Alla verk går inte att digitalisera, och det är som sagt inte formen som skyddas. Så i det digitaliserade fallet så är det faktiskt inte datat som är skyddat. Det är här även viktigt att skilja på data och information.

Alla tal är data och kan repsentera t.ex. vilken bild eller vilket digitaliserat ljud som helst, men endast när datat kan användas som specifik information. Denna information kan såklart vara upphovsrättskyddad med dagens upphovsrätt, men data kan inte vara det.

Det formade uttrycket måste gå att digitalsiera för att vi mäniskor ska kunna uppleva det eller öht ska kunna veta att det existerar. Ty en del av själva den biologiska grunden för vårat upplevande är en digitalisering, en omvandling av upplevbara händelser i världen till aktionspotential i våra neuroner.

Lagtekniskt sett är s.k. “verk” (definierat som ett formlöst idéinnehåll som givits ett format uttryck, på ett sätt som uttrycker en mänsklig individs själ) det enda man kan ha upphovsrätt på.

Vad gäller litteratur och noterad musik är visserligen “verket” i symbolisk form, och alltså möjligt att reducera till ett tal. Men det gäller knappast visuella “verk” eller analoga ljudinspelningar…

(Fast du kanske menade något helt annat?)

Den dagen var häromdagen: http://www.youtube.com/watch?v=L9HaNbsIfp0

När talserien kan tolkas som något annat än ett slumptal, kanske man kan börja prata om verkshöjd? Även om vi låtsas att de 128 bitarna som den här nyckeln utgör representerade en textsträng som betydde något på något språk, är 8-16 tecken (beroende på kodning) knappast tillräckligt för att ge verkshöjd.

Den dag vi har nycklar som är tiotusentals bytes långa, så att man faktiskt kan använda ett substantiellt upphovsrättskyddat verk som nyckel, får vi återkomma till frågan. :)

Så länge det rör sig om slumpmässiga och korta (färre än tusentals byte långa) tal är frågan emellertid enkel, tycker jag.

“Om nyckeln hade varit “7″ hade idiotin varit mer uppenbar”

Korrekt. So far, so good.

Men vad händer när talserien utsträcks vidare?

Vid någon punkt så kan ju en talserie övergå till att representera ett helt verk (t ex en film). Och det är ju precis så som våra kulturella alster lagras i datorerna.

När når talserien sådan “verkshöjd” att den kan anses vara en självständig entitet, och därmed hyllas, angripas, lagstiftas mot, förbjudas, osv…

Här finns det definitivt en gråzon av rang!

/T

Om nyckeln hade varit “7″ hade idiotin varit mer uppenbar. Nu är talet något längre, men det gör ingen skillnad; det är fortfarande bara ett slumptal. Det kan inte vara föremål för några som helst restriktioner eller skydd, mer än vad siffran “7″ kan.

Den som påstår något annat ägnar sig åt skrämselpropaganda eller missbruk av lagstiftningen. Och återigen har det bevisats att DRM alltid kommer att misslyckas. Det fanns torrents av Blu-Ray filmer att finna redan innan den här nyckeln släpptes.