Ett år efter razzian

För precis ett år sedan satt jag också på ett tåg genom Småland, då som nu på väg till Reboot i Köpenhamn. Då ringde Palle.
– Har du hört att polisen gjort razzia mot The Pirate Bay?
– Oj, det var som fan! Vet vi något mer?
– De har beslagtagit Piratbyråns server också.
– VA!?
Därpå följde en av de mest uppskruvade dagar jag upplevt, vars sinnesstämning gradvis gled över i ren eufori. När telefonintervjuerna slutligen avtog i frekvens under den vackra försommarkvällen, och vi andades ut med några flaskor öl vid någon slags liten gatufest på Nørrebro, insåg vi att efter affären The Pirate Bay skulle saker inte återgå till något normalt lunk. Varken efter dagar, veckor eller månader. Det gjorde den inte heller. Kopifajten flyttades till en ny nivå, den sista maj 2006. Att jobba med Piratbyrån under året som gått har varit extremt stressigt, ibland frustrerande men oftast sjukt kul.

I mitt föredrag på Reboot 2006 – tror att det var dagen efter razzian – kunde alltså det planerade teoretiska pratet om upphovsrättens gråzoner kopplas till ett brännande aktuellt exempel. Försökte samtidigt följa vad som sades i Sverige och skrev ett hastigt blogginlägg, där jag hävdade att razzian inte primärt handlade om att få upp ett fall i rätten, utom att att sabotera en infrastruktur:

Räkna med att anmälan får lägsta prioritet, medan servrarna i hundratusenkronorsklassen får samla damm i polisens lager.

Nog har profetian uppfyllts. I dagarna ansöker Håkan Roswall än en gång om förlängd tid för utredningen. Enligt vad som nu sägs, står de beslagtagna servrarna – varav de allra flesta fortfarande inte har något med The Pirate Bay att göra – på Statens Kriminaltekniska Laboratorium, som ska försöka knäcka krypterad data. Till saken hör att varken The Pirate Bay eller Piratbyrån hade någon krypterad data på sina servrar. Polisen försöker alltså i desperation leta efter något komprometterande hos helt andra kunder på PRQ:s webbhotell. Snacka om att famla i blindo.
Vidare uppges det att man ska sortera alla funna torrentfiler. Efter vilket system då? Om åklagaren väljer SAB-systemet (ni vet, “Koec” för torrents relaterade till japansk historia, “Ygaz” för musikinspelningar med vissa slags harpor, etc), så borde det kunna försörja en avsevärd mängd bibliotekarier. Om han i stället tänker sig någon slags sortering efter gråskala (från de svartaste zero day-releaser av Hollywoodfilmer, via musikhistoriens alla nyanser av grått, till pingvinvita torrents med Linuxdistributioner), ja då är det mer oklart vilken yrkeskompetens som ska få sin arbetsmarknad förbättrad.
The Pirate Bay krävde nyligen i ett öppet brev att Håkan Roswall antingen väcker åtal nu, eller lämnar tillbaka alla servrar och lägger av med tramset.

Efter förra årets Reboot-föredrag hoppade vi genast in i Peters bil och drog genast upp till Stockholm. Ingen tid att förlora: Redan på lördagen skulle den hastigt sammankallade demonstrationen på Mynttorget gå av stapeln.
Samma dag återuppstod även The Pirate Bay. Tre dagars frånvaro – om än resulterande i en märkbar nedgång i Skandinaviens totala internettrafik – är allt som åklagaren hittills kan skriva på sin meritlista för razzian.

På söndag ska visst årsdagen uppmärksammas med en ny demonstration på Mynttorget (15.00), samt även på Stortorget i Lund (14.00). Samma line-up som förra året, bortsett från att Piratbyrån denna gång inte är aktivt involverad; arrangörer är alltså Piratpartiet tillsammans med Grön ungdom, Ung vänster och Liberala ungdomsförbundet. (För övrigt undrar jag om det inte var ett helt år sedan de två sistnämnda organisationerna över huvud taget samarbetade. The Pirate Bay – Connecting People.)

Tåget rullar vidare och närmar sig skånska gränsen. Vi får se i vilken mån jag hinner blogga från årets Reboot. Återstår en del pillande med årets föredrag, som lagts i stora salen, sent på eftermiddagen andra dagen. Jag och Magnus pratar alltså under rubriken PERFORMANCE, om att skapa mening kring musik i det kulturella överflödets tid. Fildelningsdebatten ligger bakom oss, som sagt. Men inte utforskandet av hur upphovsrätten steriliserar allt det flyktiga, det förslösande och det lekfulla – det som vi i brist på ett bättre ord brukar kalla “kultur”.