Frågesvar kring Hegel, anonymitet och upphovsrättskollapsen

Efter föreläsningen i Göteborg lovade jag ju att besvara alla frågor. En av åhörarna, Ville, vidareutvecklade sin fråga:

Jag fick uppfattningen på föredraget att du konstaterade att upphovsrätten håller på att kollapsa genom att titta på den historiska/tekniska utvecklingens “logik” snarare än att fälla värdeomdömen (tex. moraliska, ekonomiska) om att den borde kollapsa. /…/
När du sedan namedroppade Hegel (eller var det någon 1800-talsfilosof i närheten) funderade jag på om du ser lite av detta som uttryck för dialektiska idéer; tes och antites och allt det där.

Kort svar: Nej, jag vill inte trycka in “upphovsrättens kollaps” i ett dialektiskt schema över historiens vägar.

Längre svar: Namndroppandet av tyska filosofer kring 1800 beror på att det var de som formulerade vad ett “verk” är, med hjälp av distinktionen idé/uttryck. Visserligen var det snarare Fichte som nämndes i föreläsningen, men Hegel har sin självklara plats i sammanhanget; alla dualismer mellan universellt och partikulärt sugs in i hans supersystem.
Hegels estetik satte litteraturen högst av konsterna. Successivt började andra skapande aktiviteter – urskilda och sammankopplade genom konstarternas moderna system, som vuxit fram under 1700-talet, att underordnas den “andliga äganderätt” som ursprungligen bara hade gällt litteraturen.
När man långt senare, på 1980-talet, tryckte in även datorprogram under upphovsrättssystemets tak, togs ett avgörande steg fort från idé/uttryck-distinktionen. Redan innan hade skjulets väggar tänjts rejält i försöken att få plats med de mest disparata aktiviteter under ett gemensamt verksbegrepp. Ända från början var upphovsrätten en “falsk totalitet”. Dess konceptuella enhetlighet har undergrävts mer och mer, såväl av nya medietekniker som av nya konstnärliga praktiker.
Upphovsrättens kollaps är alltså, som jag ser det, inte ett resultat av en avgörande motsättning, utan av “betydligt subtilare och långt mer underjordiska differentiella mekanismer: topologiska förskjutningar och typologiska variationer”. (Här citerar jag Deleuze’ välbekanta Hegel-diss.)
Vi måste traggla oss ur idén om en modell för alla slags konstnärligt skapande. En uppgift som knappt kan underskattas.

Praktiskt svar på frågan om varför upphovsrätten kollapsar: Upphovsrätten spricker under sin egen tyngd. Alltför mycket har tryckts in i ett och samma paket, för att det ska kunna hålla på lång sikt.
De medietekniker som upphovsrätten ska reglera är alltför olika, de konstarter som den ska skydda är alltför olika, för att upphovsrättssystemet alls ska kunna funka idag – annat än på ett väldigt godtyckligt sätt, ett godtycke som slätas över med ideologi, en ideologi som tenderar att rosta omedelbart varje gång den tvingas i kontakt med verkligheten…

Så över till frågans andra komponent:

Samtidigt funderade jag på anonymitet och konflikten kring denna brännfråga i dagens samhälle under föredraget. /…/
Något som kunde vara intressant att fundera på är ifall förbud och förebyggande utveckling av anonymiseringstjänster är olika vägar som historien kan ta. Antag att någon har en grym metod för anonymisering; är det lämpligast att etablera den vid ett samhällsskede som ett svar på ökad övervakning (vilket kanske ger ökad förståelse för metoden), eller är det bättre att lansera den i en period där det så att säga blir i ett “preventivt ” syfte (men som kanske snabbt kommer att följas upp av ett förbud).

Jag tror att vi bör tänka oss begreppet “anonymitet” på ungefär samma sätt som begreppet “gratis”. Precis som vi bara säger “gratis” om sådant som redan har en slags “mental prislapp”, blir begreppet “anonym” bara meningsfullt i sådana sammanhang där det finns en “mental namnskylt”.
De allra flesta former av anonymitet – t.ex. att betala med kontanter eller lyssna FM-radio – är så självklara att vi inte ens reflekterar över att vi “shoppat anonymt” eller “lyssnat anonymt”. Ingen historisk lag säger att anonymitet följs av ett motdrag från “makten”.

Vad gäller anonymitet och kopiering, gäller det som så ofta annars att inte begränsa perspektivet till internet. I mitt föredrag underströk jag betydelsen av att fysiska lagringsmediers kapacitet ökar brutalt. Kopiering från en hårddisk direkt till en annan hårddisk är självklart anonym, lika anonym som kopieringen från radio till kassettband och lika svår att stoppa. Alltså tror jag det handlar mer om att se vilken anonymitet som redan finns och dra konsekvenserna av den, än om att vänta på framtida anonymiseringstjänster – även om anonymiserade fildelningsnätverk är ett helt oundvikligt steg nu.
När är det mest taktiskt att släppa en ny och omstörtande teknik? Där väcker du en spännande fråga, som jag i helt annat sammanhang skrivit om t.ex. här. Generellt svar: Ju förr, desto bättre. Tror jag.