“Hon vill leva sitt liv bakom slöja” – jodå, artikeln har skrivits förr. Då löd rubriken rätt och slätt “Beslöjade“. Aftonbladet fann det enklast att intervjua samma konvertit som DN redan porträtterat, nu när det åter var dags att visa att det minsann finns folk som blir muslimer helt frivilligt.
Besattheten vid slöjan, vid frågan om vad som får synas eller inte synas, är nästan total. Vilket framstår som egendomligt i jämförelse med en sak som bägge personporträtten nämner mest i förbifarten: frågan om vad som får höras eller inte höras. Musikförbudet.
Olika åsikter råder, som bekant, om huruvida islam förbjuder musik. De flesta av jordens muslimer skulle förstås svara nej. Den här Elin Andersson, som tidningarna gillar att ta som exempel, kör dock den hårda linjen:
Alla instrument utom daff är haram. Det är förbjudet enligt religionen och profeten. Det är Elins förklaring till varför hon har rensat ut musiken ur sitt liv.
När hon hade konverterat gick hon till soprummet med alla sina cd-skivor, 200 stycken, och kastade bort dem. Men först repade hon dem, så att ingen annan skulle kunna lyssna på dem. [DN]
Hon har slängt alla sina cd-skivor och numera får hon bara lyssna på muslimsk a capella-sång.
– Men det är svårt att undvika musiken helt, den finns ju överallt, i köpcentret och på tv, säger hon. Dessutom älskar jag att köra bil fort och förr lyssnade jag alltid på musik då. Nu för tiden blir det alltid P1. [AB]
Sen vänds intresset åter till frågan om det synliga och det icke-synliga. Är folk så mycket mer intresserade av klädsel än musik, att slöjan måste stå i centrum varje gång radikala muslimers vardag ska beskrivas?
Olika slags klädsel och tabun gällande kvinnokroppar är, när allt kommer omkring, varken ovanligt eller nytt. Att däremot helt avstå från musik och sträva efter en värld utan musik – det är något groteskt. Dessutom torde det vara ganska ovanligt, historiskt betraktat, med rörelser som tillämpar kompromisslöst musikförbud.
Elin Andersson har just fött dottern Hadjar. Ett barn som alltså ska få växa upp utan musik i sin omgivning. Praktiskt nog, för föräldrar som vill utföra detta motbjudande experiment på sina barn, finns det en saudiskt finansierad friskola i Örebro där all form av musik är bannlyst.
Vad för varelser skapas genom att eliminera all musik ur ett barns uppväxt? Vet vi ens det? Är musik verkligen något som man, likt ett skägg, kan ha eller mista? Eller är det något fundamentalt mänskligt, som att leka?
Att väcka sådana frågor vore väl ändå lite intressantare än att skriva ännu en artikel om hur det känns att bära slöja. Är det vår samtid som prioriterar synen högre än hörseln, handlar det om tidningslogiken, eller finns det andra skäl?
Å ena sidan har vi de kvasireligiösa grupper som kallar sig “humanister” eller “ateister“, de som tror att de gjort en heroisk insats för Upplysningen när de drivit ut biblar från hotellen och stoltserar med sitt förakt inför alla andra. Å andra sidan en nihilistisk tolerans som utgår från att allt som sker i namn av någon slags religion är bra, samt att samtliga världens religiösa riktningar är exakt lika bra ur alla avseenden.
Bägge varianterna lika korkade. Ingen av dem tillåter en diskussion om vad religiöst motiverade musikförbud innebär och leder till. Första lägret (de antireligiösa) reducerar allt kritiskt som sägs till blott ett exempel på Vidskepelsens universella oupplysthet. Andra lägret (de supertoleranta) reducerar allt till missförstånd.
14 kommentarer ↓
Om synens dominans över de andra sinnena efter tryckkonstens genomslag skriver Marshall McLuhan, har du tittat något på honom?
Einar: Jo, en tanke ditåt fanns med.
Har inte musik kontra hud mycket att göra med att vi faktiskt kan bestämma vår egen ljudbild utan att någon märker det. Jag lyssnar ofta på musik när jag ska gå någonstans och inte hälften kanske men många ute har också hörlurar på sig. Jag tvivlar starkt på att alla lyssnar på samma musik som jag gör, eller ens musik en del lyssnar säkert på podcasts. Poängen är att jag inte bryr mig vad andra lyssnar på för jag kontrollerar min egen ljudbild oavsett.
Ses inte en slöja som förargande just därför att det är ett inslag som du inte kan kontrollera. Om vi ska vara krassa så har vi ju som samhälle ett tillåtet klädessätt vilket man kanske kan tycka en slöja bryter mot. Slöjann har negativa konationer på samma sätt som till exempel ett nazistband på armen skulle, även om dom sänder ut helt olika signaler.
Du tycker ju helt klart att en musiklöst uppväxt är något hemskt, vilket jag håller med om, men tycker vi inte det är hemskt av en liknande anledning som slöjan. Det är något som går emot vad vi som samhälle har bestämt att man får lyssna på?
Sen ska man väl inte glömma bort att en slöja är något mycket mer visuellt än en musiklös tillvaro. Det jag själv funderar på är varför hon inte har ett par hörsnäckor på när hon är ute så hon slipper felaktig musik. Konstigt…
Öhum, som en döv trogen copyriot-läsare låt mig säga detta: musik är faktiskt väldigt oviktigt. Jag har inte märkt någon större skillnad mellan döva och hörande som skulle kunna baseras på brist av musik.
