Nöjesfält, katedral, bazaar

Passerade igårkväll genom det vidsträckta nöjesfältet Prater i Wien. Ljudvolymen, föranledd av den desperata konkurrensen mellan enskilda attraktioners affärdsidkare, förde mina tankar till distinktionen mellan “katedralen och bazaaren” – mest använd i diskussioner om hacking och mjukvara.
Här slog mig tanken att det går att skilja på två sorters nöjesfält. Å ena sidan de centralplanerade, där ett stort kommersiellt intresse dominerar, så att enskilda attraktioner inte direkt konkurrerar med varandra. Sådana nöjesfält tar väl också oftare betalt för inträde, men den faktorn framstår som mindre betydande. Av någon anledning tycks denna “katedraliska” typ av nöjesparker dominera här i Nordeuropa.
Nordens största nöjesfält Liseberg ägs av Göteborgs kommun, medan Gröna Lund och Skara Sommarland är privatägda; Malmö Folkpark har gått från privatägd till socialdemokratisk och åter till privat; gemensamt för alla dessa nöjesfält är att de är en ekonomisk enhet, som i någon mån kan planeras centralt. Det samma gäller Köpenhamns Tivoli, medan kanske anrika Bakken har mer av bazaar-prägel.

Inget tvivel råder om att Wiener Prater är en bazaar – området har inga tydliga gränser eller stängsel, och konkurrensen mellan affärsidkare ger en mer kaotisk prägel – på gott och/eller ont. Bakom detta ligger en lång historia.
När upplyste kejsaren Joseph II år 1766 upplät området för allmänheten började dagens nöjesfält att växa fram. Först kaffehus och bordeller. Sen dansbanor och spegelkabinett. Vid förra sekelskiftet stod så det stora pariserhjulet färdigt, samtidigt som Prater blev till Österrikes främsta biografkluster. Till detta kom ett myller spelhallar, ölgårdar, langosstånd, spökhus…

Tyska Wikipedia karakteriserar nöjesfältet som en slags hybrid av förmoderna karnevalstraditioner och hypermodern hybris:

Med motorkraft och elektriskt ljus utvecklade de nya åkattraktionerna ett centralt tema: teknisk hybris; kittlingen av en modern, industrialiserad värld, som positionerar sig just vid randen av den avgrund, vid vilken de nya faror som tiden frambringat tämjdes av de i samma grad stegrade möjligheterna att förebygga katastrofer. /…/
För boende i sekelskiftets överfyllda storstäder omöjliggjordes plats- och pengabristen de tidigare formerna för underhållning och rekreation – de måste reproduceras på konstlad väg. Ridturen, resan, slädfärden, båtfärden – kort sagt äventyret, en gång ett privilegium för överklassen, blev nu via allehanda åkattraktioner /…/ tillgängliga för massan. /…/ Många av dessa mekaniska underverk stammade från världsutställningarna och andra mässor, och ordet “mässa” användes synonymt med nöjespark.

Om detta försök att skilja mellan “katedraliska” och “bazaariska” nöjesfält kan utvidgas till alla möjliga andra slags nöjes- och fritidsaktiviteter, så kanske man kan slippa undan den föga träffande distinktionen mellan “kommersiella” och “autentiska” nöjen. Såväl Liseberg som Prater är naturligtvis genomkommersiella – dock på olika sätt. I den välplanerade katedralen kanske kommersialismen kan bli en aning mindre påträngande, eftersom all ekonomisk konkurrens i princip avskaffats inom dess portar; där kan den styrande kroppen kosta på sig att plantera lite blommor och se till att ljudvolymen håller sig inom vissa ramar. I den kaotiska bazaaren präglas däremot varenda kvadratmeter av konkurrensen mellan olika affärsidkare, det skriks och det blinkar.

Naturligtvis är det inte ta om en absolut skillnad. Även den mest centralplanerade nöjespark ägnar sig förstås åt att simulera det bazaariska stojet, för trots allt är det väl någonting karnevaliskt som besökarna efterfrågar. Och inte heller i den mest spontana sensationsmarknad råder förstås en absolut konkurrens – när du väl kommer in i huset med elektriska bilar, står inte rader av biluthyrare och rycker i dig med specialerbjudanden för att få dig att hyra just deras bil.
Med andra ord kanske man kan se katedralen som en simulation av en bazaar, och bazaaren som ett assemblage av småkatedraler?

Vi får se om denna konceptskiss kan vara till någon hjälp för att bättre förstå vår tids urbana nöjesliv, eller ekonomin kring sommarens musikfestivaler.