Bofills båge i Stockholm, 1 maj 2006. Våren ville inte riktigt ta sig. Varken bokstavligt eller bildligt var temperaturen i närheten av demonstrationen bara en dryg månad senare. Under de gråa skyarna anade nog ingen av de som letat sig till Söder vilken dundrande refräng som här fick sin trevande upptakt. Vi (Piratbyrån) hade bjudit in vänner från Berlin och London, medan Piratpartiet mobiliserade sina nyformerade skaror av mestadels unga män.
I parkminglet fanns även New York-baserade konstnärsparet Annika Larsson och Tobias Bernstrup, som nämnde något om ett planerat konstprojekt kring pirater. Resultatet blev en mycket speciell videoloop, som nu finns för beskådan på internets.
Först en presentation för dem som inte känner till Annika Larsson. Efter att hon gick ut Mejan 2000 har hon gjort internationell blixtkarriär med videokonstverk som i har kretsat kring att skildra ambivalent manlighet, men också teknik och ritualer. Enligt Lars Vilks outtröttliga sammanställningar av “svensktoppen” i den internationella samtidskonsten
– baserat på den enligt honom ofelbara sajten Artfacts – har Annika Larsson en stabil placering i toppen. (Närmare bestämt som Sveriges näst främsta samtidskonstnär. Tobias Bernstrup kommer förresten inte långt efter. Och väl inne i denna sifferfixerade parentes, kan också nämnas att Palle Torsson också under senaste året klättrat uppåt i den internationella konstnärsrankningen – trots att han envetet förnekar etiketten “konstnär”, hehe…) För närvarande är Annika Larsson aktuell med utställningen Stereotype på Dunkers kulturhus i Helsingborg, till och med maj.
Videoverket PIRATE är baserat helt på material som spelades in i Bofills båge den 1 maj 2006. Förutom på Piratethevideo.org går den att hitta på YouTube med flera ställen, men jag antar att den framöver även kommer att projiceras som loop i någon slags rum med vita väggar.
Unga androgyna män som blickar upp mot skyn. Piratbanderoller vajande i långsam vind. Väntan på något stort, oklart vad, antagligen bortom gott och ont. I en tidsbubbla omgärdad av den aningen fascistiska aura som Bofills arkitektur utstrålar. Ritual och atmosfär, frihet och disciplin. Och inte ett ord sägs. Bara avvaktande tystnad, susande vind och Bernstrups ödsliga musik. Sparsmakade rörelser; en enda arm som studsar en boll, fingrar som drar håret undan från uppåtblickande pojkansikten. Någon nämnde Tarkovskij. PIRATE är ingen dokumentation, det är en ritual, utan början och utan slut, bakom vilken man anar en osynlig koreograf. Luta dig tillbaka, skruva upp ljudet och insup atmosfären.
14 kommentarer ↓
Intressant video. Jag är dock aningen mera kritisk till denna representation av politiskt motstånd.
[...] Pirate The Video foi realizado pela artista sueca Annika Larsson e baseia-se numa recolha de imagens obtidas durante a manifestação de 1 de Maio de 2006 em Estocolmo, Suécia, pelo Partido Pirata e pelo Piratbyrån (Bureau of Piracy), um think-tank a favor da pirataria e o braço ideológico dos piratas (via Copyriot). [...]
Christopher: Åhå, jaha. Att se filmen som en “representation av politiskt motstånd” föll mig ärligt talat inte in!
(Till detta bidrar kanske att jag verkligen inte ser Piratbyrån och Piratbyrån som två delar av en “rörelse”, utan som fenomen av oerhört disparat slag, om än med beröringspunkter.)
Jag tycker det var en bra, snygg, mångbottnad och ambivalent konstfilm – no more, no less.