Så ja, vi vet vilken sorts människa som skapas genom att eliminera all musik: vanliga!
Det är inte alls hemskt med en musiklös uppväxt, och jag är tveksam om musik ens är något “fundamentalt mänskligt”.
Dock är det ju en STOR skillnad mellan att inte kunna använda ett sinne och aktivt förbjuda en viss form av sinnesintryck.. så jag håller helt med dig på alla övriga punkter.
Ville bara slå hål på “ojoj, stackars de som inte växer upp med musik!”-tankesättet.. Det är inte alls det som är problemet här. Censur-vinkeln är mer intressant, tycker jag, och den märkligt slappa attityd mot sådana omoderna inslag som överdrivet hård kontroll över en människas input/output (klädstil är ju en uttrycksform.. alltså output)
Nu blev jag intresserad… Staffan H, stampar du aldrig takten, tänker i “melodier” eller läser på vers?
Själv har jag alltid lyssnat på musik så jag har väldigt svårt att föreställa mig att vara döv.
Det är ganska okunnigt att kalla Humanisterna och deras likar antireligiösa. De kämpar ganska hårt för religionsfrihet och kyrkans rätt att få agera fritt.
Sturmark skrev ju t.ex. en ganska uppmärksammad debattartikel om att kyrkan inte borde behöva viga homopar om det inte passar deras tro.
Verkligheten är lite mer komplex än raljerande handviftningar (som vanligt).
Jonas B: Du har kanske rätt; “kvasireligiösa” var mer passande än “antireligiösa” som beteckning på deras klubb. (Nu använde jag, lite slarvigt, båda orden.)
ja, herregud vilken oorginell artikel, den sa ju ingenting alls! Intressant det där du säger om att kvinnokroppars täckande eller icke-täckande är mer okontroversiellt än att förbjuda musik. Jo, kanske, men definitionen av kläder är också lättare att avgränsa än ditot för musik. Var går egentligen gränsen för vad som är musik, vid muslimsk a cappella sång? Är entonig musik mindre musik än flertonig? Ska man då börja tala mer entonigt? Tål att tänkas på…
xazax: Nä, jag stampar aldrig takten, kan inga melodier alls, läser/skriver inga verser, trummar aldrig med fingrarna, och så vidare.. Helt enkelt totalt omusikalisk.
Det går att känna vibrationer i magen och genom fötterna, men de flesta musiktyper som jag stött på är för detaljerade för att kunna signalbehandlas på ett avnjutbart sätt. Dvs, liknar mest slumpmässigt brus med lite mönster i.
Blir faktiskt ganska irriterad av folk på tunnelbanan som stampar takten till det de lyssnar på, fast vad detta är ett tecken på är jag inte säker på.. Kan vara så att jag inte är så helt förlorad – vill du försöka frälsa mig får du gärna försöka. Ger dock inte mycket för dina chanser att lyckas
Staffan H: Intressant! Jag funderade också på samma saker som Xazax. Har du förresten testat dub-klubb med feeet bas?
“Rytm” känns för egen del så centralt att jag måste tänka mig att det existerar i en lite annorlunda variant även hos personer som fötts döva. Men jag inser att jag inte kan föreställa mig det. Skulle vara intressant att åtminstone läsa mer kring saken.
Kan förresten helt förstå irritationen över personer som stampar takten på tunnelbanan. Beteendet (som jag själv hemfaller till rätt ofta) har alltid ett inslag av nervös medvetenhet om omgivningen. Det är något helt annat än det klappande/trummande/dansande som man ägnar sig åt när man lyssnar på musik på egen hand eller tillsammans med någon slags likasinnade.
Nä, det har jag inte men det låter väldigt kul – gillar när stora lastbilar eller motorcyklar bullrar förbi mig. Bas är bra!
Tja, enklare rytmer kan jag givetvis åstadkomma med fingertrummande. Det är däremot inget jag brukar göra (o)medvetet, precis som att ta intryck av audiella rytmer också sällan sker (visuella däremot, i form av t.ex. videoklippning, gillar jag mycket – har testat att kombinera båda i form av demos, det fungerar ibland bra men brukar bli lite tjatigt i längden)
Vi hade rytmiklektioner i grundskolan, antagligen som ersättning till musiklektioner. Blev tyvärr ingen vidare bra undervisning, men minns t.ex. tafatta försök på bugg. Det är ju nog mer än vad eleverna i den där friskolan får..
Tack för input! Grymt intressant stickspår.
För att fortsätta med kringspåret citerar jag den bittra tysken:
“Man kan tänka sig en människa, som är helt döv och aldrig har någon erfarenhet av tonen och musiken: hur denna människa kanske med förvåning betraktar Chladnis klangfigurer i sanden, finner deras orsaker i strängens skälvning och svär på att hon nu måste veta vad människor kalla “tonen”; så går det för oss alla med språket. Vi tror oss veta någonting om tingen själva när vi talar om träd, färger, snö och blommor, och äger dock ingenting annat än tingens metaforer, som på intet sätt motsvarar deras ursprungliga väsen.”
[...] inlägg om hudförbud/musikförbud berör också relationen mellan musik och hälsa, med intressant skruv i [...]
[...] har några gånger tidigare nosat på kopplingen mellan musikförbud och terror. Det har handlat om vissa sunni-islamistiska [...]
Kommentera