Mediebabbel

Filosofiska Rummet i P1 kan schabbla bort vilket ämne som helst, hur tvärdisciplinärt spännande deras blandning av studiogäster än kan tyckas vara.

Förra helgens tema var Medierad. Hur medierna skapar vår verklighet. Kunde bli ett superintressant ämne att behandla filosofiskt. Om man är någorlunda överens om vad “medier” är, det vill säga. Annars riskerar det att bli ungefär lika meningsfullt som att prata om “hur kulturen påverkar verkligheten” eller “hur verkligheten påverkar samhället”.

Programmets hemsida ger en snäv definition av “medier”:

Medierna, det vill säga verkligheten så som den framställs av någon annan, oftast på uppdrag av någon med ekonomiska intressen i processen

De tycks alltså mena massmedier. Man förstår dock vilken förvirring som väntar, när programledaren Lars Mogensen redan i ingressen hinner nämna “dator”, “nätet”, “bloggande” och “fildelning” som exempel på medier. Han kryddar med lite snusförnuftigheter, typ:

Faktum är att väldigt mycket av vår verklighetsuppfattning bygger på sånt som filtreras till oss genom medieberättelser.

Sen är det dags att ställa första frågan: “I vilken grad formas vår verklighet av medier?“. Den går till Gunilla Jarlbro, professor i MKV, en disciplin som sällan definierar vad de menar med “medier” men i allmänhet inskränker betydelsen till “massmedieinstitutioner”. Hennes svar:

“Medierna är en aktör när det gäller att forma vår verklighet. Och för vissa medborgare kanske det också är den starkaste aktören vad det gäller att forma verkligheten. Men för andra medborgare är andra aktörer starkare.”

Aha. Medierna är en aktör. “Medierna” är alltså en aktör. Så långt tycks alltså samtalet handla om journalistiska budskap i massmedierna, vilket diskuteras en hel del i programmet. Kognitionsforskaren Peter Gärdenfors är däremot mer intresserad av att prata om mediering i ett bredare perspektiv. Han postulerar en motsatsställning mellan autentiskt och medierat, kläcker ur sig visdom i stil med:

Naturligtvis påverkar medierna vår fantasi … men det kanske också finns en risk att de stör vår gränsdragning mellan fantasi och verklighet. Jag vet inte riktigt hur stark den är, men lite bekymrad är jag. /…/
Nä alltså tyvärr är det väl så att vi lever väldigt medierat och att det är väldigt sällan vi hamnar i den här direkta upplevelsen. /…/
verkligheten är det du upplever direkt med sinnena

Så vinglar samtalet fram: än används ett smalt mediebegrepp (massmedier), än ett bredare (mediering). Fast ett riktigt brett mediebegrepp används inte: Exempelvis verkar ingen av samtalsdeltagarna definiera lagringsmedier som medier.
Kruxets kärna är kanske programmets humanistiska definition av medier: “verkligheten så som den framställs av någon annan“. Vad har det med saken att göra huruvida “någon annan” är involverad eller inte? Ett digitalt eller analogt fotografi är medierat, oavsett om jag lägger det i mitt privata fotoalbum eller laddar upp det på Flickr!

På den tvärdisciplinära forskarkonferensen Kulturhistorisk medieforskning som jag deltog i för två veckor sedan, gällde ett bredare mediebegrepp. En litteraturvetare framkastade där en intressant tanke: Medieforskningen kanske, paradoxalt nog, kan nå större stringens genom att med smärre variationer anamma spiritismens definition av “medium”.
Något i stil med: Ett medium är någon/något som kan aktualisera två eller flera verkligheter samtidigt. (Har inte formuleringen till hands, den var nog ännu skarpare. Hur som helst klår den Filosofiska rummets icke-definition. Dissen ska förresten inte falla över alla samtalsdeltagarna – etnologen sa t.ex. en del vettigt – utan gäller programmets själva upplägg och inramning.)