Film och hastighet

Economist gör en upplysande sammanfattning av blockbusterindustrins förändrade förutsättningar, inför en sommar då Hollywood kommer att fylla biograferna med en lååång rad av uppföljare till tidigare investeringar.

För tjugo år sedan hade storsäljande filmer veckor eller månader på sig att dra in sina intäkter. Dagens blockbusters blixtlanseras och förväntas ge omedelbar utdelning. Förra årets X-Men drog in mer pengar under de första fyra dagarna än på alla de fyra följande månader som den visades på biograferna.

One reason is growing capacity. The number of cinema screens in America rose from 29,700 in 1996 to 39,700 last year. Because the supply of seats is greater than the potential weekend audience for almost any film, marketing campaigns aim to lure customers en masse before the next big film appears. These days blockbusters form an orderly queue, rarely competing on the same weekend.

Med andra ord: Biografernas heroncityfiering till jättekomplex har gjort filmbolagen ännu mer beroende av marknadsplanering. De konkurrerar inte med varandra (t.ex. genom att skapa bättre typer av filmer) – de konkurrerar med publikens ointresse och oregerlighet, och med andra medier.
För en Hollywood-produktion står biografintäkterna (som i lika delar kommer från USA och resten av världen) för hälften av de totala intäkterna. Resten från tv, produktlicensiering och, framför allt, dvd-försäljning. Uppmärksamhetsskapandet kring biografpremiärens kritiska dagar ses därför allt mer även som långsiktig marknadsföring. (Om man nu kan säga “långsiktig” när investeringar förväntas återkomma på månader och inte på dagar.)

Marknadsföringen försvåras dock av att filmstjärnor inte kan befinna sig på fler ställen än samtiigt, trots att premiärerna numera måste läggas nästan samtidigt.

Blockbusters have always been global products, but the threat of piracy and the rapid spread of opinion on the internet, which can quickly inform cinema-goers around the world if a film is a turkey, means they are now likely to be released almost simultaneously everywhere.

“Piratkopiering” nämns i samma andetag som “åsiktsspridning”, vilket inte är en slump. Internet används inte bara till att kopiera filmfiler, utan även potentiellt kritiska åsikter om filmerna. Eller (vilket Economist däremot inte nämner) för att sprida potentiellt positiva åsikter om andra filmer än de som bolagen kalkylerat stort publikintresse till. Till exempel äldre långfilmer, eller rörlig bild i andra format än långfilmsformatet.

Så förankras blockbusterindustrins utdragna förruttningsprocess i tidens och rummets dimensioner. Biografernas rum centraliseras till jättekomplex, samtidigt som de i någon grad har dränerats i riktning mot vardagsrummen. Tiden för premiärer synkroniseras mellan bolag – i praktiken en slags kartellbildning light – medan tidsmarginalerna krymper.

Tidsaspekten, beroendet av begärssynkronisering, är vad som bestämmer blockbusterindustrins relation till internet. Den förklarar “pyramidteorin“. Aggressiviteten som vi ser exempel på varje dag blir svårbegriplig om man, i linje med en sliten metafor, tänker sig blockbusterindustrin som tillverkare av “intellektuella egendomar” som läggs på hyllor till försäljning. Allt handlar om hastigheter (japp, här flyttas Virilio några snäpp upp på läslistan). Filmbolagen har gemensamt organiserat en kö, och när en viss blockbusterfilm kommit längst fram i kön gäller det att synkronisera målgruppens begär för att koncentrera maximal uppmärksamhet på de få dagar som står till buds.

Blockbusterindustrin har en affärsmodell som handlar om att sälja en slutprodukt, helst i flera olika förpackningar. Men vad den producerar är kanske inte i första hand slutprodukter utan (pseudo)händelser i realtid. Affärsmodellen bygger på att uppväcka ett begär att vara med i en kollektiv upplevelse, upplevelsen av att se en och samma film nu, när “alla” pratar om den. Det är ligger något djupt paradoxalt detta.

