indirekt) genom skattepengar.
“Filmfolket” har även, i egenskap av “kulturförening”, fått en kontorslokal på Skeppsholmen subventionerad av Stockholms kulturförvaltning. Tråkigt att tvingas betala för sånt här. Desto roligare att sommaren bjuder på skönare filmaktiviteter.
25 kommentarer ↓
En liten komisk parantes är ju att upphovsrättslobbyn fortfarande inte lärt sig att “schyst” stavas _s c h y s t_ eller _j u s t e_. Precis som i fallet “schysstmusik.se” som IFPI startade och gjorde reklam för på bl.a. radio (där schystmusik.se, dvs den domänen som var rättstavad hänvisade till Pirate Bays musik-sektion).
OMG. Har Allan Rubin börjat frilansa?
Du skriver bra, men jag önskade att du – och halva journalistkåren – ville sluta använda semikolon i stället för kommatecken. Semikolon utsätts mellan huvudsatser och alltså inte före apposition. Om man tvunget ska nyttja detta skiljetecknens svarta får, bör man åtminstone förära det ett särskilt användningsområde, förslagsvis det inom grammatiken sedan länge tillerkända, och således inte använda det som en förment formellare variant av kommatecken, kolon eller punkt. Du skiter förstås med rätta i vad jag tycker, men du riskerar att bli betraktad som något av en kvasiintellektuell posör bland alla dem som känner till det korrekta bruket, något som väl knappast var avsikten med dina snygga semikolon.
Språkfascisten: Liggert helt klart mycket i vad du säger om semikolon. För egen del går det nog i perioder, en lång tid använde jag det inte alls, på sistone har det däremot blivit en del. Fast halva journalistkårens stora svaghet – är det inte snarare talstrecket?
Apropå talstreck får du ursäkta mina bindestreck. (Jag misstänkte för ett ögonblick att din kommentar var är en snygg kontring.) Man blir lite skadad när ordbehandlingsprogrammen automagiskt ersätter ens bindestreck med talstreck. Det påminner om en annan företeelse till vilken jag hyser särskilt agg, nämligen den fördummande stavningskontrollen, men det är ett annat kapitel :P Dessutom kan man måhända ifrågasätta bruket av talstreck vid parentetiska inskott, eftersom det ser så fult ut. Vid närmare eftertanke får du ursäkta även de talstreck mina bindstreck var tänkta att representera ;)
Förresten måste journalistkårens stora svaghet vara satsradningen.
Hmm… Mailade svt och reggade filmfolket.tv … De ska iaf få lite mothugg..
/perty
Jag menade givetvis tankstreck. Använder det själv för parentetiska inskott, fast jag kan känna att det ofta blir lite väl flämtigt. (Ingenstans används tankstreck på det sättet så ofta som hos Nietzsche, och vissa av hans samtida. Nya svenska Nietzsche-översättningarna behåller hans märkliga staplingar av tankstreck, komma och semikolon.)
I kvällspressen överanvänds tankstrecket snarare för att skapa en “spännande” vändning mitt i en mening – trumtrum!
Ja, tankstreck heter det förstås. Jag antar att talstreck egentligen enbart avser det streck som brukar placeras framför repliker i dialoger och dylikt.
(På tal om existentialister och krånglig meningsbyggnad kan man även roa sig med att läsa Kierkegaard. Men nämner vi fler filosofer vid namn blir vi garanterat införda i något FRA-inrättat register under rubriken “kvasiintellektuella”, om så inte redan skett.)
Det var snubblande nära att Europaparlamentet föreslog att företag som tillhandahåller kommunikationstjänster ska börja ta ansvar för vad deras kunder kommunicerar. Zingaretti och Meyer la förslag som antagligen var skrivna direkt av IFPI:
Zingaretti (PSE):
‘intentional infringements of an intellectual property right’ means deliberate and conscious infringement of the right concerned for the purpose of obtaining an economic advantage on a commercial scale, or acceptance of such infringement
Mayer (EPP): ‘intentional infringements of an intellectual property right’ means deliberate and conscious or approvingly accepted infringement of the right concerned for the purpose of obtaining an economic advantage on a commercial scale.
