Det skrivs en massa just nu om lanseringen av Joost.
Alla tycker att reklamfinansierad “fildelnings-tv” låter jättespännande. Men ingen verkar intressera sig för den tekniska lösningens inbyggda motsättning: Joost använder användarnas egna hårddiskar som lagringsutrymme, men vill samtidigt hindra användarna från att behålla filmdata (eller “ladda ner” som man brukar säga – felaktigt, för det som syns på skärmen är alltid redan nedladdat). Helt klart är det en tidsfråga innan den första i en serie maktkamper kring den här tekniken briserar.
En startpunkt för den som vill diskutera sånt, i stället för att bara skapa buzz, kan vara Copyriots inlägg från i höstas (då Joost fortfarande gick under arbetsnamnet Venice Project): “Streaming”, eller konsten att leka filsystemskurragömma.
5 kommentarer ↓
Det stora problemet blir väl om folk som gör intressant »teve« (eller vad man nu ska kalla det) låser in sina program på Joost… Om filmare, musiker och andra medieproducenter inte begriper att man inte ska lägga alla ägg i en korg så blir betraktaren hänvisad till att dansa efter tjänsteleverantörens pipa (gäller även på MySpace så klart). Men å andra sidan, vem orkar allokera några längre tidsperioder åt att konsumera information via ett medium som låser upp både hörseln och synen samtidigt? Inte jag i alla fall, det gör mig stressad och klaustrofobisk.
Blämbel: WORD
Joost är ett försök att upprätta en gammal broadcastinglogik i en decentraliserad och kopierande infrastruktur. Nåväl, det blir väl som youtube, där man enkelt med ex. Downloadhelper, kan kringå tanken om en avsändare och ett kontrollerat seende. Frågan är ju inte om, utan hur pass user-friendly ett sådant bakifråntagande kommer att se ut.
Men frågan är inte bara teknisk, utan som du oftar påpekar, frågan om meningsfulla sammanhang. SR/SVT har ju länge varit ett ankare för diskussioner utanför tv-mediet, och kring fildelning-proper dyker det ju upp en massa intressant produktion, ex wikipedias Lost-sidor. Men Joost? Jag ska inte sia om framtiden… men det känns lite halvhjärtat att skapa något meningsfullt kring en drm-skadad klient som dikterar villkoren.
Jo, fast enligt Anders Mildner kan/vill Joost just integrera tv-mediets sociala aspekter. Det är möjligt, tror jag, att de lyckas så bra att de verkligen får folk att lägga alla ägg i deras korg.
Desto viktigare för alternativen att klå dem i just den grenen då. Knappast omöjligt; öppna lösningar har ett försprång, men bygger inte sig själva.
Joost har många problem, men jag tror inte att själva idén som så är trasig. Jag får inte avslöja för mycket, men jag kan säga att jag jobbar hos ett litet upstart-företag som håller på att göra en liknande grej, och vi har definitivt ingen önskan av att upprepa Joosts misstag. Så håll ut i några månader till och håll utkik efter en liknande tjänst från Sverige. :)
Kommentera