Fick en inbjudan om att prata på Reboot, som likt förra året går av stapeln i Köpenhamn, månadsskiftet maj/juni. Den gången fick jag reda på razzian mot The Pirate Bay medan jag satt på tåget ner, så konferensdagarna kom att bli minst sagt hektiska (och delvis rent euforiska). Mitt föredrag på Reboot 2006 kom att bli ganska så uppmärksammat.
Årets Reboot-tema är “human”. Förslag på hur man kan hitta bra ingångar till det? Planen är typ att jag och en till från Piratbyrån sätter ihop en presentation; själv tänker jag att där bland annat kan spinnas vidare på vissa idéer om musik och teknik från förra årets föredrag, integrera teman från Piratbyråns valborgsperformance, och så vidare. Var går gränserna mellan kontext, lokalitet och mänsklighet?
Förslag på fler möjliga föredragsteman som knyter an till “det humana” mottages hemskt gärna i kommentarerna!
Förresten – missa inte sammanfattningen om vad som just precis nu händer med skandinaviens internet: SONA: A week of ISP responsibility debates.
Sjukt viktiga saker som kräver fördjupning, inte bara brandkårspolitik.
11 kommentarer ↓
hm, I see your problems. Men kan du inte prata om något som vanliga människor förstår? Kan du inte dra lite paralleller till ditt liv och vad du gillar för musik. Du kan prata om mig annars för jag har många sådanna upplevelser. Hade aldrig hört talas om vissa av mina favoritartister om det inte varit för fräsmt Kazaa som har så många låtar med fel namn.
I anslutning till Jennys fråga kunde du kanske försöka svara på frågan om inte Kristina från Duvemåla hade varit slutsåld även om musikalen hade varit bra?
nu råkar det vara så att jag sitter på jobbet (i københavn faktiskt) med en bultande huvudværk och en brinnande lust att gå hem. men ændock så kommer jag osøkt att tænka på det hær med att anstællda inte får ta med sig “imateriell egendom” ifrån ett føretag nær dom slutar, alltså vad jag førsøker få fram hær ær arbetsgivares førsøk att førbjuda sina anstællda att ta med sig idéer, telefon-nr och liknande som finns sparat i den anstælldas hjærna. Hyfsat humant om ni frågar mig. Det ær ungefær det smartaste jag har att bidraga just nu i denna stund…
”Human” låter som om att det ska handla om individens roll. Kan du inte prata om att fildelning är en kulturell revolution för i synnerhet unga som annars likt ett proletariat är utestängda från stora delar av kultursfären? Tillkomsten av fildelning är ju som när det började finnas bibliotek i Sverige – ett verktyg för de som inte har tillgång till kultur på annat sätt, en bildningsreserv för the outcasts. Pirate bay är ju faktiskt en indexeringstjänst precis som bibliotek är. Nu finns ju till och med Bibliotekslagen (SFS nr: 1996:1596) som säkrar varje svensk medborgares rätt till ett avgiftsfritt bibliotek. något motsvarande för en avgiftsfri laglig bittorenttracker vore bara befogat! =)
Om man läser deras inbjudningssida så tycker jag att det där om att uppdelningen producent/konsument håller på att försvinna kan höra hemma i sammanhanget.
En diskussion/analys av organisationsformen “Community” är väl också nåt som känns relevant. Vart är vi på väg med det, vad ger det för konsekvenser i hur folk betraktar varandra. Deltagarna kräver bestämmanderätt, kan communitys ägas? (Vem äger en community? Deltagarna eller den som äger servern…)
En grej som slog mig efter melodifestivalen då Ukraina kom tvåa (och jag röstade på dem
är det intressanta i att när människor har möjlighet att påverka gör de det.
För att ta exemplet med digg.com härromveckan, vilken kraft. Men varför?
Och varför kom ukraina tvåa?
Folk verkar gilla att dra saker till sin spets, se hur långt de kan gå. Nån form av tävlan. Och i sammanhanget, hur en grupp kan sporras till det samma.
Kanske flummigt, men iaf nått jag skulle vilja ha svar på, eller en diskussion kring.
Tror att Perty och jag far lite efter detsamma. När går en community över till att vara en mobb? Vem tar ansvar för sin lilla del? Hur utkräver man ansvar för dumma beslut i en direkt demokrati? Till exempel digg, vem av alla de som postade “det förbjudna talet” funderade på eventuella konsekvenser för digg.com? Å andra sidan så var det väl i just det här fallet bra, men man kan ju tänka sig lägen när de moraliska konsekvenserna av den typen av beteende leder till nåt ingen av deltagarna hade velat besluta själv och ta ansvar för. Lite som att man har en exekutionspluton för att ingen ska behöva ta ansvaret själv…
Prata om hur tankeexperimentetn “ingen upphovsrätt” kan negera prouduktionen av immateriella egendomar till en oändlig storhet. Eller läser jag för mycket Marx nu?!
monkis inlägg om http://fadetogrey.wordpress.com/2007/05/14/ekologi-design-teknologi/
andas ju en skön hacktivistisk framtidsanda av oändlig potential… eller som jag tolkar det i alla fall.
Var bara tvungen att lägga till denna länk om hur användare inte riktigt gör som man ska:
http://slashdot.org/articles/07/05/15/1849226.shtml
Några studenter har skapat en bättre firefoxplugin för ebay en deras egen och dessutom tar den bort reklam och funkar tydligen mycket bättre.
På internet är det verkligen användarna som styr och det är någon form av demokrati. Om något ogillas, röstas det ner eller görs om och görs bättre.
Företag klarar inte riktigt av att styra sina egna affärsmodeller. Utvecklingen går frammåt och allt är möjligt.
Jag börjar bli riktigt impad och förundrad över denna form av uppstudsighet.
Tycker tidigare nämda tankeexpriment är ett intressant ämne. “Human” tolkar jag som människan i centrum, ta bort alla tankar på affärsmodeller och ägande och tänk dig ett system uppbyggt utifrån människans behov.
Ett stickspår: Ta gärna upp fenomenet “artificiella behov”, hela det här överkonsumerande behovet och behovet på snabb tillfredställelse gör mig smått illamående, jag vet inte hur det är med dig. Vore även kul att höra dig prata om teknikens baksider, den “inhumana” tillämpningen. Jag är fortfarande inne på samma spår, det talas mycket om fördelarna med att man bestämmer över sin kulturkonsumtion, man kan lyssna på musik/TV/film etc. när som helst var som helst. Men gör det verkligen människor lyckligare?
“Vi är dömda till frihet”, och valfrihetens bojor blir ännu tyngre i individualistens och teknikens århundrande. Får man dessutom inte ha långtråkigt (långtråkighetens filosofi finns en bok som heter) mister man kanske viktiga spektrum av livet.
Vore verkligen intressant att höra dig prata om det, känns ju som antitesen till hela den här bloggen =D
Individualistens århundrade? Är det 1900-talet du syftar på?
Kommentera