Valborg

Goethes stora tragedi Faust förlöper som en berättelse med någorlunda klar handling – ända fram till kapitlet Valborgsnatt. Där slår den över i vad som kanske bäst beskrivs som psykedelisk dikt.
Mephistopheles tar med Faust upp på berget Brocken, där häxor och trollväsen samlas till fest med säckpipor och dans kring hundra eldar. Under uppstigandet upplever Faust hur den egna individens gränser hotar att upplösas helt; att urskilja en fast punkt i tillvaron blir allt svårare – samtidigt som lockelsen uppåt tilltar.

Bläddra neråt för svensk översättning; först citerar vi lite ur Goethes original:

Aber sag mir, ob wir stehen
oder ob wir weitergehen?
Alles, alles scheint zu drehen
/…/
F: Doch droben möcht ich lieber bin!
Schon seh ich Glut und Wirbelrauch.
Dort strömt die Menge zu dem Bösen;
Da muß sich manches Rätsel lösen.

M: Doch manches Rätsel knüpft sich auch /…/
Getan, geschehn! Geschehn, getan!
Verleg Sie sich auf Neuigkeiten!
Nur Neuigkeiten ziehn uns an.

F: Daß ich mich nur nicht selbst vergesse!
Heiß ich mir das doch eine Messe!

M: Der ganze Strudel strebt nach oben;
Du glaubst zu schieben, und du wirst geschoben.

Samma excerpter i Viktor Rydbergs svenska tolkning:

Men så säg mig, om vi skrida
framåt eller stilla bida!
Ring i ring vill allt sig vrida /…/

F: Men hellre vore jag på bergets spets;
där ser jag virvelrök och låga,
och till den onde strömmar tropp på tropp,
där löses mången dunkel fråga opp.

M: Där knytes också mången dunkel fråga. /…/
skett är ju skett, och flytt är flytt!
Nej, fyll med nyhetskram sitt lider,
vi älska blott det som är nytt.

F: Det här må då en marknad kallas;
av yrsel vill man överfallas.

M: Mot bergets topp ses hela virveln rycka;
du trycks framåt, då själv du tror dig trycka.

Kapitlet följs av Fausts Valborgsnattsdröm, en slags “pjäs i pjäsen” där allehanda karaktärer passerar kavalkad för att var och en sjunga några rader om världens tillstånd. Enligt kommenterade utgåvan rör det sig i hög grad om satir över samtida kulturpersonligheter. (“Idealist” ska t.ex. syfta på Fichte.)
Samtiden, då Goethe skrev dessa valborgskapitel, är ganska exakt år 1800. Under de åren ska Goethe ha lånat en mängd böcker om folktro och häxeri, skrivna av “tredje klassens författare”. Från dessa fick han impulsen att låta bestigandet av valborgsberget kulminera med häxornas samling kring Djävulen – något som han dock avlägsnade ur pjäsen. Mephistopheles är en mer komplex gestalt, omtalas som “motsägelsens ande”, negationens princip. Ondskan är i världen och inte alltid helt lätt att skilja från det goda.

Valborg (Walpurgisnacht) är kanske den mest komplexa av de nordiska högtiderna. (Följ gärna länkarna för att läsa på inför kvällens firande!)
Den årligen återkommande striden mellan vinterns och vårens krafter firades under första fullmånenatten mellan vårsoldagjämning och sommarsolstånd, med stora lokala variationer (och med motsvarigheter i andra vårhögtider som newroz och pesach).
Med kristendomen överfördes hyllandet av vårens gudinnor på helgonet Walburga, och en dualistisk uppdelning påfördes de mer sammansatta hedniska sederna. Folk fortsatte att dansa runt eldar och föra oväsen, men nu officiellt i syfte att skrämma bort Satans makter, inte att hälsa våren. På motsvarande sätt har idag valborg (natt) och första maj (dag) åtminstone här i Sverige kommit att uppfattas som två olika högtider, när de ursprungligen snarare är att se som två sidor av samma firande.

Piratbyrån har på olika sätt firat helgen varje år.
2004 ordnades demonstrationer på första maj, med budskap som skilde sig en hel del från övriga firanden den dagen.
2005 hölls en festlig samling i Vasaparken i Stockholm, med trefaldigt tema knutet till datumets traditioner.
2006 ordnades först en festkväll och sedan, på första maj, en samling under gråmulna skyar i Bofills båge – dokumenterad på konstvideo av Annika Larsson.
2007? Snart nog får ni se…