Videon får mig att tänka på demostrationerna efter räden mot Pirate Bay runt Juni förra året. Under en demostration på Mynttorget i Stockholm trädde Piratpartiets ledare Falkvinge fram med en estetisk approach som bara kan härledas till högerextremism. Bakom honom stod två personer med banderoll. Alla hade enhetliga svarta jackor, kepsar och till och med solglasögon har jag för mig. Allt försett med logotyper. Han höll ett långt utdraget halvtaskigt tal där han försökte anknyta piratstriden till medeltiden och var noga med att peka på att det är han som “leder Piratpartiet”. Jag förvånades över hur den “parlamentariska” delen av piratrörelsen valde att framställa sig själva.
Den här framställningen är spännande. Den är gjord med ett oroat inifrånperspektiv. En oro som samhället har inför piraterna och teknikutvecklingen, såväl som en oro som piraterna känner inför samhället. Jag uppfattar videon som stillsam, sorgsam men samtidigt försiktigt hoppfull.
Självklart är den ett sätt att representera fildelare och en pusselbit i den heterogena piratrörelsens splittrade självbild.
Widing: Just ja, glömde bort att länka till en skildring som drar åt ett helt annat håll.
Jossystem gjorde ju en smått klassisk remix av Falkvinges tal, som senare projicerades på en Piratbyrån-fest…
[...] av de myspysiga ungdomsintervjuerna i City gör det knappast klarare varför “P som i pirat” skulle duga bättre som etikett; det handlar om föga originella upptäckter som att [...]
(läste även ditt inlägg på resistancestudies)
Men! Nu håller jag verkligen inte med dig, vilket iofs. bara gör saken mera intressant:
“Jag tycker det var en bra, snygg, mångbottnad och ambivalent konstfilm – no more, no less.”
Visst, fram till strecket håller det. Filmen är bra. Men den är much more än bara en snygg film. Just på grund av sin mångbottnadhet skapar den ett överflöd av tecken som gör att den skapar en fiktion (ej i nedvärderande bemärk.) långt större än sig själv. Man skulle kanske till och med kunna tala om ett narrativ.
Och, det är just därför den är “missrepresenterande”. Min erfarenhet är att det inte finns någon rörelse (i trad. mening), utan ett mycket mera fundamentalt tillstånd av tekniker och användare. Filmen blir på så sätt ett simulacrum… nu behöver detta inte vara ett problem, men det bor en misstankens hermeneutiker i mig :)
Jag måste se den igen :)
Christopher: Klart att den skapar en fiktion, inbjuder till narrativ, det är ju därför den är bra!
Jag har bara svårt att se det som (miss)representation, eftersom det som den i så fall skulle representera knappast är givet på förhand (eller åtminstone är extremt olika för varje tittare), utan frammanas i och med själva filmen.
Rasmus: Okej, jag hissar vit flagg och fömedlar fred med det specifika konstverket. Men, låt säga att samma narrativ hade varit nyheter, en artikel eller en utredning. Då hade den reducerat det politiska till att handla om frågor, beslut och demontstrationer när det som >>egentligen
Christopher: Om vi antar att samma bildsekvens hade varit nyheter, hade jag nog sett det som en representation av en konstperformance. :) Vilket är ett ganska rimligt sett, rimligare än “politik”, att se på många relaterade “pirat”-aktiviteter, tycker jag…
Filmen ger mycket till vad vill åstadkommas, och inte bara för att Annika Larsson skapar en massiv ström av intresse när hon gör någonting. Vi ser vad skulle kunna vara efter allt var färdigt. Det är säkra, segrande, plannerande blickar. Underlaget ligger hos någon annan. Det spelar inte någon roll om det råkar vara en liten action, det känns som en översvämning. Lite hänger kvar, rädsla, nu när de har fått den makt de eftersökt, vad gör de med den.
[...] en festkväll och sedan, på första maj, en samling under gråmulna skyar i Bofills båge – dokumenterad på konstvideo av Annika Larsson. 2007…? Stay [...]
[...] “Piraterna” borde skärpa sig, skriver han, och “lägga av med uttrycket ‘pirater‘”. Men finns det någon grupp som inte klarar av att avhandla fildelning utan att [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ S23M: Resebibliotek och fanzine Möjligtvis liknande inlägg: Annika Larsson: Pirate the video [...]
Kommentera