12 kommentarer ↓

#1 Bo on 2 May 2007 at 10:02 pm

Paradoxalt, men ändå symmetriskt på något sätt. Samtidigt som man vill utsträcka total ensamrätt mot oändligheten, krymper det ekonomiskt intressanta intervallet snabbt mot noll nära verkets release-datum.

#2 Blämbel on 2 May 2007 at 10:15 pm

Överallt ploppar nya multisalongskomplex upp. Det måste kosta en hel del att bygga dem och att ständigt uppgradera deras utrustning. Jag undrar om det verkligen är lönsamt på lång sikt… Känns inte som att bioupplevelsen blir i närheten av den man får på de gamla “hederliga” utrotningshotade småbiograferna. Men som tur är går det ju att göra film utan budget.

#3 Copyriot » Rädda nätradion! (Eller?) on 3 May 2007 at 11:43 am

[…] Multiplication can produce powerful numbers « Film och hastighet […]

#4 Christian Engström on 3 May 2007 at 3:10 pm

För en Hollywood-produktion står biografintäkterna (som i lika delar kommer från USA och resten av världen) för hälften av de totala intäkterna.

Stämmer den uppgiften? Den referens till hur Hollywoods intäkter fördelar sig som jag har hittat på nätet är artikeln Hollywood’s profits demystified.

Där säger man att intäkterna för de stora Hollywood-bolagen för 2004 fördelade sig enligt följande:
16% Biografer
38% TV-licenser
45% DVD och video

Beror skillnaden på att det här skulle gälla hela branschen och du bara pratar om produktioner avsedda att gå upp på bio, eller är det något annat?

I vilket fall som helst skulle det vara välkommet med fler och bättre källor när det gäller hur intäkterna fördelar sig. Om det finns någon som har länkar får han gärna posta dem.

#5 rasmus on 3 May 2007 at 3:18 pm

Christian Engström: Kanske handlar det om olika snäva definitioner av vilka företag som är “Hollywood”? Hur som helst refererade jag bara följande stycke i Economist:

American cinema-goers account for no more than a quarter of a film’s total revenues. Foreign audiences supply another quarter, with the remaining half coming from television, product licensing and—the biggest single contributor by far—sales of DVDs.

#6 Dahnielson » Att skriva actionfilm on 4 May 2007 at 6:32 pm

[…] producenten och Marvels ägare Avi Arad om att skriva actionfilmer nu för tiden: The writers look to use CGI in ways that they previously couldn’t even conceive of. The […]

#7 Copyriot » Musik och hälsa (från delfiner till Dionysos) on 5 May 2007 at 11:03 pm

[…] – men vilka kulturaktiviteter räknas? Utgår vi från estetikens system? Inräknas actionrullar, datorspel och artaudsk teater i den allmänvälgörande kulturen? Om inte, måste slutsatsen bli […]

#8 Copyriot » Eller så kallar man det “radio” on 7 May 2007 at 9:46 pm

[…] veckans nummer av The Economist innehöll också en fjortonsidig specialrapport om the coming wireless revolution. OK, det kan bara finnas ett […]

#9 Copyriot » Lagringsmedier on 17 June 2007 at 10:41 pm

[…] att affärsmodellen inriktas ännu starkare på att sälja nyhetens behag. Vilket vore att överta blockbusterindustrins tvivelaktiga strategi, som knappast kan kallas långsiktig. Technology Quarterly skriver att holografisk datalagring […]

#10 Copyriot » Datorspelsreklam on 18 June 2007 at 12:20 am

[…] i linje med hur blockbusterindustrin och antagligen även skivindustrin skruvar ytterligare upp sina affärsmodellers krav på omedelbar […]

#11 Anonymous on 22 December 2007 at 10:14 am

rave master hentai

#12 Copyriot » Medhjälp till medhjälp till medhjälp on 12 February 2008 at 1:11 am

[…] på direkt begäran spärra vissa söktermer. I praktiken skulle det väl bara handla om ett fåtal färska blockbusterfilmer. Hur som helst, om räddhågset opportunistiska operatörer av metasökmotorer låter en sådan […]

Kommentera