Slavoj Zizek i exklusiv intervju, om och från Hultsfredsfestivalen

Slavoj Žižek förevisar det Reella på Hultsfredsfestivalens camping.

Under ett kort besök på Hultsfredsfestivalen sprang Copyriot helt oväntat in i den slovenske psykoanalytikern Slavoj Žižek, som – gravt bakfull efter sina fältstudier – gick med på att låta sig intervjuas.

Copyriot: Om jag förstått dig rätt, hävdar du att lacansk psykoanalys kan användas för att förfina de spektakel som musikfestivaler utgör, genom att på något sätt rikta om deras energier? Hur skulle du psykoanalysera Hultsfredsfestivalen?

Slavoj Žižek: Först och främst genom simpel geografi. Hultsfredsfestivalen är uppdelad i tre zoner, och allt som är tre till antalet kommer som bekant att korrespondera till Lacans elementära matris över de mänskliga erfarenheterna. I fallet Hultsfred är det uppenbart att campingområdet svarar mot det Reella, själva festivalområdet mot det Imaginära och backstageområdet mot det Symboliska. Eller detet, jaget och överjaget – för att använda den sene Freuds begrepp.

CR: Reella fylleorgier och imaginär artistdyrkan – visst, så långt är jag med. Men har du verkligen besökt backstageområdet? En liten meningslös bakgård för folk som är för gamla för att bära runt på sin egen sprit men ändå varje år bemödar sig om att övertyga arrangörerna om att deras små frilansfirmor har något viktigt uppdrag att uträtta. Att folk utan backstagepass får för sig att det sker något spännande där, är ju bara för att det råder fotoförbud, så att ingen dokumentation av det ospännande bakstagesupandet kan nå ut på Skunk.nu. Jag får känslan av att du utnämner backstageområdet till festivalens Symboliska, bara för att det blev över efter de två första utnämningarna…

SZ: Men bildförbud är ju sååå Symboliskt! Dessutom är backstageområdet bara en symbol för hela strukturen av arrangörer, funktionärer, passeringskontroller och regler, som strukturerar Hultsfredsfestivalen. Allt det hör till festivalens Symboliska.

CR: Förresten, varför har du ett rött backstagepass på din högra arm och ett vanligt blått festivalpass på den vänstra?

SZ: Känner du inte till min film, där jag analyserar The Matrix? Där säger jag ju att jag vägrar att välja mellan det röda och det blåa pillret! Jag vill ha ett tredje piller!

CR: Låt oss gå tillbaka till campingområdet. Smutsigt och kroppsligt, den plats dit supandet och knullandet hänvisas, blir det rätt självklart att associera campingen till det Reella; ett begrepp som Lacan klistrade på det som Bataille redan hade kallat den fördömda delen. Enligt Lacan är det Reella den “rest” som undandrar sig all symbolisering. Och visst är det väl sant att ganska få skulle hävda öppet att de åker till festivalen för att uppleva campingen, även om de spenderar den mesta tiden där, utan hellre nämner några band som skulle spela på en scen de blev för fulla för att hitta till…

Fredrik Strage (uppdykande från ingenstans): Rockfestivaler är framför allt ett tillfälle för unga människor att samlas och under ett par dygn bygga en helt egen värld. Ute på en lerig åker skapas det “plejs för såna som oss” som Ebba Grön drömde om. På campingen nollställs alla delar av civilisationen förutom popmusiken. Många besökare skruvar loss vägskyltar under resan hit. De sticker upp mellan de fallfärdiga tälten likt metallskärvor efter en katastrof: “Rudbecksskolan”, “Dunker k:a”, “Falköping”, “Sollentuna kommun”.

CR: Precis. Därför vill jag fråga dig, Slavoj: Du kan väl inte hävda att det symboliska och det imaginära är helt frånvarande i vad som sker inne på campingområdet?

SZ: Nejdå, för jag har en fiffig lösning på alla sådana problem. Var och en av de tre psykiska domänerna innehåller på nytt tre modaliteter, så egentligen får matrisen nio fält… Inom campingområdets Reella ryms då alltså i själva verket tre modaliteter: Dels det symboliskt Reella, alla de tomma formler, tältduksformationer och metallskyltar som upprätthåller gränser mellan territorier, gäng och subkulturer. Dels finns det imaginärt Reella, där den sublima dimensionen skiner igenom de ordinära objekten. Slutligen finns det outsägligt läskiga ting som kallas det reellt Reella…

CR: …bajamajorna?

SZ: Exakt!

CR: Så elegant du byggde ut ditt system från tre till tre gånger tre och fick nio psykiska domäner. Varför inte 27? Eller 81?