Sverige säger sig vilja vänta på att Domstolen ska bestämma sig för om EU ska få ägna sig åt straffrätt, men den här filmfolkskampanjen verkar vara ägnad åt att se till att Sverige i Rådet kör på samma linje som IFPI igen: Filtrera bort kriminaliteten!
Språkfascisten: Intressant invändning mot semikolonets utbredning. Jag kan inte undvika att dra mig till minnes ett inspirerat seminarium i Göteborg för några år sedan, där litteraturvetaren och poeten Gunnar D Hansson talade länge om en nyutkommen doktorsavhandling på just temat semikolon. Tesen (jag minns nu inte författarens namn…) var att semikolonet i bland annat den samtida svenska lyriken (som under nittiotalet översvämmades av semikolon), härstammar från datorvärlden och programmeringsspråken. Det hade att göra med hur man avgränsar kod, och själv är jag fullkomligt ovetande när det kommer till programmering, men slutsatsen var i alla fall någonting i stil med att semikolonet representerade ett virus med kommersiella konnotationer…
Använda hittepåmoståndare är enormt effektivt eftersom man ju inte kan bemöta ett motargument mot ett argument som man aldrig har haft. Det blir att man får slingra sig med typ “nej nej jag tycker visst att artister ska få betalt för sitt arbete” och debatten kör fast precis där antipiraterna vill ha den. Det heter förresten straw man på engelska, svenska wikipedia har översatt till halmgubbe:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmgubbe
http://en.wikipedia.org/wiki/Straw_man
Visst är det löjligt att bygga halmgubbar, men det känns inte riktigt som att antipiraterna hänger med i utvecklingen tillräckligt bra för att sätta dagordningen för den här debatten. Möjligen kan de lyckas skrämma personer som enbart konsumerar kultur passivt, om det nu finns några sådana?
Det jag menar är att halmgubbar endast är effektivt om man tar motståndaren på allvar. Ingen vettig människa kan ju ta filmproducenter på allvar. Tyvärr är myndighetspersoner inte alltid så vettiga…
Har betalat TV-licens så länge jag bott själv… nu överväger jag att sluta med det.
Anders: Lycka till… Det är nämligen omöjligt ;-) Radiotjänst verkar utgå ifrån att om man väl hamnat i teveträsket så är man fast för alltid.
[...] i facket “konsumentrepresentanter”. Vi dök inte upp. En utredning som utgår från en statisk fördelning av aktörer, kan förstås inte annat än bekräfta sina egna direktiv. [...]
[...] Nu ska jag inte ta åt mig förmycket ära, artikeln är skriven baserad på ett blogginlägg på Copyriot, men jag tyckte det var en viktig nyhet att sprida [...]
Ville bara säga att http://www.filmfolket.tv nu är uppe.
Kom gärna med förslag på förbättringar och förndringar.
[...] Post a Comment Name: *Required Email: *Required (Never published) Website: Message: Möjligtvis liknande inlägg:: Filmfolket [...]
[...] att också stoppa konkurrensen från den långa svansen genom att helt enkelt stänga internet, som Copyriot skrivit om: “Filmfolket” pekar ur bredbandsleverantörerna, och beordrar dem att “agera [...]
[...] filmregissörer eller filmproducenter. Vore det inte ärligare att skriva som företrädare för filmbranschen? Det hade öppnat för en spännande kulturdebatt om hur långt vi är beredda att gå för att [...]
[...] som enbart en modekonsulent och den som ritat plaggen kan tycka om? Kan man kanske se fram emot nya organisationer som önskar hårdare tag när det handlar om mönsterskydd och [...]
[...] Filmfolket [...]
[...] om man resonerar som tex kulturskaparna och filmfolket dom anser att bredbandsleverantörerna ska ansvara och censurera innehållet i näten. Isåfall skulle tex Stockholm Vatten hållas ansvariga för att det transporteras kokain i [...]
Kommentera