Hur bra är “nätneutralitet” som ideal?

“Nätneutralitet” är ingen enkel fråga, skriver Jonas Andersson, med avstamp i Copyriots “åtta teser om teknikneutralismen“. Läs och begrunda.
Han hävdar inte att försvaret av net neutrality mot “det kommersiella uppstyckandet av internet-ryggraden” är lika ödesdigert som “teknikneutralismens” fixering vid att olika medietekniker måste spela efter samma regler. Men han väcker åtminstone tanken.

Tre små frågor som kommer upp, bara:

• Är det nödvändigtvis förkastligt att vara “direkt tillbakablickande”; i det här fallet att mena att internet har vissa väsentliga kännetecken som är värda att bevara och försvara?
• Är inte skillnaden mellan “medieneutralitet” och “nätneutralitet” att det faktiskt finns en “internet-idé” som manifesteras genom olika medietekniker? Eller, “idé” är förstås fel ord: vad som finns är ett protokoll, vars ställning inte visar några tecken på att rubbas. Motiverar detta i så fall att vi talar om internets olika tillämpningar som delar av en enhet, det vill säga en objektivering av internet?
• Är det verkligen så enkelt som att internet “blir fullt”? Samtidigt finns ju svindlande mängder av släckta fiberkablar…

Alldeles säkert kommer mera konkreta skäl att fundera i dessa riktningar att göra sig gällande under året. Fast jag tror att vi bör vara försiktiga med att rakt av importera den amerikanska net neutrality-debattens skiljelinjer.
De mest brännande strider om internets “grundprinciper” som vi har sett i Skandinavien på senare tid, har nämligen inte handlat om internetleverantörer som vill kunna sälja gräddfiler till dem som betalar lite mer. Tvärtom har det handlat om en upphovsrättsindustri som vill tvinga internetleverantörerna att helt blockera vissa internetadresser.
Här har vi bara sett början. Att tolka sådana maktkamper i termer av den amerikanska nätneutralitetsdebattens bägge motsatspositioner, riskerar att skymma det verkligt väsentliga och försvåra byggandet av angelägna allianser.