Noterad musik

Måndag klockan 12:30–13:30 kan ni slå på P2 för att höra Schüldt i P2, som den här veckan har tema komposition och undersöker relationen mellan noterad och inspelad musik.
Medverkande är houseproducenten Rasmus Faber, tonsättaren Kristina Forsman samt undertecknad.
Delvis spinner det vidare på tidigare Copyriot-diskussioner om konstmusikens kris. Drar stora historiska växlar, spekulerar kring vilken roll den noterade musiktraditionen kan tänkas spela i framtiden, och pratar inte minst om dess relation till elektroniskt musikskapande. Verkligen kul att det finns radioprogram som ger rum för sådana frågor!

Efter att programmet är sänt så lägger jag upp det som MP3. Kanske lägger till några fler rader här också, efter att ha hört det i sin helhet.

Intervjuade förresten alldeles nyss för ett annat av mina favoritprogram på radio, även detta om musik, ur ett ganska filosofiskt perspektiv. Sänds veckan efter, den som är intresserad kan hålla utkik här.

Uppdatering, måndag:
Medan det sändes fick jag för mig att skriva ned ungefär vad jag sa, spridda fraser ryckta från de frågor som föregick dem. Mest som en hjälp för det egna minnet, och för dem som möjligen skulle vilja tillägga eller invända något, kommer det här:

Man kan se det som en historisk slump att den noterade musiken fått den särställning i vår kultur som den har fått. En effekt av att Gutenberg uppfann tryckpressen 400 år innan Edison uppfann fonografen. Under de här 400 åren [och tidigare] gick det att massreproducera symboliska representationer av musik, men det gick inte att lagra ljud – något som har fått väldigt speciella konsekvenser.Att man började lagra musik på papper i symbolisk form öppnade möjligheter för att kasta om och planera långa linjer. Men notskriften utesluter ju också en massa andra saker som inte fått samma vikt i den noterade musiktraditionen. Exempelvis klangfärg, ljudstyrka i absolut mening, de små intervallen, ja allt det som återupptäckts på 1900-talet och framåt, i och med inspelningsmedier och inte minst den elektroniskt skapade musiken.

Om vi hypotetiskt tänker oss att lagring av ljud skulle ha uppfunnits före nedteckningen i notskrift, så tror jag att ingenting skulle vara sig likt. Vi kan inte begränsa det till musik, utan det gäller hela vårt mänskliga väsen, vårt sätt att uppfatta tid…

Det som kännetecknar den noterade musiktraditionen är att man har en rolluppdelning: En person skriver noterna, och så finns det i idealfallet en massa olika tolkningar, olika musiker tolkar noterna på olika sätt.
Men det kanske inte riktigt är så i den samtida noterade konstmusiken, så på något sätt har den väl tappat färdriktningen. Musiken framförs en gång och sen aldrig mer, i stort sett. Så mångfalden av tolkningar, möjligheten att kontrastera olika tolkningar mot varandra, den finns ju inte riktigt längre i den nyskrivna musiken.

Mer och mer har klassisk och populär musik blivit till två skilda sfärer. Ända in en bit på 1900-talet var det inte så. Det brukade exempelvis vara klassiskt skolade musiker som spelade underhållningsmusik på stumfilmsbiograferna. När sedan den inspelade musiken började ta större plats under 1900-talet så händer något, musiklivet börjar ta två skilda vägar.

Visst, det finns ju en massa musik som på ett sätt faller emellan sfärerna, inte minst elektronisk musik. Men var och en som gör musik tolkas fortfarande inom ramarna för det ena eller andra.
Inte minst ekonomiskt. Anmäler man t.ex. musiken till Stim sitter där en musikkonsulent och bedömer om musiken är seriös eller populär, vilket ger olika mycket pengar. Uppdelningen är väldigt fastspikad inom institutionerna.

Jag hoppas ju nånstans på en integration. Jag tror inte det är hållbart med så täta skott mellan sfärerna. Det saknar motsvarighet på andra konstnärliga områden. Inom t.ex. litteraturen finns en flytande skala mellan det högsta och det lägsta, om man vill använda de orden. Men konstmusiken har slutit sig om sig själv, även om jag är övertygad om att det finns ett vitalt samspel. Själva existensen av klassiskt skolade musiker är ovärderlig även för andra slags musik, de tar ju med sina kunskaper dit.
Frågan är hur man långsiktigt kan tänka sig att de här två sfärerna kan närma sig varandra utan att allt slätas ut till något ytligt eller platt.

Den noterade, klassiska musiktraditionen kommer inte att bara dö eller försvinna. Inte ens om politikerna en vacker dag fick för sig för att omedelbart ta bort allt offentligt understöd till den. Klassisk musik har ett så stort symboliskt kapital, att tomrummet som uppstod absolut skulle fyllas. Problemet är att det skulle fyllas med kitsch, den klassiska musiken skulle kitschifieras ytterligare. De sponsorer som skulle komma in, i ett sånt scenario, skulle bara vilja ha de klassiska örhängena. [Så att uppdelningen i en egen sfär utan kontakt med resten bara skulle bli ännu starkare.]
Så vi behöver en mer långsiktig avvecklingsplan för den här berlinmuren mellan sfärerna.

Måndag klockan 12:30–13:30 kan ni slå på P2 för att höra Schüldt i P2, som den här veckan har tema komposition och undersöker relationen mellan noterad och inspelad musik. Medverkande är houseproducenten Rasmus Faber, tonsättaren Kristina Forsman samt undertecknad. Delvis spinner det vidare på tidigare Copyriot-diskussioner om konstmusikens kris. Drar stora historiska växlar, spekulerar kring vilken roll den noterade musiktraditionen kan tänkas spela i framtiden, och pratar inte minst om dess relation till elektroniskt musikskapande. Verkligen kul att det finns radioprogram som ger rum för sådana frågor! Efter att programmet är sänt så lägger jag upp det som MP3. Kanske lägger till några fler rader här också, efter att ha hört det i sin helhet. Intervjuade förresten alldeles nyss för ett annat av mina favoritprogram på radio, även detta om musik, ur ett ganska filosofiskt perspektiv. Sänds veckan efter, den som är intresserad kan hålla utkik här. Uppdatering, mån