Musikeralliansen?

Den del av regeringens budget som faller under kulturdepartementet, “kulturproppen“, innehöll bland en storsatsning på Musikeralliansen.
Huh? Så sent som igår gav “Musikeralliansen” noll träffar. Alltså handlar det om en ännu ej upprättad institution, som likväl har mötts av entusiastisk respons i nyhetsmedierna.

Bakgrund: Under slutet av 1990-talet infördes på försök “en tredje anställningsform på teaterområdet”, som ett fiffigt sätt att överbrygga gapet mellan fast anställning och frilansande, för att ge ett antal skådespelare större trygghet. Teateralliansen finansieras av staten men är fristående och i god svensk folkhemsanda “partssammansatt”; ägs i lika delar av fack och arbetsgivare. Över 100 skådespelare är anställda av Teateralliansen, som i höstas följdes av Dansalliansen, av mindre omfattning men i samma regi.

Regeringen satsar sammanlagt 30 miljoner kronor fr.o.m. 2008 för en utbyggnad av alliansmodellen för musiker och dansare. De sedan tidigare etablerade teater- och dansallianserna kommer att kompletteras med en musikerallians och dansalliansen byggs ut.

Eftersom även Musikeralliansen lär byggas upp enligt en partssammansatta modellen, lär dess ägare bli de bägge facken Musikerförbundet (av tradition dansbandsdominerat, inom LO) och Symf (orkestermusiker, inom TCO), samt en arbetsgivarrepresentant som inte är lika självklar, men för enkelhets skull lär det även här bli Svensk Scenkonst.

(Småintressant, tycker jag, är att kulturproppen behandlar musiker som i första hand scenkonstnärer. Inte ens vänsterpartiet – vars linje Lena Liljeroth väsentligen följer i den här “alliansfrågan” – gjorde det i sin senaste motion. Om detta signalerar ett tillnyktrande, gentemot det sena nittiotal då politiker föll för villfarelsen att “musik” skulle vara synonymt med “produktion av inspelade objekt för export“, så är det givetvis positivt.)

Kultursidorna i GP och SvD skriver rätt utförligt om kulturbudgetens satsning på en musikerallians. Den senare artikeln inleds:

Lysande! Positivt! Fantastiskt! Den svenska musikbranschen ser regeringens 30-miljonersatsning på en musikerallians och en utbyggnad av Dansalliansen som ett steg i rätt riktning att göra något för kulturarbetares arbetsvillkor.

Karina Kampe och Patric Skog ska just börja repetera med sitt band Three small giants i en lokal i Stockholm. Karina Kampe är glad över beskedet att regeringen nu ska satsa på en musikerallians.

–Det är fantastiskt för oss frilansande musiker. Vi har ju ingen trygghet i dag över huvud taget, vi står utanför alla system. Det här ger möjlighet att istället för att gå på a-kassa eller liknande vara med i alliansen och få möjlighet till att både repetera och gå kurser, att hela tiden vara arbetande.

Sakta i backarna! Regeringens miljoner verkar räcka till att inkludera ungefär hundra, möjligtvis uppemot tvåhundra, i Musikeralliansen. Av tusentals frilansande musiker i Sverige. Hur kan då Karina Kampe vara så säker på att just hon ska få bättre möjligheter?
Så läser vi nästa stycke…

Karina Kampe är frilansande sångerska och låtskrivare och har länge hoppats på, och som ordförande för Musikerförbundets Stockholmsavdelning kämpat för, att det skulle kunna bli en allians.

Nej förlåt, Karina! Jag ska verkligen inte att antyda att du, som fackordförande, kommer att korrumpera dig till förmåner, bara för att det blir ditt fack som får makten över den kommande Musikeralliansen.
Fast … är det inte lika bra att frågetecken av sådana slag luftas redan nu? Kan verkligen frågan om vilka musiker som ska stödjas bara överlåtas till “parterna”, utan vidare diskussion?

Låt oss jämföra med de befintliga alliansernas kriterier. Dansalliansens är föredömligt formella; utgångspunkten är att man tidigare ska ha försörjt sig vid offentligt finansierade dansgrupper eller -institutioner.
För att komma i fråga för Teateralliansen ska man ha “minst ca 10 års anställningar på statligt stödda teatrar”, alternativt vara nyexaminerad från Teaterhögskolan.

Samma kriterier är uppenbart omöjliga att tillämpa på musikområdet. Bland den majoritet av frilansmusiker som inte är klassiskt skolade, fungerar ju vare sig musikhögskola eller statligt finansierad tjänst som sållningsmekanism.
Kort sagt: Musik fungerar lite annorlunda, jämfört med teater och scenisk dans. Formell utbildning har mindre betydelse på musikens område. Gränsen mellan “amatörer” och professionella är sannolikt långt mer flytande. Långt fler kan försörja sig som frilansmusiker, på hel- eller deltid, än som frilansskådespelare.

Frågan om vilka musiker som Musikeralliansen ska stödja är alltså obesvarad. Regeringen skjuter över den på “parterna”. Parterna mumlar, föga samstämmigt. Arbetsgivarsidan om “välutbildade musiker“, Musikerförbundets ordförande om “etablerade frilansare inom alla genrer“.
Tyvärr är det svårt att komma ifrån misstanken att Musikerförbundet, som betydande ägare i Musikeralliansen, kommer att premiera sina egna medlemmar. Eller, mer generellt, att de genrer som fackförbunden representerar i högre grad är de genrer som också kommer få stöd.
En inte särskilt vågad gissning, är att snäll visjazz kommer vara välrepresenterat i Musikeralliansens stall, medan elektronisk dansmusik inte kommer att vara det.

Kanske är det lika bra så. Musikeralliansen kan bli hur positiv som helst – något annat har inte påståtts i detta inlägg. Två saker, bara:

1. Tydliga kriterier! Om kulturministern väljer att skjuta till pengar, bör hon också ge riktlinjer för pengarnas vidare fördelning. Antingen är det OK att Musikerförbundet gynnar sina egna medlemmar, eller inte. Om inte, så krävs regelbunden oberoende granskning av Musikeralliansens urval.
2. Osynliggör inte övriga musiker! Etableringen av en Musikerallians gör att politiker kan hänvisa dit, så fort frågor om frilansande musikers villkor kommer på tal. Men hur mycket pengar som än skjuts till, kommer majoriteten av alla hel- och deltidsmusiker att stå utanför. Deras ekonomiska vardag kommer fortfarande att bero på faktorer utanför det område som brukar räknas som “kulturpolitik“; farhågor om att deras villkor försämras kan inte bemötas med att en minoritet av frilansmusikerna får stöd av en Musikerallians.