SZ: Just så kommer jag att finfördela psykets uppdelningar i min nästa bok, där jag kommer att ge dödsstöten åt kryptoliberala avvikelser bland lacanianer som…

CR: OK, men just nu skulle du psykoanalysera Hultsfredsfestivalen. Låt oss övergå till att analysera festivalområdet. Enligt din tolkning av Lacan så utgörs det Imaginära av “the deceptive universe of fascinating images and the subject’s identifications with them“…

SZ: …och vad kan stämma bättre in på vad som sker vid festivalens största scener? Television och biograf må vara det imaginäras främsta medier, men sker inte samma sak i publikhavet nedanför bandet, där de skapar en imaginär identifiering, en bild utan skarpa kanter? Förresten, så följer av detta att passagerna från campingområdet till festivalområdet, likt alla passager från det Reella till det Imaginära, psykoanalytiskt betraktat korresponderar till spegelstadiet!

CR: Fast exakt hur är det relevant?

SZ: Eehuulk. [På väg att kräkas, men lyckas stoppa spyan halvvägs upp i halsen. Ansiktet antar en något mer grön nyans.]

CR: Du behöver inte svara om du inte vill. En annan aspekt på det Imaginära som slår mig, är hur fullproppat festivalområdet är med ideologi. Om vi bortser från all företagsreklam, finns ju en omfattande trupp av värderingsförmedlare på plats. Från olika stånd predikas djurens frigörelse, säker sex, mänskliga rättigheter…

SZ: Soros! Jag slår vad om att George Soros finansierar allt! Den mannen är farligare än råa marknadsprofitörer! Här måste vi förstå hur Lenin resonerade när…

CR: Fast vänta lite, George Soros verkar skita fullständigt i vad som händer i Sverige, och är ju dessutom känd som förespråkare av en harm reduction-linje i fråga om illegala droger – och sådana projekt lär vara helt bannlysta från festivalen. Ojämförligt störst utrymme av alla ideologiförmedlare, upptas ju av den statliga kampanjen “Knark är bajs“…

SZ: Vilket såklart bara visar på hyckleriet i hela festivalspektaklet – alla vet ju mycket väl att Hultsfredsfestivalen samtidigt ombesörjer inköp av alla slags knark till de storartister som så önskar. Vi ser alltså hur det Reella väller in igenom ett hål i det Symboliska, samtidigt som det Symboliska effektivt försöker förhindra det Imaginära från att smutsas ned.

CR: Ja, ett som är säkert är att festivalarrangörerna inte släpper in vilka sorters ideologi som helst på festivalområdet. Gränserna för vad som är politiskt korrekt är knivskarpa och noga genomtänkta. Försäljare av t-shirts har uppenbarligen fått skarpa direktiv om att inga avbildningar av hampa-blad får finnas; något som ju annars ledsagar den allmäna rasta-kitschen i vilket marknadsstånd som helst i Sverige och världen. Att se en fullständig lista över vilka symboler som festivalen förbjuder vore onekligen en intressant indikator på samtida politisk korrekthet.

SZ: Totalförbud verkar också ha utfärdats mot alla slags religiösa budskap.

CR: Ja, väckelsekristna missionärer upprättar i stället stationer på vägen mellan festivalen och byn, där de delar ut sin gratis “Metalbibel” (falsk marknadsföring på en kolorerad pocketbok som jämte intervjuer med kristna hårdrocksmusiker endast innehåller det Nya testamentet) och även, såg jag, erbjuder att bota sjukdomar medelst handpåläggning!

SZ: Religionsförbudet verkar dock inte omfatta de försäljare av vegetarisk hälsokost som passar på att dela ut new age-broschyrer från sina stånd på festivalområdet…

CR: Sist jag var på Hultsfred, på 1990-talet, minns jag att det kryllade av politiska partier och ungdomsförbund. I år hörde jag att arrangörerna bestämt att ingen partipolitik skulle få förekomma på området. Därför förvånades jag av att som enda partipolitiska organisation finna Ung Vänster i ett av områdets mest välexponerade stånd. Att inga andra, inte ens snorrika SSU, skulle ha varit intresserade förefaller otänkbart. Så antingen har föreningen Rockparty gjort ett klart politiskt ställningstagande, eller så lyckades Ung Vänster på något sätt kringgå reglerna, genom en bulvanförening eller något…

SZ: Fast nu ska vi inte stirra oss blinda på ett politiskt spel inom det Imaginära, när en intressantare festivaldynamik sker i spelet mellan det Imaginära och det Reella, de upprepade in- och utträdena ur de bägge domänerna, och hur det hela redan föregås av det Symboliska. Endast så kan vi uppbringa styrkan som krävs för att översätta rockfestivalens sublima vision till en daglig praktik – kort sagt, att praktisera utopi.

CR: Tjusigt, men ganska … svårt?

SZ: Alla påståenden om att Lacan någonsin skulle kunna vara svår är, som jag brukar säga, reaktionär propaganda från borgarklassen!

Därmed avlägsnar sig Slavoj Zizek från intervjuplatsen i båt, över sjön Hulingen.